Hej då, lilla soffa!
Idag blev vi av med soffan som Liam valde att gröta ner. Varför han kräktes vet jag inte. Antagligen ätit något mumsigt som magen inte tyckte var vänligt.. Vad vet jag. Man tycker att man har superkoll på sina voffar, men ändå på något litet sätt lyckas de. Liam grät lite när vi slängde ut soffan. "gny gny gny, vad gör ni med min stora kärlek?" Synd att man inte kan förklara att det kommer en ny (begagnad) soffa i morgon. Ibland ska man ha tur i oturen och hitta en otroligt fin soffa på blocket, för något jag kallar mirakelpris, och dessutom vara först med att ringa på den, dagen efter den lilla olyckan hände.
Hur som havet. Idag började jag nya kurser igen, och resten av veckan skall det jobbas. Med hjälp av en otroligt fantastisk andra hälft som gör Liam sällskap, lyckas jag skrapa ihop extra julpengar till mig (och Liam såklart). Uppskattat! Fastighetsskötaren var och rev ner den fula spegelväggen som någon lämnat kvar sedan 90 talet i lägenheten, de hade limmat fast spegelplattorna på väggen. ni kan ju tänka hur de blev. . Japp, 22 snygga hål i väggen. Då snackar vi hål stora som två händer ihop. . Så nu skall det tapetserars och donas här någon dag. När vet jag inte, men jag är tacksam om de fixar det när jag och Liam kan ta oss någon annanstans, och inte när jag tex är i skolan och Liam ska vara hemma. Pysslar tillräckligt som det är tycker jag.
Igår när vi skulle sova kröp Liam upp i sängen hemma hos Henning. Han fick sova i sängen med Henning i Fredags när jag hade lite party här hemma, annars brukar de bli för varmt för alla tre.. Men igår kröp han upp, la sig mellan mig och Henning, och kröp upp (ja lyssna nu) i Hennings famn! VA? Välja någon annan före matte! :-) Där somnade vi som 3 små grisar, och när jag vaknade låg Liam i soffan.. Men kröp upp till mig när det blev en plats ledig.. som vanligt. :-)
Idag har vi busat med kossan. Ja den som piper så mycket. Liam blir lite smått skogstokig på den, så jag brukar ta tillfälle i akt att försöka köra lite tålamodsövningar mitt i spring-och-buset. Såhär kan det se ut, enkelt men bra träning. :-) Hämta saker ligger vi på samma nivå som innan. Något som ofta saknas är att springa ute. Både för halt i gräset, och för oss att jogga. Hala löv, buhuhu..
En annan sak jag vill tillägga i det här blogginlägget är följande;
Katta och Micke är två av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Saker är aldrig något problem, de ställer alltid upp, och finns alltid, alltid där! Det här med ekonomi är alltid känsligt, men det är en faktor som gör att jag inte kan anta mig Liam fullt ut. Alltså säga att det är MIN hund, på papper och allt annat som behövs för att få ta över eller köpa en omplaceringshund. Frågar folk säger jag samma sak som jag alltid gjort; han är tillfälligt omplacerad. Min dröm är, och har varit ett bra tag nu, att få ta över Liam, för jag kan inte tänka mig att vara utan denna lilla fantastiska kamrat. Det har snart gått ett år, och vi trivs båda som fisken i vattnet med varandra, trots att det bland är väldigt svårt att vara ovan, ensamstående, och smått pank hundägare. Med ovan menar jag att jag aldrig haft hundar i mitt liv förut mer än att jag hundvaktat. Ofta, ofta tänker jag på hur allt var när Liam kom. Lika ofta tänker jag på familjen i Malmö och allt de gjort och gör för oss! Det måste varit otroligt svårt att ta ett beslut om att omplacera sin pärla, och själva processen att faktiskt göra det. Både känslomässigt och rent tankemässigt..
