Wikellis Liam O'Milo
Vad säger man när orden tar slut? Vad gör man när det inget mer finns att göra? Hur lagar man en föralltid trasig själ? . . .
Liam, lilla Liam. Vår allas älskade älskling! Vi kan inget mer göra för dig, och det må vara den mest hårda och hjärtskärande sanning vi någonsin måste inse. Den senaste tiden har varit svår för oss alla som varit involverade och alla har alltid gjort allt. Man har på något sätt varit beredd på den här dagen, men när den kommer känner man sig mer oförberedd än någonsin. Och vi har alltid gjort allt för att komma så långt ifrån den som möjligt. Men all makt ligger inte i våra händer.. Vi kan bara göra det bästa vi kan och resten är upp till livet själv att avgöra.
Vår älskade lilla tokstolle har alltid, men framförallt det senaste varit en orolig själ. På något sätt har man alltid haft "kontrollen" över hans agerande i de situationer då bägaren rinner över. Vi har alltid varit lite före och kunnat hindra situationer som kunnat gå illa. Den senaste tid har det gått illa, och i fredags rann bägaren över och det fick vara nog.
Jag har alltid varit öppen och ärlig gällande Liam och hans problematiska beteende, och det kan väl tyckas olika om i en så pass offentlig miljö som internet. Men jag välkomnar gärna kända som okända in i vår historia. För vissa som följt oss har jag inte ett hum om vilka ni är, men något har fångat ert intresse att fortsätta läsa, och det gör mig varm och man hoppas att vi, med hjälp av vår historia, kunnat bidra med någon form av lärdom, insikt, eller tanke.
Jag tackar ödet och tillfälligheten av att saker inte gick mer illa än det gjorde i fredags. Och på något sätt gick det liksom inte blunda för det när han taget från intet får för sig att agera som han gjorde mot någon som tagit så väl hand om honom i flera år. Många ställer frågan om han hade ont någonstans, eller om något förändrats. Vid de tillfällen då vi åkt in med honom till vetrinären för känna och klämma har de inte hittat något mer än den ömma tån. Och vist kan det vara så att den har gjort mer ont än igenkännligt det senaste, men det är tyvärr inget varken jag eller vetrinärerna kan svara på då han använt tass och kropp som vanligt. Med andra ord för oss inga synliga tecken.
Vi har gett honom den stabilitet och trygghet han behövt, och på något sätt byggt vårt liv kring honom i högre mån än vad som kanske anses smått humant. Både för oss och för han. Och någonstans måste man ändå sätta sin och hans gräns för vad som är delvis tollerant och mänskligt också. Den lycka och kärlek han bidragit med i vårat liv går aldrig någonsin att med ord förklara. Men samtidigt går det heller inte med ord beskriva alla tillfällen då man slitit i sitt hår för att komma på lösningar för att ge hans oroliga själ den trygghet han behöver. Vi kan inte ge honom det han behöver, ingen kan.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka alla som hjälpt och stöttas oss under hela resan med Liam. Margot har varit helt fantastisk och älskar våran vovve så mycket att man ibland funderat på om det ens är möjligt att älska så hårt. Jag vet att många fler gör detsamma.
Micke, Katta, Inget och Gösta! Jag är så otroligt tacksam för att ni finns, alltid funnits där och ALLTID tänkt på oss! Med sanningen i handen så hade vi aldrig klarat av hälften så mycket som vi gjort om det inte vore för er. Ni har ALLTID funnits där, skickat paket, kort, och varit tillgängliga jämt för oss. Vi har aldrig kännt att vi stulit er tid vid de samtal vi haft även om man ibland kännt att man ringt rätt olägligt. Alla svar vi sökt har vi kunnat finna hos er och jag önskar att det fanns fler som ni, för då vore världen mycket bättre! Jag älskar er så! Jag är så tacksam. Obeskrivligt tacksam.
Vill även skriva ett par ord till Sanna Gustafsson som satte igång hela den här resan. Jag minns när du berättade om Liam och skickade en filmsnutt på Liam och Katta som kastade boll på stranden och vi var båda så kära i herr vargöga. Kärlek vid första ögonkastet!
Även Chris, Hella och Chrille ska ha all kärlek och respekt! Ni har alla gjort så fruktansvärt mycket och era tips, råd och öppna famn har alltid varit till största hjälp.
Vill så klart även tacka alla i vår omgivning. Ni vet precis vilka ni är och det finns inget mått på vem som gjort lite eller mycket, utan allt har varit av stor betydelse för oss, och vi är så evigt evigt evigt tacksamma!
Det råder ingen tvekan om att vi alla tillsammans har bidragit med den bästa tänkbara tid på jorden för Liam och att han med all rätt tagit en speciell plats i våra hjärtan. Men en orolig själ går inte alltid att laga, och ibland är det bättre att ta de svåra beslutet innan det går riktigt illa.
