Vifta på svansen är det bästa jag vet.
Dagarna ser mer eller mindre likadana ut nu för tiden. Ibland lite spring, ofta lite lek inomhus ( i rätt grad) , mycket soffa och myyyycket vift på svansen! Igår träffade vi Chrille och hans lilla whippetkille Jessie. Jag tror Jessie blev lite kär i Liam, och jag klandrar honom inte, för hur kan man låta bli att förälskas i den här lilla propellerviftande busfisen? :) Igår fick vi tyvärr ett lite halvolyckligt hundmöte. Två hundar överaskade Liam och jag var inte beredd. Så Liam stack iväg som en pil och mina fingrar blev ett litet knyte i kopplet. Aj aj! Men han slet sig inte, och de andra hundarna var lite chockade men skällde inte tillbaka.
Jag gick iväg med Liam och upp i lägenheten. Sedan gick jag tillbaka till gubbarna med hundarna och pratade lite. Frågade hur det gick med dem, och förklarade lite kort att lillkillen är lite hund och mörkrädd. Dumt av mig att inte hålla tillräckligt i Liam, men jag kan inte traska omkring på helspänn jämt. :-/ Gubbarna var trevliga och förstod. De sa att de tyckte om att jag gick ner och pratade med dem för många bara struntar i det. Och jag kände väl lite att jag var för mitt samvetes skull tvungen och kolla hur de gick. De måste ju fått en överraskning som stod härliga till. .
Men man lär så länge man lever, och i det här hundtäta området måste man nog mer eller mindre alltid vara beredd. Gubbarna sa att Liam var en fin och ståtlig kille, även om han skällt lite. Och de klandrade mig inte då Liam stuckit iväg så snabbt och ändå är en ganska stark herre. (man får nästan sätta sig ner på rumpan ibland. hehe ) Men de viste mycket väl vad en whippet var, och sa att man ser dem inte allt för ofta. Själva hade de en liten tanthund, och en jakthund av något slag. Jag tycker gubbarna var jättesnälla och det är skönt att ha pratat med dem då de bor så nära, OM det skulle hända att man stöter på dem igen så är de iaf 2 människor som vet om, och klandrar inte mig för problemet. För det syns i folks ögon vad de tänker när sådant händer tyvärr. .
Hur som haver. Trots denna lilla insident mår vi båda bra. Fingrar liiite ömma, men värre har man väl varit med om vad det gäller skador :-) Liam ligger och sover i soffan, och busen har slickat i mitt oboyglas i morse. Lagom nöjd Liam med oboyskvätt över halva bordet. Men man får skylla sig själv som inte har 8 armar att bära med . Ha ha. Det är inte kul när han väl hyssar till det, men jag skrattar alltid i efterhand. Han är ju stollig, Liam Von Busenfis! <3 /Martina
Liam gräver guld i mjölkpaket.
mmmh, snark! suss suss, snark . . Knorr /Liam
Jag gick iväg med Liam och upp i lägenheten. Sedan gick jag tillbaka till gubbarna med hundarna och pratade lite. Frågade hur det gick med dem, och förklarade lite kort att lillkillen är lite hund och mörkrädd. Dumt av mig att inte hålla tillräckligt i Liam, men jag kan inte traska omkring på helspänn jämt. :-/ Gubbarna var trevliga och förstod. De sa att de tyckte om att jag gick ner och pratade med dem för många bara struntar i det. Och jag kände väl lite att jag var för mitt samvetes skull tvungen och kolla hur de gick. De måste ju fått en överraskning som stod härliga till. .
Men man lär så länge man lever, och i det här hundtäta området måste man nog mer eller mindre alltid vara beredd. Gubbarna sa att Liam var en fin och ståtlig kille, även om han skällt lite. Och de klandrade mig inte då Liam stuckit iväg så snabbt och ändå är en ganska stark herre. (man får nästan sätta sig ner på rumpan ibland. hehe ) Men de viste mycket väl vad en whippet var, och sa att man ser dem inte allt för ofta. Själva hade de en liten tanthund, och en jakthund av något slag. Jag tycker gubbarna var jättesnälla och det är skönt att ha pratat med dem då de bor så nära, OM det skulle hända att man stöter på dem igen så är de iaf 2 människor som vet om, och klandrar inte mig för problemet. För det syns i folks ögon vad de tänker när sådant händer tyvärr. .
Hur som haver. Trots denna lilla insident mår vi båda bra. Fingrar liiite ömma, men värre har man väl varit med om vad det gäller skador :-) Liam ligger och sover i soffan, och busen har slickat i mitt oboyglas i morse. Lagom nöjd Liam med oboyskvätt över halva bordet. Men man får skylla sig själv som inte har 8 armar att bära med . Ha ha. Det är inte kul när han väl hyssar till det, men jag skrattar alltid i efterhand. Han är ju stollig, Liam Von Busenfis! <3 /Martina
Liam gräver guld i mjölkpaket.
mmmh, snark! suss suss, snark . . Knorr /Liam
Kommentarer
Postat av: Kattalena
Men dumma Liam, han är ju stollig... stackars dina fingrar. Så bra att du gick tillbaka och snackade med gubbarna. Det är så jobbigt att han är sådär med andra hundar, Liamfisen. Annars verkar ni ju ha det jättefint i alla fall! Men inte är det roligt att behöva vara på spänn alla hundpromenader inte...
Trackback