Vart jag vill komma är att jag är så OTROLIGT tacksam för allt ni gjort! För att Gösta och Inger ville ha Liam i sommras, för allt stöd i bernadshändelsen (som antagligen är bland det värsta jag varit med rent känslomässigt), alla blommor ni skickat, för hjälpen med soffan, för alla pengar ni skänkt till mat och annat, för alla samtal och för att ni helt enkelt gör allt och lite till! Ibland räcker ord inte till och ni är utan tvekan två personer som man varken kan beskriva med alla bra ord i världen, eller tacka tillräckligt många gånger. För er som känner Katta och Micke kan säkert känna igen det jag skriver. Jag vill krama om er så hårt, men det är inte lätt när avståndet skiljer. Men jag hoppas ni förstår hur glad och tacksam jag är för ALLT, varenda liten sak ni gjort! Ni är fantastiska! Underbara, underbara familjen i Malmö! / Liam & Martina
Träff med Pat i Tenhult
Åh, så mysigt det var igår. Mös en stund hemma för att vänta in Henning som var på möte. Klippte lite klor och busade. Åkte sedan ut till Tenhult och Hennings mamma Margot som var hundvakt till Gran danio tiken Pat. Världens kelgris och mysmonster. En riktig knähund ryktades det om. Vi lät hundarna hälsa ute och de nosade nyfiket på varandra. Liam bjöd in till lek och stack iväg som en pil, och Pat sprang efter. Gud vilken skön stil de har när de springer.. Lunkande stil som påminner om en häst.. :) Ser ut som en liten häst också.
Vi kastade boll och Pat gick in i förrådet och grävde hål i marken, vilket inte var poppis alls. Så vi gick in istället.. Väl inne var inte Liam lika förtjust i Pat. Ville inte låta henne nosa, och hon fick inte vara närmare än 1 meter för då skällde han. . Jag satte mig i soffan en stund och Pat kom efter. Kröp upp bakom min rygg och la sig.. Då la jag mig också och fick Pats huvud på magen. Där låg vi och mös, kli bakom örat..
Efter en stund satte vi oss ner och åt god mat, Pat låg mest i sängen och Liam under bordet. Då och då började Liam skälla på Pat som kom ut för att kolla vart han tog vägen. Pat ville ju gärna kela med den nya kompisen, men det ville inte Liam.. Men efter ett tag taggade han ner lite, och la sig i kattens lilla hus.. Bild finns längre ner :) haha .. Efter några timmar åkte vi hem med en trött hund som somnade skönt i sängen.
Idag var tanken att vi skulle åka upp till Huskvarna hundklubb på lite vinthundsträff. Liam valde att hellre spy ner hela min soffa av någon anledning, så det blev ingen hundträff. Och nu måste jag på något vis köpa ny soffa också för det har satt sig i madrassen, och de luktar INTE gott här hemma.. Skit också..
Fick efter detta reda på att Farmor ligger på sjukhus och inte behåller maten. För en liten tant på 37 kg är detta lite si sådär... halvallvarligt.. Hon har inte en fetcell på kroppen och därför tar hennes kropp ganska mycket stryk av näringsbrist.. Så den här söndagen blev inge bra. :/ blä.. /Martina
H hi hi, du kan inte ta mig! 
Sparka boll med Henning och Pat. 
Fast Paten vill bara mysa!
Det gäller att hålla koll..
Kel med Paten. En riktig kelgris.
Ett sånt trevligt litet hus.
Kan jag få ett sånt, matte?
Henningen kramas hej då med Pat.
Råder ingen tvekan om att detta är en kär
liten? filur hos familjen Sohlberg/Halvardsson
Ett kärt återseende
Brr.. Det är kallt i lägenheten. 17,6 grader. Det snöar ute men det lägger sig inte ens, utan blir bara blask. Vi har hållt oss inne hela veckan i hopp om bättre väder. Men det sägs ju att det inte finns några dåliga väder utan... ja, ni vet. Lyfte luren och ringde Jim som har boxern Mando. Vi säger alltid att vi ska ses och höras, men gör varken det ena eller det andra. Liam har inte gillat att busa så mycket med Mando de gånger vi var ute tillsammans i sommras. Han stod mest och tittade på mig och undrade vad mitt nästa moove var. Mando brukar försöka trigga igång Liam men utan resultat. En gång lekte de riktigt fint ihop och det var första gången vi släppte dem lösa tillsammans, men efter det; nääh! Vill inte, ingen lust. Matte är roligare att bara stå och titta på.
När Jim och Mando kom längst gatan började Liam sjunga opera. "ööööörrwwööööröööwwu", de där känner jag igen. Och det var som att sätta på en elvisp från avstängt läge till max. Runt,runt, runt! Åh titta vad kul med en kompis jag känner igen! Vi gick ner till fotbollsplanen som vi brukade hänga mycket på när vi bodde på Torpa, och Liam var inte sist ner för slänten. Nej då, han kommer väl ihåg vad vi brukar göra här.
