Det är bra att man är foto-nörd
oh, herre jisses vad fort det går när det händer mycket omkring en! Det är tur att man fotar mycket, för då kan man bläddra igenom alla bilder för att minnas vad man ska skriva här.
Vi har myst en massa och haft mycket whippethäng det senaste. Liam har väl mer eller mindre gått och skaffat flickvän. Nellie som hon heter bor väldigt nära oss så det har blivit lite släpp i snön och lite kaffe inomhus. Liam och Nellie busar så fint, och de är så glada ihop. Liam har varit där både igår och idag och inte bryr han sig om när man går inte. Nej för nellie är ju där! Och utanför Chris och Hellas dörr står han och vevar med baken tills de öppnar dörren. ååh, så glada hundar. Jag tror Liam saknar whippetsällskap ändå. Han har ju alltid haft Oscar annars. :)
Förra veckan var vi hemma hos min käre far och hälsade på. Det gillade inte Liam så mycket. Vankade runt i lägenheten och pep tills han hittade pappas jättestora gosedjur; elefanten. Den låter när man trycker på handen. Den tyckte Liam var superkul att busa med. Bet han i snabeln och kastade omkring med den, vilket han iof knappt orkade.
I Måndags var vi iväg hos Sofie och klippte oss i hennes nyinvigda frisör salong. Liam var givetvis medbjuden men han fick inte en ny frisyr med sig hem. Istället busade han med Princess och Leo. Efter ca 1½ timme var de så trötta att de kröp ihop på golvet. Så fina!
I morgon skall det jobbas lite igen, men bara några timmar. Efter det kommer Nellie till oss! Superkul! Hon stannar bara några timmar eftersom hon inte är van vid att vara ensam än. Ensamhetsträning pågår för fullt hos Chris och Hella. Efter det ska vi in till vetrinären och kolla till Liams tå som inte blivit mindre. Däremot har han fått mer rörlighet tillbaka pga sjukjympan vi sysslat med ca 2 - 3 ggr per dag. Men i övrigt mår han fint och är världens gladaste och fridfullaste whipp. Mycket tack vare Nellie, Hella och Chris!
Bus med pappas jätte elefant!
Eftermiddagskaffe hos Chris och Hella med
whipparna efter bus på stranden. 
"Jag tycker om dig.. polarn!"
Efter en stunds cirkulerande kring Liam så
vågade Nellie krypa upp hos Liam i bädden.
Blir man inte varm i hjärtat ? :)
Hej familjeni Malmö! Detta är Liam som skriver.
Jag ville bara tacka för julklappen.
Den höll en hel månad. Nu måste matte
laga den! /Liam
Örebro och 1års kalas!
Oj sikken dag! Vaknade 09 och var hur trött som helst! Kl lunch var det dags för resa och iväg bar det! Runt 15 tiden var vi i Örebro. Det snöade men var inte mer än -3 grader. När Liam fick se Tira och Sanna blev han superglad och började åla, åla, åla, som han alltid gör när han ser vinthundar. Tira struttade som en liten groda, och Liam snurrade runt,runt runt.
Vi begav oss mot stadsparken för att leta bra släppställe och efter ca 20 minuters promenad hittade vi en tennisbana. Perfekt! Höga staket och dörr som inte var låst. Där kopplade vi lös och bus blev det! Snön var djup och hade ett frasigt mittenlager så det var svårt att springa. Tira gjorde grodhopp och liam trampade runt med höga knän.
Vi var ute länge men till slut blev det för kallt för tårna så vi gick tillbaka in mot stan och bort mot Sannas tillfälliga hem då hon kattvaktar. Oerhört vacker stad med många fina hus och mycket hundar! Gud, har aldrig stött på så mycket hund. Stötte på ett par med två whippar. En lite äldre som var impoterad från annat land. Väldigt lik Oscar faktiskt. Sen en 8 månaders hane som jag glömt namnet på, men uppfödaren hette i vilket fall Burnt Sienna. Hur fin som helst, och väldigt lik Bosse! Om ni går in på deras hemsida (var tvungen att leta reda på av ren nyfikenhet) så tror jag det är valp 5, Pascoe. Hur som haver.. Många trevliga människor som stannade och ville prata där vi kom med prins och donna struttandes på gatorna.
