Wikellis Liam O'Milo
Liam, lilla Liam. Vår allas älskade älskling! Vi kan inget mer göra för dig, och det må vara den mest hårda och hjärtskärande sanning vi någonsin måste inse. Den senaste tiden har varit svår för oss alla som varit involverade och alla har alltid gjort allt. Man har på något sätt varit beredd på den här dagen, men när den kommer känner man sig mer oförberedd än någonsin. Och vi har alltid gjort allt för att komma så långt ifrån den som möjligt. Men all makt ligger inte i våra händer.. Vi kan bara göra det bästa vi kan och resten är upp till livet själv att avgöra.
Vår älskade lilla tokstolle har alltid, men framförallt det senaste varit en orolig själ. På något sätt har man alltid haft "kontrollen" över hans agerande i de situationer då bägaren rinner över. Vi har alltid varit lite före och kunnat hindra situationer som kunnat gå illa. Den senaste tid har det gått illa, och i fredags rann bägaren över och det fick vara nog.
Jag har alltid varit öppen och ärlig gällande Liam och hans problematiska beteende, och det kan väl tyckas olika om i en så pass offentlig miljö som internet. Men jag välkomnar gärna kända som okända in i vår historia. För vissa som följt oss har jag inte ett hum om vilka ni är, men något har fångat ert intresse att fortsätta läsa, och det gör mig varm och man hoppas att vi, med hjälp av vår historia, kunnat bidra med någon form av lärdom, insikt, eller tanke.
Jag tackar ödet och tillfälligheten av att saker inte gick mer illa än det gjorde i fredags. Och på något sätt gick det liksom inte blunda för det när han taget från intet får för sig att agera som han gjorde mot någon som tagit så väl hand om honom i flera år. Många ställer frågan om han hade ont någonstans, eller om något förändrats. Vid de tillfällen då vi åkt in med honom till vetrinären för känna och klämma har de inte hittat något mer än den ömma tån. Och vist kan det vara så att den har gjort mer ont än igenkännligt det senaste, men det är tyvärr inget varken jag eller vetrinärerna kan svara på då han använt tass och kropp som vanligt. Med andra ord för oss inga synliga tecken.
Vi har gett honom den stabilitet och trygghet han behövt, och på något sätt byggt vårt liv kring honom i högre mån än vad som kanske anses smått humant. Både för oss och för han. Och någonstans måste man ändå sätta sin och hans gräns för vad som är delvis tollerant och mänskligt också. Den lycka och kärlek han bidragit med i vårat liv går aldrig någonsin att med ord förklara. Men samtidigt går det heller inte med ord beskriva alla tillfällen då man slitit i sitt hår för att komma på lösningar för att ge hans oroliga själ den trygghet han behöver. Vi kan inte ge honom det han behöver, ingen kan.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka alla som hjälpt och stöttas oss under hela resan med Liam. Margot har varit helt fantastisk och älskar våran vovve så mycket att man ibland funderat på om det ens är möjligt att älska så hårt. Jag vet att många fler gör detsamma.
Micke, Katta, Inget och Gösta! Jag är så otroligt tacksam för att ni finns, alltid funnits där och ALLTID tänkt på oss! Med sanningen i handen så hade vi aldrig klarat av hälften så mycket som vi gjort om det inte vore för er. Ni har ALLTID funnits där, skickat paket, kort, och varit tillgängliga jämt för oss. Vi har aldrig kännt att vi stulit er tid vid de samtal vi haft även om man ibland kännt att man ringt rätt olägligt. Alla svar vi sökt har vi kunnat finna hos er och jag önskar att det fanns fler som ni, för då vore världen mycket bättre! Jag älskar er så! Jag är så tacksam. Obeskrivligt tacksam.
Vill även skriva ett par ord till Sanna Gustafsson som satte igång hela den här resan. Jag minns när du berättade om Liam och skickade en filmsnutt på Liam och Katta som kastade boll på stranden och vi var båda så kära i herr vargöga. Kärlek vid första ögonkastet!
Även Chris, Hella och Chrille ska ha all kärlek och respekt! Ni har alla gjort så fruktansvärt mycket och era tips, råd och öppna famn har alltid varit till största hjälp.
Vill så klart även tacka alla i vår omgivning. Ni vet precis vilka ni är och det finns inget mått på vem som gjort lite eller mycket, utan allt har varit av stor betydelse för oss, och vi är så evigt evigt evigt tacksamma!
Det råder ingen tvekan om att vi alla tillsammans har bidragit med den bästa tänkbara tid på jorden för Liam och att han med all rätt tagit en speciell plats i våra hjärtan. Men en orolig själ går inte alltid att laga, och ibland är det bättre att ta de svåra beslutet innan det går riktigt illa.
