Wikellis Liam O'Milo

Alla hjärtans dag firades med whippethäng. Och vist var det kärlek i luften. . .






Tillsammans hålla tassar




<3

Ja jisses! Vart tog all tid vägen sen den 27e Januari? Vad har vi gjort ? Vilka har vi träffat? Vilka platser har vi besökt? Vad har hänt sedan sist helt enkelt. Jag tror det handlar om en period kallad vanlig vardag. Vi har gjort det vi brukar. Träffat folk, haft hundhäng, varit på landet hos Margot osv.

Sedan sist har vi i vilket fall varit hos ortopeden med Liams tå. Den är lika stor efter behandling, men har fått mer rörlighet tillbaka pga sjukjympan. På återbesöket hos ortopeden så kom de fram till att Liam har/början till atros. Kändes väl både nytt och gammalt iom att det var ungefär det vi (Katta, Micke och jag) hade trott. Tråkigt, men en aning väntat kanske.. Saknar man en tå, så är det ganska logiskt att den tå som finns kvar få ta lite extra last. Och appråpå extra last så tyckte de även att liam skulle gå ner i vikt. humm.. Jag tycker inte han är tjock. Vist han har väl inte den där typiska whippens kroppsdrag, uppkryllad svans, smal midja och revben som är synliga.. Men absolut inte tjock. Tån ska ta mindre stryk av ett stycke lättare Liam. Så det är bara till att le och följa rådet. :)

Jag som även tänkt att börja träna lite LC med liam, fick stryka detta från Liam listan eftersom snäva svängar och sånt numera är förbjudet pga tån. Han får springa rakt fram så bollkast blir det minsann iom att det är liams stora kärlek i livet. Kapplöpet var varken bu eller bä sa de. Bus på parketten blir även att stryka från listan.

Efter att vi dragit ner lite på maten har Liam varit världens fridfullaste själ. Ibland har man knappt märkt av honom, och detta är väldigt ovanligt. Ofta ska han vara där man är, sova där man sover ect. Nu för tiden ligger han hellre i Hennings stora mysiga säng än att klänga på oss i soffan. Eller bara i biabädden med en massa kuddar. Den där kontrollen han ofta måste ha har även släppt lite och det där dagliga tjatet "gå och lägg dig, gå och lägg dig" som ständigt rullar här när man ska öva på att ligga där jag inte är har inte behövts alls. Vi var hemma hos Margot i lördags och åt god mat. När melodifestivalen började gick vi ner till Hennings moster i en annan del av huset, och eftersom de har katt kunde Liam inte följa med utan fick vara själv i lägenheten. Alla gick och jag gick ner för trappen och förväntade mig ett kanonkulerus från Liam. Inte ett ljud! Inte ens en suck.. Han låg där i Margots säng och bara "jaha.. gå ni. jag stannar minsann här".  Så otroligt skönt. Hoppas det håller i sig, för det här kan man ju absolut vänja sig vid!

Igår hundvaktade vi Nellie som även hon gjort stora framsteg. Liam och Nellie blev så glada när de såg varandra. Matte och husse har varit i Åre en vecka så Nellie har inte varit hemma. Efter lite bus gick de och la sig i soffan med mig. Nellie kröp upp och kanelbullade sig nära, nära. Klappade lite på henne och då kom minsann en liten mysknorr! Gud så skönt.. Ett bra tecken på att det KAN vara lite mysigt här också, och inte bara pest när matte är borta. :)


Vi har höjt svårighetsgraden på vårat "hämta den" kommando. Målet är att inte behöva be honom "stanna kvar", att han inte ska börja leka med det han hämtar (vanligt), och att han ger ifrån sig det han hämtat. I början körde vi som ni vet med en gammal träslev. Idag körde vi med det som kniper andraplatsen i Liams svåraste sak att stå emot ; Pipleksaken! Jag som älskar att agera lekmamma blir själaglad när man ser klockrena framsteg i aktiviteter som dessa! 


   

Bian förliten?

Kramigaste gospojken. Det är inte
alla hundar man får ha i famnen såhär



 
Nellie VS Jungfru Maria?

Det gifta gamla paret?

åååh, han gör ALLTID såhär
mot mig!!