Somna sött allas vår älskade, älskade älskling! Nu får din själ den ro du behöver. Vi ses på andra sidan. Jag älskar dig!
Liam, lilla Liam. Vår allas älskade älskling! Vi kan inget mer göra för dig, och det må vara den mest hårda och hjärtskärande sanning vi någonsin måste inse. Den senaste tiden har varit svår för oss alla som varit involverade och alla har alltid gjort allt. Man har på något sätt varit beredd på den här dagen, men när den kommer känner man sig mer oförberedd än någonsin. Och vi har alltid gjort allt för att komma så långt ifrån den som möjligt. Men all makt ligger inte i våra händer.. Vi kan bara göra det bästa vi kan och resten är upp till livet själv att avgöra.
Vår älskade lilla tokstolle har alltid, men framförallt det senaste varit en orolig själ. På något sätt har man alltid haft "kontrollen" över hans agerande i de situationer då bägaren rinner över. Vi har alltid varit lite före och kunnat hindra situationer som kunnat gå illa. Den senaste tid har det gått illa, och i fredags rann bägaren över och det fick vara nog.
Jag har alltid varit öppen och ärlig gällande Liam och hans problematiska beteende, och det kan väl tyckas olika om i en så pass offentlig miljö som internet. Men jag välkomnar gärna kända som okända in i vår historia. För vissa som följt oss har jag inte ett hum om vilka ni är, men något har fångat ert intresse att fortsätta läsa, och det gör mig varm och man hoppas att vi, med hjälp av vår historia, kunnat bidra med någon form av lärdom, insikt, eller tanke.
Jag tackar ödet och tillfälligheten av att saker inte gick mer illa än det gjorde i fredags. Och på något sätt gick det liksom inte blunda för det när han taget från intet får för sig att agera som han gjorde mot någon som tagit så väl hand om honom i flera år. Många ställer frågan om han hade ont någonstans, eller om något förändrats. Vid de tillfällen då vi åkt in med honom till vetrinären för känna och klämma har de inte hittat något mer än den ömma tån. Och vist kan det vara så att den har gjort mer ont än igenkännligt det senaste, men det är tyvärr inget varken jag eller vetrinärerna kan svara på då han använt tass och kropp som vanligt. Med andra ord för oss inga synliga tecken.
Vi har gett honom den stabilitet och trygghet han behövt, och på något sätt byggt vårt liv kring honom i högre mån än vad som kanske anses smått humant. Både för oss och för han. Och någonstans måste man ändå sätta sin och hans gräns för vad som är delvis tollerant och mänskligt också. Den lycka och kärlek han bidragit med i vårat liv går aldrig någonsin att med ord förklara. Men samtidigt går det heller inte med ord beskriva alla tillfällen då man slitit i sitt hår för att komma på lösningar för att ge hans oroliga själ den trygghet han behöver. Vi kan inte ge honom det han behöver, ingen kan.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka alla som hjälpt och stöttas oss under hela resan med Liam. Margot har varit helt fantastisk och älskar våran vovve så mycket att man ibland funderat på om det ens är möjligt att älska så hårt. Jag vet att många fler gör detsamma.
Micke, Katta, Inget och Gösta! Jag är så otroligt tacksam för att ni finns, alltid funnits där och ALLTID tänkt på oss! Med sanningen i handen så hade vi aldrig klarat av hälften så mycket som vi gjort om det inte vore för er. Ni har ALLTID funnits där, skickat paket, kort, och varit tillgängliga jämt för oss. Vi har aldrig kännt att vi stulit er tid vid de samtal vi haft även om man ibland kännt att man ringt rätt olägligt. Alla svar vi sökt har vi kunnat finna hos er och jag önskar att det fanns fler som ni, för då vore världen mycket bättre! Jag älskar er så! Jag är så tacksam. Obeskrivligt tacksam.
Vill även skriva ett par ord till Sanna Gustafsson som satte igång hela den här resan. Jag minns när du berättade om Liam och skickade en filmsnutt på Liam och Katta som kastade boll på stranden och vi var båda så kära i herr vargöga. Kärlek vid första ögonkastet!
Även Chris, Hella och Chrille ska ha all kärlek och respekt! Ni har alla gjort så fruktansvärt mycket och era tips, råd och öppna famn har alltid varit till största hjälp.
Vill så klart även tacka alla i vår omgivning. Ni vet precis vilka ni är och det finns inget mått på vem som gjort lite eller mycket, utan allt har varit av stor betydelse för oss, och vi är så evigt evigt evigt tacksamma!
Det råder ingen tvekan om att vi alla tillsammans har bidragit med den bästa tänkbara tid på jorden för Liam och att han med all rätt tagit en speciell plats i våra hjärtan. Men en orolig själ går inte alltid att laga, och ibland är det bättre att ta de svåra beslutet innan det går riktigt illa.
Somna sött allas vår älskade, älskade älskling! Nu får din själ den ro du behöver. Vi ses på andra sidan. Jag älskar dig!