Somna sött allas vår älskade, älskade älskling! Nu får din själ den ro du behöver. Vi ses på andra sidan. Jag älskar dig!
Man älskar ju sin hund
Lovade för ett tag sedan att Liam skulle få en ny hundbädd. Har inte fått tummen ur att beställa en ännu. Färgval är alltid lite utav ett ångestprojekt. Liam som gillar snö är nog förövrigt väldigt glad att det varit brist på den i år för tåns skull. Även om den tyckts behållt sin storlek de senaste månaderna är den ändå i storleken "stor". Men inte överdrivet stor.. Medium kanske ;-)
Mörkret är ju även här och då blir herrn extra jobbig. Lite mer locket på för hans del, ignorerar och lyssnar inte. Samt en aning mer muckig och på spänn, vilket delvis förklaras naturligt av vissa då de ser sämre i mörker. Men som jag och herrn i huset diskuterat så har denna vintern varit extra jobbig då Liam lyssnat mindre på oss, och gjort mer som han själv vill. På promenaden är näsan ständigt i marken och han får för sig ibland att gå åt ett helt annat håll. Och detta sker under de där raska promenaderna när man helt enkelt bara går "rakt fram och inget annat." Han vet så väl om vad som gäller, och hur mycket envisa man än utspeglar så bryr han sig inte så mycket. Kanske dags för lite mer sammarbetsövningar och kontaktövningar, för uppenbarligen har ju något hänt mellan människa och hund kemin. Vad vet jag.. spekulationer.
I övrigt som ni vet är han världens underbaraste och mysigaste älsklingswhippet! :-)
Våran tokstolle
Våran lilla tokstolle har varit inne hos vetrniären igen, och denna gång för att kolla fettknölar. Hittills har han sammlat på sig tre stycken, men ingen av dem visade något speciellt. Vetrinären kollade även till Liams tå, som bara har en tendens att bli större och större, och allt mer orörlig. Tyvärr så är det ju så med atros, det går inget annat att göra än att lindra.
Liam har väl visat halt då och då, men har den senaste tiden varit väldigt vankig och tyvärr snappig och lite osäker? Han muckar allt för lätt med andra hundar, även om detta inte direkt kan kopplas ihop med en ond tå, så är det för mig ett litet utropstecken. Snappandet har vi varit skonade från ett bra tag, men nu det senaste har han varit allt mer sur. Vetrinären trodde att det kunde ha med tån att göra endel av dem, men förklarade även att en väl tränad och utvecklad hund kan ibland få "dåliga perioder" och gå tillbaka. Låter rimligt, men ändå lite förmänskligat. Vad vet jag.. Det gäller bara att ha koll.
Nu för tiden väger Liamfis 16,8 kg och man kan se de två ryggkotor på honom som man "ska" göra på en whippet. Vetrinären har bekräftat att Liam nått optimal vikt (avlastning för tå) och behöver inte gå ner all. Han ser jättefin och smidig ut i kroppen.
Han har även skaffat sig en tråkig vana av att inte vilja gå på vissa gräsmattor. Detta började han med på brahegatan innan vi flyttade, och har fortsatt med på de nya gräsmattorna här på väster. Vet inte varför eller vart denna ideé kommit från. Klottra gärna i kommentarsfältet ni som erfarat detta av något slag. Nu går Liam i vilket fall på glucos och norocarp, och vi för loggbok för hans lilla tå.
Idag var jag och Liam ute på en frisk höstpromenad. Fick med mig kameran för en gångs skull, antar att det var solen som påminde mig. Liam betade glatt de gröna grässtråna som fanns på vägen eller där vi stannade till, och lyckades vid ett tillfälle knäppa en ny favoritbild på Liam. Den har ni här! :-)
Vår fina tokstolle!
Promenadbilder
Och sist men inte minst ett litet tokstolle-klipp :)
Såhär ska en höst vara
Har varit ute på kantarelljakt rätt ofta nu, och fick vid senaste letandet finsällskap! Vi gick till mitt och Hennings "egna hemliga ställe" och hämtade kantareller som det heter ;-)
Smilla och Liam i Granarp
Hella och Liam värmer sig
framför brasan i vår stuga efter
kantarelljakten
Lillkringlan värmer sig
på människovärme
Dags för nya hundtillbehör
Detta firar vi med att antingen köpa eller att jag syr en bean-bag till vår mästerbäddare. (Vist är det skönt att få sängen uppbäddad när man ska sova. Men . . Det kan vara skönt att få ha sängen obäddad mitt på dagen) :-)
Om vi köper så kommer nya bädden kommer ifrån bean-bag.se och är ljusgrå! Hoppas Liam kommer älska den :)
Pickadoll mulen!
