Wikellis Liam O'Milo

Mörkret faller redan kl 15, men vi försöker att inte påverkas. :) Ut kommer vi, i ur och skur. På med lurar, kappa på Liam, joggingskor, regnjacka, och givetvis hundgottis i fickan. Idag var vi ute i 1½ timme. Gick väl 7 km och kommer in blöt om tass och fot. Kylan har bitit både näsa och kind, och efter detta förtjänade vi lite fika med prinsesstårta och kaffe. Lite kalas i efterhand iom att Liam varit här i 10 månader den 18/11. (ja, firade ca en vecka försent, men ändå.)


I Lördags förmiddag var jag och hjälpte till att fixa iordning en 50-års fest. Runt 14 tiden kom Liam och Henning hem till mamma och Johan för att käka lite pizza. Liam rymde ner på nedervåningen där mammas fåglar bor, men som tur var hade hon stängt dörren. På eftermiddag åkte jag, Henning och Liam ut till Margot i Tenhult. Kastade massa boll och busade. Liam sprang för glatta livet och höstlöven på tomte flög när han kom dundrandes fram. Efter lite bus gick vi in och fikade god kaka och drack the. Sedan somnade vi en stund i Margots säng. Liam stannade kvar hos Margot medan jag spelade skivor på en 50-års festen, och Margot och Henning åkte på Jönköpings revy.

Kunde inte somna på natten när jag kom hem, var så tomt i sängen. :( Fick sms om att Liam låg i sängen och knorrade och efter ett tag kunde jag somna. :) På förmiddagen kom Liam hem och han somnade gott bredvid mig i soffan. Där låg vi och kikade på tv hela dagen.

Just nu ligger lillfisen och badar bland duntäcket jag burit upp från sängen. Det är sånt man egentligen ska göra när det är regn och rusk ute. I morgon ska vi nog ta det lite lugnt och bara mysa till all studentlitteratur och annat göra.. / M & L

 

Jag vill också ha pizza

ZZZZzz..... Knorr...

Idag blev vi av med soffan som Liam valde att gröta ner. Varför han kräktes vet jag inte. Antagligen ätit något mumsigt som magen inte tyckte var vänligt.. Vad vet jag. Man tycker att man har superkoll på sina voffar, men ändå på något litet sätt lyckas de. Liam grät lite när vi slängde ut soffan. "gny gny gny, vad gör ni med min stora kärlek?" Synd att man inte kan förklara att det kommer en ny (begagnad) soffa i morgon. Ibland ska man ha tur i oturen och hitta en otroligt fin soffa på blocket, för något jag kallar mirakelpris, och dessutom vara först med att ringa på den, dagen efter den lilla olyckan hände.

Hur som havet. Idag började jag nya kurser igen, och resten av veckan skall det jobbas. Med hjälp av en otroligt fantastisk andra hälft som gör Liam sällskap, lyckas jag skrapa ihop extra julpengar till mig (och Liam såklart). Uppskattat! Fastighetsskötaren var och rev ner den fula spegelväggen som någon lämnat kvar sedan 90 talet i lägenheten, de hade limmat fast spegelplattorna på väggen. ni kan ju tänka hur de blev. . Japp, 22 snygga hål i väggen. Då snackar vi hål stora som två händer ihop. . Så nu skall det tapetserars och donas här någon dag. När vet jag inte, men jag är tacksam om de fixar det när jag och Liam kan ta oss någon annanstans, och inte när jag tex är i skolan och Liam ska vara hemma. Pysslar tillräckligt som det är tycker jag.

