Wikellis Liam O'Milo

Inläggen på bloggen blir bara glesare och glesare. Vi gör inte så värst många vardagliga bravader utan är mest på hemmaplan och myser.  När vi var i Borås på kappen fick vi verkligen igång suget. Nu på lördag åker vi till Gråbo för LC. Förväntansfull och pirrig! Katta har skvallrat om att Liam blir lika exhalterad på LC som på kappen. Tjoho, då blir det träninspass för armarna igen!

Igår tog gick vi upp till äldreboendet farmor bor på som vanligt. Vi är där en gång i veckan. Skönt att Liam får följa med. :) Alla gamla tanter och gubbar blir så glada och vill gärna klappa. Och vist är det skönt och kul att man gör de äldre glada. Ögonen lyser och de säger "ååh, så fin! Och vad mjuk och skön päls" Tänk, de kanske inte har klappat en hund på flera år. Då är jag och Liam där en gång i veckan så de får klappa lite på honom. Liam är så försiktig med de gamla. Hoppar inte på dem utan nosar bara på deras händer försiktigt, och står helt stilla när de klappar på honom. 

Knackade lätt på dörren och klev in. Farmor såg förvånad ut. Ropade att "det är ju barnbarnet och barnbarnsbarnet som är här!"  "jaaa men heeeeeeej!!!" Liam blev inte lika glad som farmor dock utan la sig på mattan och ville gå hem. Han gick sedan runt och luktade på allt, skällde på mig och farmor, men kröp till slut upp till farmor i soffan och la sig på hennes fina prydnadskuddar. Det gör inte farmor ett skvatt, för hon är så glad när Liam kommer, även om han stökar ner lite. :)

Även denna gång följde hon med oss ut i korridoren, och det var en stolt liten tant med rullator som visade upp barnbarnet och den fina hunden på hemmet. "Det här är Tina! och Lian!" , "ååååh en hund" hörde man från fikabordet.. (Farmor har många namn för voffen då hon tycker det är lite svårt att minnas. Lian, Sian, Linan, har det blivit hittils. Men kärt barn har ju många namn ;) ) Till och med personalen var framme och klappade. 1000 frågor som vanligt från de äldre, men det är alltid lika kul att berätta för dem om att han är snabb och en väldigt kelig hund. Ett litet Liam-föredrag helt enkelt. Det är skönt att sprida glädje och Liam är så duktig varje gång vi är och besöker de sköra äldre. / Martina


ÅH HEJ! Jag har hittat tillbaka till tangenterna! Nu var det riktigt längesedan jag fick säga något på MIN blogg! Jag har äntligen börjat gilla den här med flytten. Delvis för att vi har rolig parket att slira på här hemma, (det gör jag varje dag när vi busar med pippin), plus att vi är ute och går sånna där lååånga rundor mycket mer. Antingen runt munksjön, eller rocksjön. Jag gillar rocksjön bäst tror jag. Tjejen med! Och på lördag ska jag på LC!!!! Hurra! Ska träffa Sandra och hennes Saluki, men även en Alexandra och hennes Saluki, som jag TROR jag träffade på hundens dag i stan eller vad det hette. Det var i våras iaf. Vi ska nog hälsa på Jim och Mando snart. Hoppas vi får boxas på fältet då.. Eller mando boxas, för han är en box:er. hö hö hö! /Liam


 

Vackra Munksjön en höstkväll.



Vackra Liam i sitt fridfulla jag.

Ofta, ofta, ofta, undrar jag vad min dag vore utan Liam. Så mycket som jag skrattat år honom, och så mycket lillfisen lärt mig. :-) När vi var i Borås fick jag en sån kick. Liam var i ett totalt lyckorus, och klart det smittar av sig.

Luckorus han annars brukar ha är här hemma. Jag har väl berättat om det oändliga vevandet med pippin? Och jag får lyckorus när jag vaknar av att Liam trampar omkring i sängen och leker ångvält för att få krypa ner under täcket. Eller när han knorrar borta i biabädden. Då vet man att han har det bra, och på så sätt är han nog lite bortskämd, det måste jag erkänna.