Men ibland blir det bara detta resultatet : Mule!
Liam har blivit "för duktig" på pang så bara man hotar med pickan lägger han sig ner! :) hi hi hi..
Allt gick bra hos vetrinären. Liam grät som ett barn i väntrummet. Vetrinären sa att han var en otroligt fin whippetkille. Tungan ser bra ut, en liten inflamation men inget allvarligt i nuläget. Han dricker fortfarande inte. Gör han inte det om en vecka måste vi in igen med honom för att kolla läget. Men som sagt, allt väl trots detta! :)
Bättre och bättre
Liam blir bara bättre och bättre. Han är fortfarande väldigt trött och inte lika busig som vanligt. Men han knorrar på och myssmackar i ens närhet. Ska ligga nääääääära nära som en liten ål.
På onsdag ska vi tillbaka till vetrinären. Skall bli spännande och se vad de säger. Lite fundersam är man ändå iom att Liam inte vill dricka vatten än. Mat går bra, men inte vatten. Så man får ta fram de moderlika instinkterna och vattna honom i munnen men en spruta. Nästan som med en bäbis och nappflaska. :-)
Annars allt gott!
Olyckskorp/olycksfågel
Uj uj uj. Olyckskorpen har varit igång igen! En med lärdom i handen dessutom.
Liam och husse busade ute på lunchen i Tisdags och Liam aka full-av-fart fick tag i en pinne och knep till . . . dock låg pinnen på fel håll. Pinnen trängde igenom under tungan satte och sig. Liam skrek och skrek till husse kom fram och plockade bort den. Chockad hund och husse sätter sig i bilen och efter en stund börjar Liam dregla som en hungrig golden retriver och blodet rinner. Hemma igen ringer husse djursjukhuset som tycker de kan vänta tills imorgon.. "De har ändå fullt upp.." Han tycker ändå inte att det verkar okej så han ringer mig på jobbet och frågar om han ska skita i vad de sa och åka ditt och sätta sig och hoppas på tid. "Åk" sa jag bara..
(Vetrinärer i all ära men ibland, som jag nämnt innan, börjar man f-n undra.)
Liam får komma in efter en bra stund och vetrinären säger att han måste stanna och opereras. Pinnen har gjort ett 5 cm söndertrasat sår under tungan och man ville gå in och titta så inga flisor satt kvar och sy såret. Husse fick åka hem utan hund den dagen och Liam opererades kl 23 på natten. Dagen efter kom jag hem från jobbet och vi väntade, och väntade på det där samtalet från djursjukhuset. vid 11 tiden ringde de och sa att allt gått bra och att Liam fått i sig lite mat, och kommer få åka hem. Han hade efter att narkosen släppt krypit upp i vetrinärens knä och pipit lite för att sedan somna tryggt till klappar och gos.
Kl 15:00 hämtade vi Liam. Vi fick sitta i ett undersökningsrum och vänta och tillslut dök en vinglig och vindögd lillskrutt upp i dörrgaveln. Pip-SM när han såg att husse och matte var på plats, men det gick ju knappt pipa.. stackarn. Efter att vi pratat med vetrinären i en glad samtalston slutade Liam pipa och började slappna av. Tillslut började baken gunga lite och rätt som det var dök gumpen ner och sen snabbt upp. Älskade gubben höll på att somna ståendes.
Nu är det Norocarp som gäller i 5 dagar, blötfoder och om han inte dricker så får vi spruta in vatten. Råkoll efter nya blödningar och var, och återbesök om 1 vecka. Det rinner ur munnen på honom hela tiden och han vill inte riktigt stänga men det förstår man ju såklart. Starckars liten. Som väl är så är Liam väldigt lik matten vad det gäller maten. När den väl står framme så äter man. :-) Så han åt faktiskt som vanligt redan igår kväll men vi fick verkligen väcka liv i honom igår för han sov som en tegelsten. Vid ett tillfälle somnade han sittandes nästan rakt upp.
Igår när vi skulle gå och lägga oss för natten bäddade vi extra gosigt i lilla Liam-sängen och han somnade nästan fallandes. Matte kunde ju inte dra sig för att krypa ner lite i det gosiga och klappa på honom. Vaknade igen vid 01:30 i liams säng..