Tillslut var vi inne i lägenheten efter att Sanna gömt katten för Liam. Där blev det mera bus och gott kanel/äppel the och fika! Massa hundprat och hundskvaller. Liam och Tira fick också fika. Gott kött som Sanna köpt i en schark. Och fina märgben fick vi av dem också att ta med hem. Ska bli spännade om Liam reagerar som förra gången han fick märgben. Han skällde på det och bäddade ner de i sängen.. :) Efter att tårna tinat upp var det dags att röra sig hemmåt. Och vist motade det i hjärteroten! De lekte ju så fint, Tira och Liam.. Och sikken donna! Ståtlig och otroligt busig.
Nu är vi trötta och hemma. Åh, sikken fantastisk dag att fira 1 år på. Jag är så glad och nöjd! Liam ligger nog och drömmer om springet med Tira för han skruttar med benen i luften som en liten kanin och pipier lite. Det tog nog 30 sekunder för honom att somna i soffan. :) Idag är han en fridfull och trött själ.. Nu ska vi somna gott båda två!
Grodhopp och hjulben.
Snön luktar vist som hemma.
2 X uppatering!
Åh, helgen har varit fantastisk! En helg som både jag och Liam behövde. :) I fredags var vi hos en klasskompis på väster och skrev hemtenta mellan 12 - 17. Hade bäddat gott åt Liam i den fina fotöljen men han ville hellre ligga bredvid Jenny i soffan. Där låg han stilla hela tiden och mös. Han var nog rätt trött efter i Torsdags då vi samanlagt var ute och gick i 2 timmar. Hemma igen snusade vi lite på sömnen sedan bar jag iväg på eget håll medan Liam var hemma och sov.
I lördags eftermiddag tog jag whippetledigt då jag lämnade Liam hos Martin och Maya. Gick på Leos och princess mattes invigning av hennes frisörsalong. Sjyssta snittar, lite bål och trevliga människor. När jag kom hem senare på kvällen var det rätt ensamt. Konstigt det där när man tar whippetledigt så saknar man dem istället. :)
Vi hämtade Liam runt 15 tiden och det var en trött vovve som hoppade in i bilen. De hade busat massa och kastat pinne. Tog en kaffe hemma sen var det dags att gå ut igen för nytt whippethäng. Stötte i Torsdags på en kille som heter Christoffer som stannade mig och Liam och sa att han bodde i närheten med sambo och nytt whippet-tillskott. En omplacerad söt tös på 1½ år. Liten och nätt. Mötte upp dem matte, husse och hund vid 15 tiden och vilka glada vovvar det var! Liam blev kär i Nellie och ville pussas och kramas.
Vi gick ner till stranden och släppte hundarna. Först lite avvaktande, nosade lite och struttade runt. Sen var det full fräs. Liam som redan var seg från början hann i slutet inte ikapp Nellie, men gud så fina de var ihop. Och gott fruset bajs hittade de båda två som de mumsade på när vi inte riktigt såg. Kul med mer whippar i trakterna.
Nu ligger Liam bredvid och tar som vanligt 2/3 av soffan. :) Han är helt slut och vill knappt gå ut och kissa. Nu ska jag kraaaaama kraaaaama massa.
Kodord: whippet!
då ser han ut såhär.
Liam letar efter Oscar
efter att ha sett honom på bild.
Skönt promenadväder
i Torsdags eftermiddag!
Ja men herre gud!!