Idag har vi målat om i sovrummet, eller mja.. Jag har. Liam solbadade i duntäcket jag plockat upp och lagt i soffan. Inte en enda gång kom han ner för att kika vad jag pysslade med. Efter att jag målat var det lunchdags, och då blev det ungspannkaka. Klart liam får sig en bit när det blir pannkakor, dock senare på kvällen. Och så här glad blev han för det : Glädjerus


Det är vid sådana här tillfällen jag kan undra vad jag vore utan Liam. Kan inte hålla mig för skratt ens när jag håller i kameran. Tossiga, tossiga lillpojke. Du gör mitt lilla hjärta varmt, hemmet till en fröjd och livet till en fest!  :)

Farmors dag.
Igår sken solen och det var varmt ute. Eller nah, alltså.. Tillräckligt varmt för enbart linne och kofta. De senaste dagarna har inte varit ruggiga, men man har fått ha på sig jackan när man går ut. Hur som haver. Jag har på något sätt fått för mig att man inte får ha med sig hundar till ålderdomshem. Vilket jag tyckt varit väldigt synd eftersom det vore en perfekt prommenad för mig och Liam att hälsa på farmor som bor 15-20 minuter härifrån. Pratade med pappa förra veckan och sa att jag tyckte det var tråkigt iom att jag oftast är ute och går med Liam i samma veva som jag hälsar på någon i krokarna. Pappa svarade med att "Det får man vist det! De har ju djur på hemmet. Fåglar, perfekta Liam-snacks". Jahapp, tänkte jag. Typiskt mig att bara tro utan att ta reda på hur det egentligen är. Pappa berättade för farmor att jag tänkte komma och hälsa på med Liam, så när jag, pappa och Birgitta kom och hälsade på i Lördags hörde man från sängen; "åååh, kommer vovven nu?" Men det gjorde han inte. Inte idag.

Igår kom vovven! Och vilken glädje vi spred på hemmet. Redan utanför hemmet började de äldre intressera sig för Liam. "Nej men åh, titta vilken fin hund. Får jag klappa?" Och de klappade länge, länge. Liam nosade mest försiktigt på deras skrynkliga små händer. När vi hälsat klart på de första paret, var det daggs för en trio tanter. De jublade när de såg Liam. "ååååh, vad fin! Hej lille vän! Vad heter han?" Så när vi hälsat klart på alla glada människor så knackade vi på och öppnade dörren. Farmor frågade vem det var och jag svarade med att "Nu kommer vovven, nu får du sitta ner så att han inte hoppar på dig" När vi kom tillräckligt nära för att farmor skulle se hur han såg ut blev hon helt till sig. "Men så fin du var. och så mjuk.. Kom och sitt här med mig, Liam." Jag har aldrig sett min farmors ögon lysa så. Inte på flera,flera år. Detta var en själslig fest för henne, hon var så otroligt glad..

Liam var lite orolig. Vankade omkring och trodde att jag skulle lämna honom, så han la sig först på mattan. Men efter att vi samtalat en stund så kröp han upp till farmor i soffan och la sig på hennes finkudde. Men det gjorde ingenting, för nu kunde hon klappa på honom, och för henne var det en fröjd. Farmor klappade, och klappade tills Liam nästan somnade. Han slöt ögonen då och då. Efter en timme var det daggs att gå hemmåt. "Ska ni gå nu?" sa farmor lite besviket.. "Tänk om du kunde stanna här hos mig. jag älskar dig" sa hon och klappade Liam på huvudet. Då log hela min själ. Liam hade gjort farmors dag, om inte hennes vecka, eller ett minne för livet, bara igenom att komma och hälsa på.  Farmor envisades med att följa med ut. "Jag vill se när han går" sa hon. Liam gick försiktigt och långsamt efter farmor och tittade nyfiket in i alla hem vi passerade. Men han var väldigt varsam och tittade på farmor då och då. Vi ska hälsa på snart igen lovade vi.

Första släppet med Liam.
Förra veckan sa Victoria att de skulle åka till Borås för kapplöpningsträning. Jag hade väl mer eller mindre ingen aning om att de brukade träna kapp. Hade jag vetat, hade jag bett om att få följa med tidigare. Jag har verkligen suktat efter en dag att få se Liam i full fräs..