Två uppvärmda vovvar, koppla loss, Varsegod, Ajöken! De for iväg som två raketer, och de var inte intresserade att klänga vid mig och Jim. De sprang länge, länge. Intressant att komma tillbaka blev det när Jim tog upp en pinne och kastade iväg. Liam var givetvis först på den men Mando var inte så värst långt ifrån för att vara en så stor boxer. Han hängde med rätt duktigt måste jag säga. Liam som då och då sprang rakt framför mando för att visa "haha kolla vad jag har, som inte du har", var idag bäste vän med Mando. Så skönt att se att han för en gångs skulle ville leka med honom. Och det var som om energin aldrig tog slut..
Nu är vi hemma, och energin är slut! Liam kröp ner i biabädden, suckade lite lätt, och somnade. Lilla whippetrumpan är nog parkerad där för resten av den här dagen! :) En liten filmsnutt finns här. /Martina
Fiiina mando! - - Noos noos!
"muuuäääähhh"
Dagens roligaste grej!
Googlar på papa dee (Fråga inte varför) och får upp följande bild ;
Happy halloween
Idag ska tjejen på maskerad. Jag vill också följa med och spökas, men jag fick inte sa hon. Jag gjorde ytterligare ett försök att visa att jag KAN följa med;
Men min spökdräkt var inte bra nog. . .
Jag tycker den var bra! buuuuhhh! /Liam
En mysig helg
Myyys, myys. Vi är två kelgrisar jag och Liam. Ibland blir jag skrattad åt för att Liam och jag är lika, kan väl inte riktigt se mig själv som en hund, men en viss likhet finns väl ändå. :-)
I fredags var vi och hälsa på Martin och Maya en sväng. Det var mysigt. Martin och Maya gillar när Liam hälsar på och de busar gärna med lillfisen. Martin passade på att kramas med Liam och det har han inget emot alls. Tvärt om. :)
ja, pju! I helgen har det varit mycket, men igår var jag och Liam ute på stranden och kastade lite boll. Till slut fick Liam för sig att han skulle bada, så visiten på stranden blev inte så lång. Han valde att plaska omkring med täcket på, så det var bara till att knata hem och duscha vovven. Passade på att klippa klor och borsta gaddarna också. En hel spa behandling.
Idag har vi pluggat oss trötta, och när vi skulle ut runt munksjön var jag så trött att jag kände att det inte gick. Helt slut. Så vi gick igenom stan tillbaka och busade inomhus istället. Det får bli en runda i morgon . Just nu ligger Liam i sin vanliga position och knorrar för fulla muggar, som han nästan alltid gör när man bloggar loss här. Det ser ut ungefär såhär:
Och när tröttheten slår hårt en lördag förmiddag kan det sluta ungefär... såhär: 
Ett litet vitt paket.
Idag fick jag och Liam paket från Malmö! Har letat vettiga hundben till Liam men hittar inga som jag är nöjd med. Letat efter något som han får jobba med och som inte säger "slurp". Katta hade skickat myyycket ben, så nu klarar vi oss ett bra tag! En skiva med valpbilder på Liam följde också med. :)
Förväntade mig att Liam skulle stoppa ner hela huvudet i lådan när han kände lukten av gottis till följd av en kanonkule reaktion av Liam. Den där "åh, jag är så superglad just nu att jag måste springa fort och vifta runt med det goda." . . Jag blev förvånad när han reagerade såhär: Ben
Fiiina fina Liam. Parkerar artigt rumpan när han känner att det är gottis i lådan och springer sedan till biabädden där man SKA äta gottis. (inte i soffan eller sängen tack.) Jag blir så stolt! :)
Jag är så duktig!
Nu när höstkylan och mörkret kommer tidigare än vanligt så blir det mycket inomhus aktiviteter. Liams favoritgöra är ju att leka med pippin, det är väl ingen nyhet. Vi har letat lite inspiration i att leka stillsamt och iom att han redan kan kommandon som: puss, cirkus, kryp, tryck, sök osv. så är det inte lätt att hitta nästa steg. (Detta har inte jag lärt Liam utan Katta och Micke.) Öppna toalettrullar med godis i är ingen lek, slå in toalettrullar i t.ex. tidningspapper gör heller inte saken långlivad. Tittade i boken jag fick från familjen i Malmö och där finns en massa aktiviteter man kan göra. Vi har hittat en favoritgöra som dock inte stod i boken och det är att hämta saker. I början fattade Liam inte så mycket, utan blev lite frustrerad och skällde på mig. "Dumma dig, jag fattar inte vad du vill.. " Men redan vid övningstillfälle 3 verkar han klurat ut vad man ber om.