Igår när vi skulle sova kröp Liam upp i sängen hemma hos Henning. Han fick sova i sängen med Henning i Fredags när jag hade lite party här hemma, annars brukar de bli för varmt för alla tre.. Men igår kröp han upp, la sig mellan mig och Henning, och kröp upp (ja lyssna nu) i Hennings famn! VA? Välja någon annan före matte! :-) Där somnade vi som 3 små grisar, och när jag vaknade låg Liam i soffan.. Men kröp upp till mig när det blev en plats ledig.. som vanligt. :-)

Idag har vi busat med kossan. Ja den som piper så mycket.  Liam blir lite smått skogstokig på den, så jag brukar ta tillfälle i akt att försöka köra lite tålamodsövningar mitt i spring-och-buset. Såhär kan det se ut, enkelt men bra träning. :-) Hämta saker ligger vi på samma nivå som innan. Något som ofta saknas är att springa ute. Både för halt i gräset, och för oss att jogga. Hala löv, buhuhu..

En annan sak jag vill tillägga i det här blogginlägget är följande;
Katta och Micke är två av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Saker är aldrig något problem, de ställer alltid upp, och finns alltid, alltid där! Det här med ekonomi är alltid känsligt, men det är en faktor som gör att jag inte kan anta mig Liam fullt ut. Alltså säga att det är MIN hund, på papper och allt annat som behövs för att få ta över eller köpa en omplaceringshund. Frågar folk säger jag samma sak som jag alltid gjort; han är tillfälligt omplacerad. Min dröm är, och har varit ett bra tag nu, att få ta över Liam, för jag kan inte tänka mig att vara utan denna lilla fantastiska kamrat. Det har snart gått ett år, och vi trivs båda som fisken i vattnet med varandra, trots att det bland är väldigt svårt att vara ovan, ensamstående, och smått pank hundägare. Med ovan menar jag att jag aldrig haft hundar i mitt liv förut mer än att jag hundvaktat. Ofta, ofta tänker jag på hur allt var när Liam kom. Lika ofta tänker jag på familjen i Malmö och allt de gjort och gör för oss! Det måste varit otroligt svårt att ta ett beslut om att omplacera sin pärla, och själva processen att faktiskt göra det. Både känslomässigt och rent tankemässigt..

Vart jag vill komma är att jag är så OTROLIGT tacksam för allt ni gjort! För att Gösta och Inger ville ha Liam i sommras, för allt stöd i bernadshändelsen (som antagligen är bland det värsta jag varit med rent känslomässigt), alla blommor ni skickat, för hjälpen med soffan, för alla pengar ni skänkt till mat och annat, för alla samtal och för att ni helt enkelt gör allt och lite till! Ibland räcker ord inte till och ni är utan tvekan två personer som man varken kan beskriva med alla bra ord i världen, eller tacka tillräckligt många gånger. För er som känner Katta och Micke kan säkert känna igen det jag skriver. Jag vill krama om er så hårt, men det är inte lätt när avståndet skiljer. Men jag hoppas ni förstår hur glad och tacksam jag är för ALLT, varenda liten sak ni gjort! Ni är fantastiska! Underbara, underbara familjen i Malmö!  / Liam & Martina

 

Åh, så mysigt det var igår. Mös en stund hemma för att vänta in Henning som var på möte. Klippte lite klor och busade. Åkte sedan ut till Tenhult och Hennings mamma Margot som var hundvakt till Gran danio tiken Pat. Världens kelgris och mysmonster. En riktig knähund ryktades det om. Vi lät hundarna hälsa ute och de nosade nyfiket på varandra. Liam bjöd in till lek och stack iväg som en pil, och Pat sprang efter. Gud vilken skön stil de har när de springer..  Lunkande stil som påminner om en häst.. :) Ser ut som en liten häst också.

Vi kastade boll och Pat gick in i förrådet och grävde hål  i marken, vilket inte var poppis alls. Så vi gick in istället..  Väl inne var inte Liam lika förtjust i Pat. Ville inte låta henne nosa, och hon fick inte vara närmare än 1 meter för då skällde han. . Jag satte mig i soffan en stund och Pat kom efter. Kröp upp bakom min rygg och la sig.. Då la jag mig också och fick Pats huvud på magen. Där låg vi och mös, kli bakom örat.. 