Idag blev det i vilket fall av. Jag har längtat i två dagar. (Hum, lite mesigt eller? :) ) Hur som haver. Med bilen full av vinhundar rullade bilen mot Borås. Sandra med sina två Salukis, varv en av dem var valp, och Victoria med sin snart 1åriga salukihane Yazid, samt jag med lille whippeten Liam. (lilla och lilla för den delen.) Hade hoppas på att få träffa andra whippar och framförallt få se greys in action. När vi kom dit såg jag bara skymten av 2 greyhounds och inga whippar! Men en hel del salukis. Jag skrev in Liam på ett halvt varv. Jag har ingen erfarenhet what so ever, även om Liam har, så tänkte jag att det var lika bra att börja med det. Vi gick efter inskrivning tillbaka till bilen för att invänta upprop. 

Det var som att trycka på tvn, Liam förstod genast vad som var på gång. Öppnade dörren till bilen och Liam ville ut på en gång. Flämt, gläffs, gnäll, här finns ingen tid att spara på tyckte han. Han fräste, och gnällde och ställde sig på bakbenen. När trasan for förbi skällde han non stopp och bet vid ett tillfälle i stängslet. Tyckte jag stod tillräckligt långt bort men han lyckades i alla fall. Har aldrig sett honom så tänd och förväntansful. Taggad till 2000! Vi gick först ett varv för att rasta men Liam var knappt intresserad. Han gjorde det han skulle väldigt snabbt och sedan ville han inte annat än att jaga trasa.  Sandra var först ut med Moya som sprang helvarv. Salukis är otroligt fina när de springer. Deras långa päls fladdrar så graciöst på något sätt. :)

Sen var det vi. Jag bad en man som jobbade på banan att hjälpa mig släppa Liam. Ansåg att det var bättre om jag tog in honom istället. Sprang runt till halva banan och väntade otåligt. Pang, sen var det iväg. Först såg jag inget sen sa det bara swich så var Liam vid oss. Och han var inte långt ifrån trasan heller. Han tog ut långt i kurvan men annars sprang han väldigt bra. Gud så fin han var, lillpojken. Jag blev så stolt!

Efter att Liam sprungit gick vi bort mot terassen för att hämta hans koppel hos mannen som släppt honom. När vi kom fram stod det folk utan hundar och fikade kaffe och bullar. De tittade först lite på oss där vi kom. Liam totalt super pepp, och jag som försökte hålla honom någorlunda stilla. För det var inte lätt! Gud så stark han är. När vi var framme sa en man som satt ner "wow, han kunde du kört helvarv med.." Då log jag och svarade att det var jag som var här för träning, inte Liam. Han har kört innan, men inte jag. Då sa en annan man "Jisses vad snabb han var! Ska ni börja tävla sen eller?" "Naah", sa jag.. Då sa en en kvinna lite längre bort att om hon hade haft "en så snabb rackare" så  hade hon inte tvekat på tävling.. Kände mig lite dum på något sätt, kan ha med bristande erfarenhet att göra.. Vi sa hej då, ses igen, och gick.

För mig var det här det bästa på länge! Och utan tvekan de roligaste Liam gjort med mig någonsin! Den här kicken behövde jag. Fruktansvärt kul! I bilen hem pratade Victoria och Sandra om utställningar och sa att det var utställning på lördag. Tydligen en väldigt liten, och för deras del enbart för träningens skull för deras unghundar. Jag är dock sugen på att åka dit för jag vet att en kund till mig på jobbet ställer ut sin Spanska vinthund. Vore kul att se den omtalade och framförallt fördjupa sig i både vint, och övriga hundlivet. För det saknar ofta jag. Hundkompisar! Tror Liam gör det med! :)

Vi är trötta båda två. Liam efter all exhaltering och möjligtvis lite efter sin (enligt honom) alldeles för korta runda, och jag efter att Liam dragkampats med mig i någon timme sådär. Vid ett tillfälle fick han nästan ner mig på backe. Fick sätta mig på huk, men lyckades ändå inte stå stilla. Två underbara dagar! Vi somnar lyckligt inatt igen. /Martina  



 

 

Moya fixar växlingen!