Jag började med att kasta pippin och säga "hämta den" och när Liam kom med pippin var det beröm. Efter ett tag försökte man få honom till att Lämna pippin i handen och det är faktiskt svårare än trott då han gärna släpper saken 1 meter framför en för att se om man har någon godis. Man får alltså inte sträcka ut handen eller ens ha handen knuten för då förstår han att det är en godis man gömmer. Utan han ska lunka ända fram till mig och sedan tar man fram godis och då släpper han pippin.
Detta har gått jätte fort och man blir smått förvånad över hans intelligens. Har aldrig hört talas om att det går så fort att lära hundar nytt. Att kasta något och att han kommer tillbaka med det är väl ingen nyhet iof. Utan det är mer det momentet att han förstår att man vill att han ska hämta saken och lägga den i handen. Efter att vi använt oss av pippin tog jag ett par gamla salladsbestick i trä, kastade iväg dem och sa "hämta den". Liam tycker givetvis att det är superkul att tugga på salladsbesticken så i 9 fall av 10 ville han hellre göra det. Men han verkar ha löst det nu.
Idag har vi övat på att låta besticken ligga på golvet, säga "hämta den". Vid ett tillfälle stod jag i köket och pysslade med annat, la den ena salladsgaffeln på golvet, och gick ut i hallen och sa "hämta den". Liam for ut i köket, hämtade gaffeln och kom fram till mig. Han släppte den vid mina fötter, och vist är väl detta godkänt med tanke på hur fort han lärt sig!
Filmade lite för skojs skull. Alltid kul att ha stegen dokumenterade. :)
Steg 1. Kasta sak och hämta
Steg 2. Låta sak ligga på golvet, sen hämta
Lilla fotknytet på sin favoritplats
bredvid plastmatte i soffan
En trött dag
Efter att vi lekt en massa var jag jätte trött. Så tjejen bäddade ner mig i den nya gosiga filten hon köpt. Den har en massa hål, men är väldigt ullig. Då knorrar jag för den är mjuk men blir inte för varm. Kuddar har hon också köpt en massa sedan vi flyttat. Det tycker jag är super bra. På kvällen när vi somnar ligger alla kuddarna i soffan. När vi vaknar ligger alla på golvet. . Då suckar hon lite, men jag vet att det inte gör något. För det är så skööööönt att rulla sig bland dem på morgonen. Gos, gos!
Igår var Henning och hälsade på! Då blev jag så glad att jag gjorde kanonkulan i soffan och sprang runt i hela lägenheten. Precis som på kapplöpningen! Sen hoppade jag på honom, men de fick jag inte. Han ville inte busa med mig, det tycker jag är tråkigt. Men pussar och kramar fick jag. Det får man alltid av han! / Liam
Myyys myys
Tissling tassling
Favortibild.
En bitande kyla, men fantastisk promenad!
Först gick vi längst rocksjön och ner till den hemskt dåligt skötta hundparken. Liam får inte springa där för det är en massa farliga gropar och högt gräs som det kan ligga vad som hellst i. Men det finns rum för balansövningar och tunnel-kryp. (När de noga inspekterats.) Jag känner mig lite som ett kontrollfreak, men jag kollar alltid platserna jag släpper på innan Liam får gå lös. Litar inte riktigt på människan i samband med ex: glasflaskor.
Liam har blivit fin i kanten och ville INTE blöra ner sina små tassar. (Det har han iof aldrig gillat.) Men tunnelkryp blev det efter mycket lirkande och trixande. Sedan fortsatte vi prommenaden och gick upp på världens jordhög till berg och tittade på utsikten. Där skitade vi ner oss ordenligt om både tass och sko. Härligt! Liam fick vara lös på berget och gick försiktigt vid min sida och ville inte ge sig iväg på några bravader. Duktiga Liam.
Väl nere från berget och på väg hem hörde vi att det visslade lite från håll. Tänkte inte mer på det och fortsatte glatt. Passerade två små Schnausers som spottade och fräste. Liam tittade mest, men knuffade sedan lätt på min hand för att få en godis. "Hallå, jag skötte mig ju! Ge mig den!" Hörde åter igen att det visslade så vi vände oss om, och längre ner på parkeringen skymtade jag en man med två små hundar som stod på bakbenen och gnällde. Märkte att de gick mot oss, och mannen vinkade lite åt oss så vi gick dem till mötes. . .