Jag höll ju på att glömma! I morgon firar vi 1 helt Liamår! :D Och hur firar vi detta? Jo, vi åker till Örebro och träffar kvinnan som är en viktig del i Liams vistelse här.
För att bläddra tillbaka ett år nu då. Vem är Sanna? Hon är en gammal vän till mig som jag råkade stöta på någonstans på webben för en längre tid sedan. Kort efter det så upptäcker vi vårat gemensam vinthundsintresse. Ett tag efter det (då jag kikat lite på egen vintis, men inte vågat ta hela steget ut) så berättar Sanna om Liam, (som hon igenom Christine på hittehund fått reda på) och frågat om intresse finns för att ha honom ett tag. Minns även att hon skickade ett klipp på Liam när Katta och Liam kastar boll vid kusten, och ja, vist var det varg ögonen man föll för! Hade jag inte känt Sanna, hade Liam inte varit här. Så kan man säga..
Vi ska hälsa på Sanna och greyhounden Tira! Sedan sena November har vi pratat om att åka upp pga omständigheter vi ej kunnat påverka datum. Och som jag har väntat, och tjatat och längtat.. I nästan 2 månader har man traskat på tårna för att få ett datum. Nu fick vi reda på att det inte var en fredag, utan en Måndag görat skulle äga rum , och att släppa mig hos Sanna hade stulit tid då de inte bor i själva örebro. Trodde heller inte att Sanna skulle ha tid iom att det är en Måndag. Men hör och häpna! Tösen slutar skolan tidigt och råkar av en tillfällighet vara i centralare delar av Örebro, så vi kommer kunna ses i morgon! Herre gud! Jag har bara sett Tira på bild, men följt hela deras histora, och vise versa.
Det är bara så sjukt kul, och på något sätt ironiskt, att görat skulle vara 1 I örebro, 2 att båda har tid en måndag 3 Måndagen den 18:e Januari då vi firar 1 helt Liamår! Gud jag är så glad! Det här är de bästa på länge! :D Tjoho! Bra slut på veckan, PERFEKT start på nya veckan!
Liam
Men i all framgång med honom så finns fortfarande "men" kvar. Jag är ingen hundexpert, jag är bara Liamexpert iom att han är den enda hund jag har haft i mitt liv, och det är han jag kan. Han är mindre orädd för andra hundar, men kan fortfarande göra utfall om man inte är 100% uppmärksam på hans kroppsspåk och kan i förväg förutspå om han skall agera eller ej, och med hjälp av detta själv agera.
Han finner ro här hemma, men måste mer eller mindre vara i samma möbel eller i samma rum. Ogillar fortfarande att bli lämnad av mig, trots att vi gång på gång övat med alla tänkbara metoder. Och vist är det väl så att hundar tycker det är konstigt när matte/husse försvinner för de förstår ju inte varför, men frågan är om Liams panikreaktioner är speciellt normala. Om vi inte är hemma så vankar han ofta fram och tillbaka och vill inte hitta ro riktigt, och reser jag mig upp så flyger han upp och följer med. Övningar som skulle kunna bidra till att han känner sig mer trygg kan räknas upp på två händer, men just det där "mattiga" beteendet har inte gått att reducera alls.
Barn gillar han inte alls. Grannaras barn vill ofta hälsa och klappa men Liam skäller istället på dem och skrämmer upp barnen. Han gillar inte när man gör "konstiga saker" och kan ibland omotiverat ställa sig i och skälla för ingenting. Rastlöshet har många ofta påpekat, och vist kan det vara så att han är rastlös, men detta sker även om vi tagit långa promenader och aktiverat hjärnan, dvs vid tillfällen då han är tillsfredställd både fysiskt och mentalt.