Idag vaknade jag av det där "tiss-tass"- ljudet som liam gör på morgonen innan han ska krypa upp i sängen. Rätt som det är stod det 4 ben i sängen och två små små små russin-ögon som tittade på en. Gosigt!! Där låg vi en stund och mysknorrade. Liam har ätit idag med men fortfarande inget vatten. Som tur är så innehåller ju färskfodret vätska men tyvärr inte tillräckligt. Så vi får nog ta fram den lilla sprutaren idag.
Dyrt kalas det där med natt-operation. Men det är ju en själv som betalar när vetrinären säger "vänta tills imorgon" istället för "kom in på direkten". Pengar är dock rätt oväsentligt i jämförelse med den underbara lilla krabat man har här hemma. I sådana här lägen gör man ju allt, och betalar då vad som hellst för att allt ska bli bra. Just nu ligger liam och solar på sin lilla matta i balkongrummet. Morgonkissen blev en "göra-vända" historia. Ville inte vara ute mer än nödvändigt.
Lite svullen hund
Trött hund med dreggelduken
Ett tappert försök i att vakna upp och vända
upp magen i söthetens tecken. :) Klart man inte kan
låta bli att pussa magen trots hans utseende . haha
Sommarställe med guldläge
Vi brukar vara i mina föräldras sommarstuga, sommar ut och sommar in. Sedan förra sommaren ( för det var då vår lilla dröm satte rot ) har man sucktat efter en liten stuga bara 100 meter från föräldrarnas stuga. En stuga som ingen syntes till i eller som man hört röster eller någon form av människoliv ifrån. Det bara stod där, men sin vackra sjöutsikt, perfekta skogsträdgård och med 1000 möjligheter och drömmar att angripas med.
Vi fick tillslut tag i ägaren. Och efter många om och men blev förre ägare till nya stolta ägare med själ och hjärta för både område och stuglivet. Äntligen en egen liten knuta! En turkos stuga på ca 40 kvm, otroligt välbevarad och med som sagt världens alla möjligheter. Öppenspis, en verktygsbod och givetvis dass! Hur mycket mer stuga kan det inte bli? Liam älskar stället. Får nosa och strosa med långlina eller lös mitt på vardagarna då det inte är många ute. Vi är så lyckliga över vår sommardröm! Vi har döpt stugan till Verkligheten. Och det är som en stor sten släpper från ens stadslivs-whippet-samvete.
Är whippeten glad, är matte och husse glada. För hur underbart är det inte att se en solande liten näbbgädda ligga och le med mossa i mungipan och bara utstråla glädje och tillsfredställelse? :-)
Långtass hemma
I sommarstugan
gott vatten
här får man goa kycklingvingar
Liam har rullat sig, gör en mossa
i sidled den här gången (för er
som minns bilden på Liam för länge sen)
Han vaknade inte ens av blixten.
Jobbigt att nosa, busa och bada i sjön! <3
Matte fyller år!
Klart man ska vara med och nosa när det vankas paketöppning i sängen! /Liam
Vinter, Sommar, Höst . . .
bloggen uppdateras allt för sällan. Kort summering : Tån lite större, dock inga problem med den. Liam visar inget ont, tappat lite rörlighet men lever det glada whippetlivet ändå. Foderbyte till Orijen, gått ner lite till och väger runt 17,7 om jag inte minns fel. Ny vägning i veckan förhoppningsvis. Glad och harmonisk kille.
Tiden går så otroligt fort.. Säger det nästan jämt när jag bloggar. Men det är när jag tänker såhär som man kommer på det: Liam fyller 6 år den 8e maj , han har varit här i 2 år och 3 månader, vi vann sådan herre sådan hund för 1 år sedan, och jag har den 25e maj stått som ägare för liam i ett helt år. Herrejisses!
Liam 2011-04-11
Vårrulle. 2011-04-11
Härligt häng i hundgården
Vi busade med Liam ett tag själva då hundgården var tom när vi kom. Kastade boll, lekte kurragömma och allt det där som Liam bara älskar! En massa intressanta pinnar fanns det också att tugga på, tyckte Liam. Tillslut hör man ett litet tjejskrål längre ner från parkeringen. Smilla och Liam börjar prata för fulla muggar, studsar och har sig. När Smilla kom in i hundgården, ja då var det full fart som gällde.
Vi fick sällskap av en Collie, cocespnier och den japanska spetsen som bodde vid oss innan ; Wille. Liam har alltid börjat gnabba med någon av hundarna när vi är i hundgården. Speciellt om Smilla är med. Han ska ju alltid leka polis, lägga sig i och försvara Smilla även om Smilla bara busar med en annan hund. Lite smått håller man ju andan och försöker vara på sin vakt. Liam var spänd och polisig i början med efter 20 minuter var han avslappnad och hur glad och go som hellst. En riktigt trygg liten krabat. Ja jag är lite mesig, men man har ju endel händelser i bagaget som gör att man inte alltid känner sig 100% trygg.