Ja men titta! Två små fina italienska vinthundar var de ju! Och Liam började åla sig fram, och likadant gjorde de två små. 3 glada vinthundar dansade omkring, och Liams svans gick som en propeller! Åh, så glada de var. Hundarna hette Jack och Erik och var hur goa som helst. De bor inte alls långt från oss. Liam blev kramad och pussad på, slickad i örat och nosad på. Jag blev helt varm i hjärtat när jag såg alla hundar dansa runt och vara glada över att fått mötas.
Vi pratade länge, säkert i 20 minuter. Sedan blev det för kallt för att stå kvar. Vi sa hej då och och dansade iväg hemåt. Kylbitna i kinden båda två ligger vi nu i soffan och väntar på att kaffet ska bli klart. Hur vi älskar sådana promenader som bjuder på glada överraskningar! /Martina
Jack vill pussas i örat.
Erik Vill också ge kärlek.
Kanonkul på stranden!
Vid 13 stack alla kalsskompisar och jag och Liam gick till vätterstranden. Solen sken, stora fluffiga vita moln, kyligt men behagligt. Perfekt! Och iom att den 30/9 har passerat så är lösa hundar ej förbjudna på stranden längre. Och som vi har längtat efter denna dag. Vi kikade först så att det inte låg en massa skräp och glas på den tänkte lekplatsen och det såg fint ut. Liam behövde bara se stranden och känna sanden mellan sina små tassar sedan var han pepp och trippade sådär glatt och ivrigt.
Det var som att skjuta en kanon! knäppte av honom från kopplet sen sa det bara swisch! Liam började dansa runt, runt, runt. Sedan sprang han med all världens fart längst stranden. Sedan tog det stopp, han tittade upp på mig, sedan runt, runt runt igen. Sedan kom kanonkule-Liam i full fräs mot mig och dansade runt i cirklar i en sådan fart jag aldrig sett honom i förut. Jag vek mig dubbelt av skratt och tårarna sprutade. Är det något jag verkligen älskar så är det dessa vinthundsrus. De ser så roliga ut och man vet att de är såååå glada! Verkligen det BÄSTA som finns i hela whippetlivet hände precis så därför måste man rusa och snurra fort!
En kille gick förbi oss med en fransk bulldog. De kollade på oss och förstod inte vad som stod på. Sedan började husse le och fnissade lite åt Liam som for som en stucken (men glad) gris längst hela stranden. Kan tänka mig att han saknar stranden i Malmö. :)
Efter att vi busat på stranden gick vi mot piren. På vägen dit finns det stora runda stenar som man kan hoppa lite på. Gjorde lite balansträning på ett stort gammalt träd och gömde godisar lite här och var. Inne i stan träffade vi många bekanta men Liam ville mest gå hem. Hemma somnade vi i soffan en stund innan det var dags för lite eftermiddagsjobb för min del. Antar att Liam legat och sovit under tiden jag inte varit hemma eftersom alla leksaker låg på samma ställe som när jag gick. Trött hund även nu. :) Han drömmer nog om stranden eftersom han vickar på tårna. /Martina
Så här mycket sprang jag.
Viiihuuu!! Tjejen hade en boll!
kanelbullens dag!
Idag är det kanelbullens dag.
Vi har inte ätit någon men jag klarar mig
fint ändå med den kanelbulle jag alltid har hemma :
En sjuk chaufför och ett oväder som knackade på dörren gjorde
att LCn inte blev av, och detta var ungefär det vi gjorde i helgen:
Det närmar sig LC
Inläggen på bloggen blir bara glesare och glesare. Vi gör inte så värst många vardagliga bravader utan är mest på hemmaplan och myser. När vi var i Borås på kappen fick vi verkligen igång suget. Nu på lördag åker vi till Gråbo för LC. Förväntansfull och pirrig! Katta har skvallrat om att Liam blir lika exhalterad på LC som på kappen. Tjoho, då blir det träninspass för armarna igen!
Igår tog gick vi upp till äldreboendet farmor bor på som vanligt. Vi är där en gång i veckan. Skönt att Liam får följa med. :) Alla gamla tanter och gubbar blir så glada och vill gärna klappa. Och vist är det skönt och kul att man gör de äldre glada. Ögonen lyser och de säger "ååh, så fin! Och vad mjuk och skön päls" Tänk, de kanske inte har klappat en hund på flera år. Då är jag och Liam där en gång i veckan så de får klappa lite på honom. Liam är så försiktig med de gamla. Hoppar inte på dem utan nosar bara på deras händer försiktigt, och står helt stilla när de klappar på honom.