De små hyss och tix Liam har grundar sig i någon form av smått obotbar oro och ängslan. Det finns heller ingen som kan säga emot. Han är en så fin, kärleksfull och mysig hund. Otroligt fantastisk och rolig.. Och jag sätter alltid Liam först. Före precis allt annat, jämt! Och det är med en stor sorg i mitt hjärta att behöva erkänna att detta inte känns speciellt hållbart längre. Förutsättningarna för att ha Liam och han ska må bra av det är alldeles försmå hos mig. Det är en svår situation att förklara, och jag vet att många kommer tänka "va?" och kanske har jag mig själv att skylla för det iom att man ofta bloggar om hans stjärnglans istället problem.
Vad och hur jag kommer göra har jag ingen aning om. Jag vet att ni som läser bloggen är Liamfans, och har lika många fina erfarenheter av honom som jag har, och därför känns det så otroligt svårt att erkänna ens känslor och tankar kring Liams framtid. Man vill så otroligt, otroligt mycket, och man kan komma långt på ren vilja, men man måste ha ork och förutsättningar. Det är som Katta säger själv; det ska vara kul att ha hund. Och det är kul att ha liam.. Ofta är det de, men inte alltid. För det är svårt att lita på och inte oroa sig för det kräver så mycket anpassning och energi, och i långa loppet blir detta oerhört påfrestande.
Jag älskar Liam av hela mitt hjärta, det kan ingen säga emot! Aldrig någonsin.. Jag pratar ofta och mycket med familjen i Malmö, och de har varit ett oerhört stöd under hela Liamresan. Och detta är väl något vi alltid pratar om. Liam har blivit bättre, men är fortfarande inte bra.. Så vad ska man göra om man känner att man gjort allt? /M
Skön söndag.
På menyn idag fanns lite extra gottigott, och några timmar senare var det dags för "hemma hundspa". Duschat och borstat bissingarna. Även lite massage och borstning med den där superborsten som tar bort massa löst hår. Skönt säger Liam när han ligger där på täcket och knorrar. Sedan sjukjympat tån, och smört tassarna så att sprickor undviks. Nu ligger han i kanelbullestälning och sover. Skönt med en super-avslappnar Liam. Kan inte vara fullt ös jämt, säg! :)
Imorgon äntligen kommer Henningen aka husse hem från Vietnam. 12 dagar har känts som en evighet men det har även gått väldigt fort. Skönt att familjen blir fulltalig igen. Tror Liam har saknat honom också.. :)
Måste även nämna att det är kul att så många läser bloggen! :) /M
Vetrinärsbesök och fint främmat!
Myyyycket snö i Jönköping så man får köra försiktigt. Tillslut var vi framme och Liam kände på en gång vart vi var för han började pipa och gny redan utanför. Visade sig att vår tid vad 14:30, och inte 15:30 som jag skrivit ner. Är 99% säker på att de sa 15:30 för jag repeterade det precis efter att vi lagt på luren vid tidsbokning. humm.. Som tur var fanns vår vetrinär ledig så vi fick komma in efter bara några minuter ändå.
Behövde inte be om röntgen efter att de klämt på liams knöl utan de sa att det är bäst att göra det iom att det inte känns som en svullnad, utan för att det är hårt som brosk. De sa att de eventuellt ville ge honom lugnande men det har han inte behövt när vi röntgat innan (förutom bernadshändelsen men det är lite skillnad på situation.) Då frågade de om jag var säker, och åter igen sa jag ja. Var dock lite osäker för liam var otroligt pipig och skakade som ett asplöv. Men efter att han hoppat upp på röntgenbänken blev han hur lugn som helst. Tjejen som röntgade var supertrevlig och positiv. Visade sig senare vara en nära väns syster, lite kul.