Tillslut kom Åsa med sin lilla Bella och det nya tillskottet. Så underbart fina är det båda två och kärleken för en italiensk bara växer. Efter 1½ timme av bus verkade alla hundar trötta. Dags att åka hem. Liam däckade i sin bädd och kommer antagligen ligga där resten av dagen.
Bus med husse. Full fokus
Smilla på ingång.
Full fräs
Den med godis får uppmärksamhet! :)
Ska vi åka hem nu?
Inte mig emot..
Härligt hundhäng klipp
Soffmysarn!
Nyss slog det mig att om 4 dagar har Liam varit här i 2 år! I maj fyller han 6, och jag fyller 25. Ja , det är väl i detta skede som livet börjar rusa iväg.. Och lilla smilla fyller snart 1 år! Liams lilla whippet-brud!
I söndags var vi i stadsparken och lekte med både franska bulldogs och dobberman valp.. och smilla med såklart.. Sedan dess har vi tyvärr bara fått vara inomhus. Längtar ut när vädret är som detta. Liam verkar dock inte tjurig över att få ligga under filten med matte. :)
I början på Januari dök det ner en liten avi i brevinkastet. Ett paket fanns och hämta från familjen i Malmö! Liam känner på en gång när paket från Malmö hämtas hem. Han luktar intensivt och vill vara med när man öppnar upp den lilla påsen. Inuti låg 2 paket och ett kort.. Paketen stod det liams namn på. Artigt satte han sig ner och väntade på att få öppna, sen sa det bara "sprachh" så låg paketpappret över hela golvet! Inuti fanns en ny leksakspippi och dentalsticks. Pippin ville han inte lämna på hela kvällen och efter att ha busat med den nästan non-stop i en halvtimme, somnade han med den i soffan.. Fina familjen i Malmö <3
Myyys pippin!
VS 
1 år och 11 månader. Snart två år!
För att uppdatera lite status sådär så kan jag väl meddela att Liam gått ner i vikt från 18,4 Kg till 17,6 Kg. Han skulle väl kunna gå ner lite till men vi tycker att det räcker så. Hans tå får nästan ett helt kilos mindre belasning vilket är en stor skillnad. Vi har slutat med fiskoljan och istället bytt foder med fiskolja i, Orijen. Han trivs bra med det nya fodret. Han har även enligt vetrinärens rekomendationer börjat med Glukosamin. Tån blir ju hela tiden större så hon tyckte det var dags. Han visar ytterst lite halt när det är riktigt kallt ute, men aldrig inomhus eller vid ansträngning (tex spring.)
Så Liam mår trots atrostå väldigt bra. Vi mår också bra, och ser fram emot ett nytt år tillsammans med Liam! <3
Mys, bus och milen
Väl hemma igen var det dags att sova middag, hundarna sov, på och bredvid mig. Vred och vände.. Jag sov inte en blund.. På kvällen kom husse och hämtade Smilla och då somnade Liam som en stock.
Igår var vi ute med Åsa som har en italiens vinthund, Bella. Hon är världens trevligaste lilla kanonkula och Liam är inte på något sätt på henne som han kan vara på tex Smilla. Vi möttes i Stadsparken och gick upp mot Skänkeberg. Vi gick upp mot skogen och fälten där Liam och Bella fick trippa löst. Bella hittade ibland något att nosa på men kom som en kanonkula när hon såg att vi var för långt bort. Liam gick gärna framför , men vänder sig alltid om för att se att han inte är för långt framför och så att alla är med. :)
Ute på fältet fanns massor utav goda bajsar. Liam hittade givetvis en som luktade sådär underbart gott. Den rullade han sig i, det var ju hans bajs! På vägen ner gick vi förbi Martin och Maya och deras torp/gård Rönnevad. Vi ringde för att se om de var hemma men ingen svarade. Kände knappt igen mig när jag stod utanför, det har hänt så otroligt mycket där. (Martin och Maya har köpt denna K-märkta gård från 1700 talet? Tror det var 1700 talet.. Som de enligt rätt och regel renoverar till ett beborligt hem. Här finns länk och lite bilder för den nyfikne. )
Vi gick ner mot Dalvik igen och släppte av Bella och Åsa på vägen. Jag och Liam fortsatt ner mot stadsparken och hem.. En promenad på (om jag prickat in rätt på funbeat) 1 mil. Liam var inte särskillt trött när vi kom hem...