Knackade lätt på dörren och klev in. Farmor såg förvånad ut. Ropade att "det är ju barnbarnet och barnbarnsbarnet som är här!" "jaaa men heeeeeeej!!!" Liam blev inte lika glad som farmor dock utan la sig på mattan och ville gå hem. Han gick sedan runt och luktade på allt, skällde på mig och farmor, men kröp till slut upp till farmor i soffan och la sig på hennes fina prydnadskuddar. Det gör inte farmor ett skvatt, för hon är så glad när Liam kommer, även om han stökar ner lite. :)
Även denna gång följde hon med oss ut i korridoren, och det var en stolt liten tant med rullator som visade upp barnbarnet och den fina hunden på hemmet. "Det här är Tina! och Lian!" , "ååååh en hund" hörde man från fikabordet.. (Farmor har många namn för voffen då hon tycker det är lite svårt att minnas. Lian, Sian, Linan, har det blivit hittils. Men kärt barn har ju många namn ;) ) Till och med personalen var framme och klappade. 1000 frågor som vanligt från de äldre, men det är alltid lika kul att berätta för dem om att han är snabb och en väldigt kelig hund. Ett litet Liam-föredrag helt enkelt. Det är skönt att sprida glädje och Liam är så duktig varje gång vi är och besöker de sköra äldre. / Martina
ÅH HEJ! Jag har hittat tillbaka till tangenterna! Nu var det riktigt längesedan jag fick säga något på MIN blogg! Jag har äntligen börjat gilla den här med flytten. Delvis för att vi har rolig parket att slira på här hemma, (det gör jag varje dag när vi busar med pippin), plus att vi är ute och går sånna där lååånga rundor mycket mer. Antingen runt munksjön, eller rocksjön. Jag gillar rocksjön bäst tror jag. Tjejen med! Och på lördag ska jag på LC!!!! Hurra! Ska träffa Sandra och hennes Saluki, men även en Alexandra och hennes Saluki, som jag TROR jag träffade på hundens dag i stan eller vad det hette. Det var i våras iaf. Vi ska nog hälsa på Jim och Mando snart. Hoppas vi får boxas på fältet då.. Eller mando boxas, för han är en box:er. hö hö hö! /Liam
Vackra Munksjön en höstkväll.
Vackra Liam i sitt fridfulla jag.
Jag vore halv utan Liam
Luckorus han annars brukar ha är här hemma. Jag har väl berättat om det oändliga vevandet med pippin? Och jag får lyckorus när jag vaknar av att Liam trampar omkring i sängen och leker ångvält för att få krypa ner under täcket. Eller när han knorrar borta i biabädden. Då vet man att han har det bra, och på så sätt är han nog lite bortskämd, det måste jag erkänna.
Idag har vi målat om i sovrummet, eller mja.. Jag har. Liam solbadade i duntäcket jag plockat upp och lagt i soffan. Inte en enda gång kom han ner för att kika vad jag pysslade med. Efter att jag målat var det lunchdags, och då blev det ungspannkaka. Klart liam får sig en bit när det blir pannkakor, dock senare på kvällen. Och så här glad blev han för det : Glädjerus
Det är vid sådana här tillfällen jag kan undra vad jag vore utan Liam. Kan inte hålla mig för skratt ens när jag håller i kameran. Tossiga, tossiga lillpojke. Du gör mitt lilla hjärta varmt, hemmet till en fröjd och livet till en fest! :)
Två fantastiska dagar.
Farmors dag.
Igår sken solen och det var varmt ute. Eller nah, alltså.. Tillräckligt varmt för enbart linne och kofta. De senaste dagarna har inte varit ruggiga, men man har fått ha på sig jackan när man går ut. Hur som haver. Jag har på något sätt fått för mig att man inte får ha med sig hundar till ålderdomshem. Vilket jag tyckt varit väldigt synd eftersom det vore en perfekt prommenad för mig och Liam att hälsa på farmor som bor 15-20 minuter härifrån. Pratade med pappa förra veckan och sa att jag tyckte det var tråkigt iom att jag oftast är ute och går med Liam i samma veva som jag hälsar på någon i krokarna. Pappa svarade med att "Det får man vist det! De har ju djur på hemmet. Fåglar, perfekta Liam-snacks". Jahapp, tänkte jag. Typiskt mig att bara tro utan att ta reda på hur det egentligen är. Pappa berättade för farmor att jag tänkte komma och hälsa på med Liam, så när jag, pappa och Birgitta kom och hälsade på i Lördags hörde man från sängen; "åååh, kommer vovven nu?" Men det gjorde han inte. Inte idag.