Efter röntgen tittade vet + ortoped på bilderna, så vi fick vänta lite. Vi satt inte i väntsalen utan i en korridor. Liam stog och pep då och då, men fick ibland syn på en stor planch med massa kissar på och glömde bort pipet i någon sekund. Tillslut hoppade han upp vid mig och Sofie och la sig i mitt knä. Längst ner i korridoren hörde vi ett ynkligt litet pip. Sofie sa att hon sett en whippet valp där för en stund sedan. Och vist var det de! Tillslut stack ett liiiitet whippethuvud fram i dörrposten och han var så söt! Samma färg som liam med svart nosrygg. Liam stog och tittade på valpen och valpen på honom och tillslut började de prata med varandra. "uuuuuh, våra mattar är så dumma, piiip"
Tillslut kom vetrinären tillbaka och sa att det verkar vara en vädligt irriterad belastningsskada som bildat hård vävnad omkring leden. Ingen benskada eller dylikt! Underbart. Remadyl i 21 dagar + sjukjympa hemma. Dvs böja och sträcka tår, (vilket jag ofta gör när vi myser i soffan.. vet inte varför.. antagligen för att pilla med något..) Återbesök om 3 veckor för att se om Liams lilla tå svarar på behandlingen. Det skönaste var att höra att Liam ska röra sig som normalt så länge han inte visar tecken på att han har ont eller att det blir mer svullet. Ah, mitt hjärta lättade 20 kg. Imorgon ska vi ut i kylan minsann! Ta en liten promenad för att fira :)
Liam ligger bedvid nu och är dötrött. Kanske borde börja sjukjympa tån nu när han ändå inte bryr sig så mycket! :) Hoppas att tån svarar på behandling så att vi slipper vetrinär och problem med den framöver! Nu ska vi gosa, jag och favoritfisen!
Ett riktigt "kör försiktigt" väder.
- 9 "bara" om man jämför med
tex uppsala som hade -29 igår.
Motig period
Liams icke amputerade tå på baktassen har även blivit stor och svullen och under en tid har man försökt hålla koll och tagit det väldigt piano med både spring och promenader för att se om den reagerar på detta. Detta har den inte gjort och resultatet blir en väldigt skällig,uttråkad och smått stressad whippet som får för sig att göra fler hyss än vad jag är van vid. (Bortsett från första perioden då han kom.) Detta känns som en utveckling bakåt även om det bara är en period, men det är väldigt tufft och man tampas med att inte vilja vara hemma med lillfisen konstant, men även för hans egen skull inte lämnas ensam för mycket. (Ja, jag vet. Det där mänskliga samvetet...) Vetrinär på torsdag.
Samtidigt som man vill släppa/gå långrundan för att stimulera Liam så är det bästa att inte göra. Delvis för att jag inte vet vad det är än, och för att vetrinären inte ska titta på tassen och sedan be oss gå hem och vila, för det har vi redan gjort i mängder. Man vill alltid det bästa, men ändå blir det pannkaka av beslut man tar och tampas med att inte tänka att man gjort fel beslut osv.
Jag hoppas liams lilla tå inte är illa däran. Oroar mig inte speciellt mycket för det brukar inte ge så mycket, men ändå så har man det i bakhuvudet att det kan vara något som inte direkt går att lösa med medicin eller dylikt, och då är det inte lika kul längre. Delvis för att han det senaste visat att han har ont..
Aj aj , lille tån. :(
Gott Nytt Whippetår!
Tjohej! Ser ni! Nu finns det 13 månader att välja på i bloggarkivet! :) Japp! 18:e januari har Liam varit här ett helt år. Pratade lite med Katta om det och vist känns det konstigt! Jul och nyår har varit helt fantastiskt! Vi har fått många fina paket både jag och Liam! Vi har även passat på att hundvakta Leo lite i dagarna, och vilat både tassar och huvud i soffan. Supermys! Det är det bästa.
På nyår skulle Liam varit med oss här hemma hos mig, men eftersom Margot inte hade några planer och inte skulle ha besök så åkte Liam ut till Tenhult och gjorde henne sällskap. Kanske var lika bra det så slapp han både folketstimm och fyverkirier. De hade busat massor. Letat godisar och kastat boll men även bara myst i sängen. Liam har det så bra där ute. Han var supertrött när han kom hem och sa och gjorde ingenting när han var hemma. Bara låg och sov.. :)
Hoppas på ett bra år! Fast det är nog svårt att slå 2009. :) Det var då han kom hit, lillfisen!