Sandra och Akilah.


Yazid och Victoria innan
träning.


Farmors och hennes
 älsklingshund :)

Solen sken när vi klev upp. Åt frukost länge och Liam badade bland kuddarna i soffan. Dags för morgonkiss, en av senare sort. Tog på mig jackan och kopplade Liam och i samma veva som man öppnade dörren, bet kylan en i näsan. Inte superkallt, men höstigt. På gatan har löven börjat att samlas. Liam tassar glatt omkring i dem för att se om något gömmer sig under dem. Det blir en ordentlig promenad sen när jag kommer hem från frisören kände jag. Varken jag eller hund ville gå in igen. Första höstkänslan, ungefär lika skön som första vårvärmen. Många säger fy, men det gör inte vi. Långa sköna kyliga promenader ska det bli. Otroligt skönt..

Igår låg vi i soffan med täcke och blåbärsdricka till "män som hatar kvinnor." Den filmen gillade inte jag, tycker den var hemsk :( Den var inte dålig, mer otäck. Liam brydde sig inte för han låg under täcket och simmade i sömnen.

Igår cammade Liam för andra gången i sitt liv. Vi pratade med alva som har Danny och det nya tillskottet Bosse. Vi tittade på ett filmklipp där de båda grabbarna busar. Här kan ni se det. Liam granskade dem med ett öga i en sekund, men sedan for han upp som en raket och tittade på dem med uppfällda öron. Pratade lite med dem, men fick inget svar.

I helgen har Margot haft en gran danio som heter Pat. Vi ville åka ut och hälsa på, men glömde bort det i all lathet på lördagen. Rackarns. Pat har vi träffat på distans en gång när vi var ute och gick med Jessie och hans husse. Men vi har aldrig hälsat på dem. Jag är lite svag gör Gran danios, men för mig så räcker en whipp rent storleksmässigt. :) Skulle nog inte klara av att ha en mindre häst i sängen. Dessuutom är jag så nöjd med den jag har! :)

 
 

 

Lördagspromenad!



Häng inte läpp!



Danny och Bosse-bus

Precis när jag skulle sätta igång och blogga kom Liam upp i soffan och gav mig en nospuss på kinden. :)

Den senaste veckan kan beskrivas med ett ord: Aktiv! Vi har varit duktiga båda två med långa promenader. Totalt har vi gått 19.05 km i rask takt. Har varit blandat väder men ut har vi klivit ändå. Förutom när regnet öst ner. I tisdags var det strålande solsken så då passade vi på att följa med Henning till landet och Tenhult. Liam for som en raktet ner på gräsmattan när kopplet åkt av. Grannens pojk älskar bollar, precis som Liam, så jag tror Liam lärt sig att man kan hitta massa bollar just där. Vid sju åkte vi in till stan igen för att hämta Margot på jobbet, och sedan tillbaka till Tenhult. Vi ville inte åka hem än. :) Liam gick och la sig i sin favoritfotölj, medans vi fikade på annanas och grapefrukt i köket. Vi var där ifrån runt 23 tiden.

I Torsdags var det spöregn så vi fick vänta en hel timme på att gå till Martin och Maya. Till slut slutade regnet och vi knatade iväg.  Har funderat ett tag på att köpa en regntäcke åt Liam, men det har inte legat på min prio ett lista då sommaren precis tagit slut. I Torsdags insåg jag väl att det var dags. Kikade runt lite på nätet men hittade inget av värde. Pratade med Jessis husse och fick köpa ett jätte fint täcke av honom istället som var förstort för Jessie. Så nu matchar vi fint när det duggregnar ute iaf. :) Har inget för ösregn, men jag antar att ett halvtätt täcke är bättre än inget! :)

Så här fin blev jag! :)

 

   

I Tenhult. Liam leker med Henning, jag ligger
i gräset och tittar på. : )

  
Tröttnade på påsen med Liams torrfoder som står i
det trånga städskåpet. Allt väller ut när man tar ur den.
Så jag strukturerade om lite, och titta vem som vaknade då! :)



  
Tre positioner att somna i :)


Jag passar INTE i rosett