Igår kom vovven! Och vilken glädje vi spred på hemmet. Redan utanför hemmet började de äldre intressera sig för Liam. "Nej men åh, titta vilken fin hund. Får jag klappa?" Och de klappade länge, länge. Liam nosade mest försiktigt på deras skrynkliga små händer. När vi hälsat klart på de första paret, var det daggs för en trio tanter. De jublade när de såg Liam. "ååååh, vad fin! Hej lille vän! Vad heter han?" Så när vi hälsat klart på alla glada människor så knackade vi på och öppnade dörren. Farmor frågade vem det var och jag svarade med att "Nu kommer vovven, nu får du sitta ner så att han inte hoppar på dig" När vi kom tillräckligt nära för att farmor skulle se hur han såg ut blev hon helt till sig. "Men så fin du var. och så mjuk.. Kom och sitt här med mig, Liam." Jag har aldrig sett min farmors ögon lysa så. Inte på flera,flera år. Detta var en själslig fest för henne, hon var så otroligt glad..
Liam var lite orolig. Vankade omkring och trodde att jag skulle lämna honom, så han la sig först på mattan. Men efter att vi samtalat en stund så kröp han upp till farmor i soffan och la sig på hennes finkudde. Men det gjorde ingenting, för nu kunde hon klappa på honom, och för henne var det en fröjd. Farmor klappade, och klappade tills Liam nästan somnade. Han slöt ögonen då och då. Efter en timme var det daggs att gå hemmåt. "Ska ni gå nu?" sa farmor lite besviket.. "Tänk om du kunde stanna här hos mig. jag älskar dig" sa hon och klappade Liam på huvudet. Då log hela min själ. Liam hade gjort farmors dag, om inte hennes vecka, eller ett minne för livet, bara igenom att komma och hälsa på. Farmor envisades med att följa med ut. "Jag vill se när han går" sa hon. Liam gick försiktigt och långsamt efter farmor och tittade nyfiket in i alla hem vi passerade. Men han var väldigt varsam och tittade på farmor då och då. Vi ska hälsa på snart igen lovade vi.
Första släppet med Liam.
Förra veckan sa Victoria att de skulle åka till Borås för kapplöpningsträning. Jag hade väl mer eller mindre ingen aning om att de brukade träna kapp. Hade jag vetat, hade jag bett om att få följa med tidigare. Jag har verkligen suktat efter en dag att få se Liam i full fräs..
Idag blev det i vilket fall av. Jag har längtat i två dagar. (Hum, lite mesigt eller? :) ) Hur som haver. Med bilen full av vinhundar rullade bilen mot Borås. Sandra med sina två Salukis, varv en av dem var valp, och Victoria med sin snart 1åriga salukihane Yazid, samt jag med lille whippeten Liam. (lilla och lilla för den delen.) Hade hoppas på att få träffa andra whippar och framförallt få se greys in action. När vi kom dit såg jag bara skymten av 2 greyhounds och inga whippar! Men en hel del salukis. Jag skrev in Liam på ett halvt varv. Jag har ingen erfarenhet what so ever, även om Liam har, så tänkte jag att det var lika bra att börja med det. Vi gick efter inskrivning tillbaka till bilen för att invänta upprop.
Det var som att trycka på tvn, Liam förstod genast vad som var på gång. Öppnade dörren till bilen och Liam ville ut på en gång. Flämt, gläffs, gnäll, här finns ingen tid att spara på tyckte han. Han fräste, och gnällde och ställde sig på bakbenen. När trasan for förbi skällde han non stopp och bet vid ett tillfälle i stängslet. Tyckte jag stod tillräckligt långt bort men han lyckades i alla fall. Har aldrig sett honom så tänd och förväntansful. Taggad till 2000! Vi gick först ett varv för att rasta men Liam var knappt intresserad. Han gjorde det han skulle väldigt snabbt och sedan ville han inte annat än att jaga trasa. Sandra var först ut med Moya som sprang helvarv. Salukis är otroligt fina när de springer. Deras långa päls fladdrar så graciöst på något sätt. :)
Sen var det vi. Jag bad en man som jobbade på banan att hjälpa mig släppa Liam. Ansåg att det var bättre om jag tog in honom istället. Sprang runt till halva banan och väntade otåligt. Pang, sen var det iväg. Först såg jag inget sen sa det bara swich så var Liam vid oss. Och han var inte långt ifrån trasan heller. Han tog ut långt i kurvan men annars sprang han väldigt bra. Gud så fin han var, lillpojken. Jag blev så stolt!