Fotopromenad med Mija 21/12 2009.
(för fler fantastiska bilder besök www.bilddagboken.se - Mijasdesign)
Busdags i ena sidan av hundgården. Den ena delen
är i fruktansvärt tillstånd. 
Älskar de faktum att Liam dundrar förbi hunden
som står utanför hundgården och kikar utan att
ens bry sig! Då blir man själaglad! :D
Leo är en liten hund med
stort hundsinne. Var på väg fram
några gånger men lyssnade på
dagmatte och struntade i det tillslut.
Traska vidare runt rocksjön
Julafton
Detta är otroligt! Det har snart gått ett helt år,
sedan jag satte min lilla tass här, jag minns det som igår.
Vi åkte flera mil hit, det var bara matte och jag,
vi stannade med bilen, för det tog ett himla tag.
Jag fick ett mumsigt ben, och sedan hon försvann,
och efter några dagar, hittade jag och tjejen varann.
I början var jag skällig, och jag fattade inte alls,
jag var ju smått orolig, vart var jag någonstans?
Tillsammans vi kämpat, för att få allt att fungera,
och jag har slutat skälla, och busar mest numera.
Men en sak vill jag säga, om tiden jag har haft här,
att vi många vänner skaffat och så otroligt snälla de är.
För allt har tjejen inte gjort själv, för att skapa min balans
och det hade aldrig funkat, om ni inte fanns.
Så nu vill jag er tacka, för allt ni gjort för mig,
för alla gånger ni hjälpt till, så att små kriser har löst sig.
Och framförallt familjen, ni är så otroligt underbara,
för jag är så himla lycklig, att jag i himlen slipper vara.
Ni bor så himla långt bort, men ni finns ändå altid här,
för att jag i mitt whippet hjärta, er alla fyra bär.
Tack för detta året, säger både jag och Martina,
vi älskar eder alla, för ni är så himla fina.
/Liam
En hel filé
Släppte dem i hundgården en stund och Liam ville busa med Leo idag. Full fräs.. Kan ha varit för att Leo fick tag i en pinne och sprang omkring med den. Han är otroligt snabb och Liam hinner inte ifatt. Tillslut blev Liam trött och struntade i både Leo och pinnen, då gick vi vidare. Mia tog många fina bilder med sin super delux kamera, och vi bara njöt av att lite halft frysa ihjäl. .
Väl hemma igen väntade the och kaffe. Torkade 8 små tassar och knäppte av liam täcke och koppel. Swisch sa det sen var han borta... Tänkte inte mer på det tills det började låta i köket. Sprang upp och japp! Han hade norpat åt sig hela kycklingfilén jag gjort iordning tills imorgon. Välkryddad och allt. . Har aldrig under min Liamtid varit med om att han norpat mat från spisen. Lääängst in mot kaklet stod den.. Sedan Leo kom har han hittat på mer hyss än vanligt.. Man kan inte mer än att bli sur och hoppas på att Liams lilla mage mår bra efter den där stora kycklingfilén.
Nu ligger vi alla tre i soffan och myser. Leo är lite mattig och piper lite ibland. Men han hittar till slut ron och blundar en stund han också.. Liam är supertrött. Han brukar ju sova hela dagarna annars. När Leo är här och busar är han ju vaken hela dagarna istället så klart man blir trött. :) Tycker det är så kul att de är så lika. Leo kan också mysknorra tex. Och vänder gärna upp magen för att få kli, speciellt om Liam vänder upp magen.
Nu kommer Leos matte och klipper mig snart så det är väl dags att sluta.
Jul-Leo
Utomhusbus. . 
Ja men du var ju rätt mysig att mysa med!