 Efter en stund satte vi oss ner och åt god mat, Pat låg mest i sängen och Liam under bordet. Då och då började Liam skälla på Pat som kom ut för att kolla vart han tog vägen. Pat ville ju gärna kela med den nya kompisen, men det ville inte Liam.. Men efter ett tag taggade han ner lite, och la sig i kattens lilla hus.. Bild finns längre ner :) haha .. Efter några timmar åkte vi hem med en trött hund som somnade skönt i sängen.

Idag var tanken att  vi skulle åka upp till Huskvarna hundklubb på lite vinthundsträff. Liam valde att hellre spy ner hela min soffa av någon anledning, så det blev ingen hundträff. Och nu måste jag på något vis köpa ny soffa också för det har satt sig i madrassen, och de luktar INTE gott här hemma.. Skit också..

Fick efter detta reda på att Farmor ligger på sjukhus och inte behåller maten. För en liten tant på 37 kg är detta lite si sådär... halvallvarligt.. Hon har inte en fetcell på kroppen och därför tar hennes kropp ganska mycket stryk av näringsbrist.. Så den här söndagen blev inge bra. :/  blä.. /Martina
 

  
H hi hi, du kan inte ta mig! 

 
Sparka boll med Henning och Pat.


Fast Paten vill bara mysa!


Det gäller att hålla koll..

   
Kel med Paten. En riktig kelgris.

 
Ett sånt trevligt litet hus.
Kan jag få ett sånt, matte?

Henningen kramas hej då med Pat.
Råder ingen tvekan om att detta är en kär
liten? filur hos familjen Sohlberg/Halvardsson

Brr.. Det är kallt i lägenheten. 17,6 grader. Det snöar ute men det lägger sig inte ens, utan blir bara blask. Vi har hållt oss inne hela veckan i hopp om bättre väder. Men det sägs ju att det inte finns några dåliga väder utan... ja, ni vet. Lyfte luren och ringde Jim som har boxern Mando. Vi säger alltid att vi ska ses och höras, men gör varken det ena eller det andra. Liam har inte gillat att busa så mycket med Mando de gånger vi var ute tillsammans i sommras. Han stod mest och tittade på mig och undrade vad mitt nästa moove var. Mando brukar försöka trigga igång Liam men utan resultat. En gång lekte de riktigt fint ihop och det var första gången vi släppte dem lösa tillsammans,  men efter det; nääh! Vill inte, ingen lust. Matte är roligare att bara stå och titta på.

När Jim och Mando kom längst gatan började Liam sjunga opera. "ööööörrwwööööröööwwu", de där känner jag igen. Och det var som att sätta på en elvisp från avstängt läge till max. Runt,runt, runt! Åh titta vad kul med en kompis jag känner igen! Vi gick ner till fotbollsplanen som vi brukade hänga mycket på när vi bodde på Torpa, och Liam var inte sist ner för slänten. Nej då, han kommer väl ihåg vad vi brukar göra här.

Två uppvärmda vovvar, koppla loss, Varsegod, Ajöken! De for iväg som två raketer, och de var inte intresserade att klänga vid mig och Jim. De sprang länge, länge. Intressant att komma tillbaka blev det när Jim tog upp en pinne och kastade iväg. Liam var givetvis först på den men Mando var inte så värst långt ifrån för att vara en så stor boxer. Han hängde med rätt duktigt måste jag säga. Liam som då och då sprang rakt framför mando för att visa "haha kolla vad jag har, som inte du har", var idag bäste vän med Mando. Så skönt att se att han för en gångs skulle ville leka med honom. Och det var som om energin aldrig tog slut..

Nu är vi hemma, och energin är slut! Liam kröp ner i biabädden, suckade lite lätt, och somnade. Lilla whippetrumpan är nog parkerad där för resten av den här dagen! :) En liten filmsnutt finns här. /Martina

 

 
Fiiina mando! - - Noos noos!


  
"muuuäääähhh"