Efter att Liam sprungit gick vi bort mot terassen för att hämta hans koppel hos mannen som släppt honom. När vi kom fram stod det folk utan hundar och fikade kaffe och bullar. De tittade först lite på oss där vi kom. Liam totalt super pepp, och jag som försökte hålla honom någorlunda stilla. För det var inte lätt! Gud så stark han är. När vi var framme sa en man som satt ner "wow, han kunde du kört helvarv med.." Då log jag och svarade att det var jag som var här för träning, inte Liam. Han har kört innan, men inte jag. Då sa en annan man "Jisses vad snabb han var! Ska ni börja tävla sen eller?" "Naah", sa jag.. Då sa en en kvinna lite längre bort att om hon hade haft "en så snabb rackare" så hade hon inte tvekat på tävling.. Kände mig lite dum på något sätt, kan ha med bristande erfarenhet att göra.. Vi sa hej då, ses igen, och gick.
För mig var det här det bästa på länge! Och utan tvekan de roligaste Liam gjort med mig någonsin! Den här kicken behövde jag. Fruktansvärt kul! I bilen hem pratade Victoria och Sandra om utställningar och sa att det var utställning på lördag. Tydligen en väldigt liten, och för deras del enbart för träningens skull för deras unghundar. Jag är dock sugen på att åka dit för jag vet att en kund till mig på jobbet ställer ut sin Spanska vinthund. Vore kul att se den omtalade och framförallt fördjupa sig i både vint, och övriga hundlivet. För det saknar ofta jag. Hundkompisar! Tror Liam gör det med! :)
Vi är trötta båda två. Liam efter all exhaltering och möjligtvis lite efter sin (enligt honom) alldeles för korta runda, och jag efter att Liam dragkampats med mig i någon timme sådär. Vid ett tillfälle fick han nästan ner mig på backe. Fick sätta mig på huk, men lyckades ändå inte stå stilla. Två underbara dagar! Vi somnar lyckligt inatt igen. /Martina
Moya fixar växlingen!
Sandra och Akilah.
Yazid och Victoria innan
träning.
Farmors och hennes
älsklingshund :)
Höst
Solen sken när vi klev upp. Åt frukost länge och Liam badade bland kuddarna i soffan. Dags för morgonkiss, en av senare sort. Tog på mig jackan och kopplade Liam och i samma veva som man öppnade dörren, bet kylan en i näsan. Inte superkallt, men höstigt. På gatan har löven börjat att samlas. Liam tassar glatt omkring i dem för att se om något gömmer sig under dem. Det blir en ordentlig promenad sen när jag kommer hem från frisören kände jag. Varken jag eller hund ville gå in igen. Första höstkänslan, ungefär lika skön som första vårvärmen. Många säger fy, men det gör inte vi. Långa sköna kyliga promenader ska det bli. Otroligt skönt..
Igår låg vi i soffan med täcke och blåbärsdricka till "män som hatar kvinnor." Den filmen gillade inte jag, tycker den var hemsk :( Den var inte dålig, mer otäck. Liam brydde sig inte för han låg under täcket och simmade i sömnen.
Igår cammade Liam för andra gången i sitt liv. Vi pratade med alva som har Danny och det nya tillskottet Bosse. Vi tittade på ett filmklipp där de båda grabbarna busar. Här kan ni se det. Liam granskade dem med ett öga i en sekund, men sedan for han upp som en raket och tittade på dem med uppfällda öron. Pratade lite med dem, men fick inget svar.
I helgen har Margot haft en gran danio som heter Pat. Vi ville åka ut och hälsa på, men glömde bort det i all lathet på lördagen. Rackarns. Pat har vi träffat på distans en gång när vi var ute och gick med Jessie och hans husse. Men vi har aldrig hälsat på dem. Jag är lite svag gör Gran danios, men för mig så räcker en whipp rent storleksmässigt. :) Skulle nog inte klara av att ha en mindre häst i sängen. Dessuutom är jag så nöjd med den jag har! :)
Lördagspromenad!
Häng inte läpp!
Danny och Bosse-bus