Så.. Vad åt du till middag?
Åh, gosigt!
Skönaste stilen.
Åh, vilken glädje!
Idag kom snön . . . Så det gäller att pälsa på sig! :-D
Idag har snön äntligen lagt sig sådär fluffigt mjukt och jag sprang runt i cirklar! Runt runt runt, så glad blev jag! Jag och tjejen var ute och kastade snöboll och så busade hon med mig och tog upp massa lös snö och kastade upp i luften. Jag försökte ta alltihop men det lyckades jag aldrig. Sedan kastade vi lite boll också. Rätt som det var låg tjejen på marken, platt som en pannkaka på rygg. Hon hade halkat och slått sig, så jag fick springa tillbaka och hjälpa till. Hon ramlade så hårt att hon tappade mössan.
På eftermiddagen åkte vi hem till Margot och där fick jag busa massa. Jag försökte nalla smör igen som jag gjorde en annan gång. Fast jag naggade bara kanterna lite.. Tyckte det blev fint då. Hos margot var vi i 2 timmar sen åkte vi hem till Henning och mös lite.. Sen gick jag och tjejen hem, och då låg snön kvar! Då blev jag så glad att jag tog sats och ville springa, men blev sådär "åh, ska vi springa, jag har rumpan ner mot marken, åh jag vill jag får fnatt, kut i bena, glad whippet". Tjejen skrattade så mycket att hon fick vika sig dubbelt.. Jag såg nog rätt konstig ut när jag försökte ta sats men aldrig kom iväg för jag kom på att jag satt i koppel.. :) Så höll jag på ett tag för de var så kul. Hoppade lite på tjejen för att få henne att göra samma sak. Men hon kan inte göra som jag. Hon har inget whippetrumpa! :) /Liam
En pratig Liam
Idag har jag verkligen inte haft motivation till något som heter skola. Imorgon och på onsdag är de sista dagarna sen har jag "jullov". Dvs, plugga så mycket det bara går, men inga fläng till skolan. Förhoppningsvis släpper min benhinneinflammation snart, för jag vill röra på mig!
Julgranen här hemma har Liam låtit bli. Trodde han skulle börja leka med kulorna i granen, men icke sa nicke. Den står där den står, även om den stått snett en gång när jag kom hem.. humm, i wonder. ;D Däremot har jag vid ett flertal tillfällen hittat en tomte som jag har i ett fönster i vardagsrumet ute i köket, i sängen, på golvet, eller i Liams biabädd. Det är alltid den guldiga tomten, inte den silvriga. Bara guldtomten..
I lördags tog vi en timmes utomhusbus med bollkast och annat skoj. Tex att få liam att gå runt en stolpe när jag står mitt emot och kopplet ligger runt om. Han hoppar mest och försöker gå rakt fram mot mig istället för runt, men i lördags kom brytpunkten när han förstod vad jag ville.
Idag har vi tränat på att prata. Alltså att på kommando börja prata, inte skälla. Eller sjunga kanske är bättre för att förklara, men vi använder komandot "tala". Första steget är att få liam att förstå vad det innebär. Att alltså inte skälla utan yla. Åter igen när vi gör något, så fattar han snabbt. Han blir lite frustrerad ibland och försöker hoppa upp på mig. Men lungt och stilla försöker man på nytt och när han lyckas blir det godis och busfest. Kram,klapp och kel. Såhär kan det se ut och låta vid ett första träningstillfälle (om man inte råkar trycka av kamerna mitt i vore ju himla bra..) Det kan även låta såhär. Höj lite så hörs de bättre. :D hahaha.. /Martina
Spej, spej !
Myys
Pussar från Henningen :)
Hundvakt
Mycket, mycket bus! Leo och Liam går bra ihop och busar tills Liam blir helt slut. Leo däremot skulle gärna kunna busa ett år till. Ett riktigt energiknippe. Princess gillar när hon kan ligga och chilla någonstans. Det var kul när hundarna busade, men ibland fick man avbryta då det blev för stimmigt eller när man inte orkade mer oväsen och kanonkulerus i soffan. Någon måtta får det vara :)
Tillslut låg vi alla i soffan. Liam på ena sidan, och princess och leo på andra. Jag i mitten. :) Supermysigt. Hoppas det kommer fungera bra framöver. Risken är att det blir lite för stimmigt, eller att Liam blir stressad. Men för att vara ett första möte hemma så gick det över förväntan. Lite spända hundar, men klart de känns konstigt för alla. Liam brukar aldrig ha hundbesök, och Leo och Princess matte bara försvann hux flux, och de är på ett nytt ställe de inte känner igen. Men som sagt; otroligt bra första hundvaktande. Kul att Liam får lite fler hundkompisar. Trött liam somnade fort igår. :)
Vilostund... 
..Nos nos!
... och vilostund.
Pyssel lördag
Åkte till Huskvarna med Pappa och Birgitta och kikade på tyger. Ville ha något som sticker ut lite. Något lite roligt. . Hittade ett leopardmönstrat tyg som var rätt snyggt för 90 spänn. "Något att börja med.." tänkte jag. Kom hem och la tyget på golvet som Liam luktade lite på, sedan la sig på för att mysa. haha..
Gjorde som de flest verkat göra när de syr täcken och ritade av liams nuvarande fleecetäcke men gjorde några ändringar då jag ville ha de lite tightare och något kortare där bak.. Jag . . Göra ändringar på ett täcke.. Okej.. Here we go, bära eller brista. Liam fick pröva då och då och till sist tröttnade han helt och ville inte pröva alls. Men mot slutet hade han inte mycket val. Är faktiskt jäkligt nöjd med resultatet. :-) Liam bär upp det fint! Så nu kan vi flasha på stan! haha..
Imorgon ska det julpysslas här hemma. Förhoppningsvis kommer lite folk och bakar knäck och pepparkakor. Jag ska göra en krans av granris till dörren tänkte jag. Och Lisa, en kompis som numera bor i Göteborg kommer förbi också. Hon har " " köpt " " en gran av skogen till mig och Liam! Ska bli kul och se hur det funkar! haha..
"Hi, im a human-whippet"
"ååh, så myysigt.."
Jaha, vad det de här
du skulle ha mitt mystyg till..
(Obs, Nu finns jag på facebook också!)
Atjo, atjo!
Nu börjar året lida mot sitt slut hörrni! Den 18 Januari 2010 har Liam varit här ett helt år! Tänka sig. Lilla kanelbullen.. Du är väl ändå det bästa som finns! :)
Vad har hänt sedan sist? Egentligen inte speciellt mycket. Vi har mest varit inne och haft det mysigt med en massa skolgrejer och dylikt. I söndags var mamma och Johan här på lite glögg. Liam blir alltid glad när folk hälsar på här. Dock fick han varken pepparkakor eller glögg. Julpyntat har vi också gjort. Liam tittade när jag satte upp gardinerna, sedan tog han tomten och sprang iväg.
I söndags bröjade jag känna mig lite risig men tänkte att det är väl bara en vanlig förkylning. Trodde jag ja.. Har varit sängliggnades (soffliggandes med pyret vid mina fötter) sedan dess.. Liam har trampat på mig halva natten då det blivit för varmt under täcket och han rest sig upp för att lägga sig på mig. Dock får jag typ blodstopp i benen, så han får lägga sig vid sidan av mina ben. Sen när han vill komma under täcket igen så trampar han på mig igen, och bufflar bort täcket från mina ben. Då vaknar jag och blir lite sur, ber honom gå och lägga sig i soffan. Han går upp och lägger sig.. och vaknar och går ner.. Ungefär så har nätterna sett ut. Men när man vaknat och är relativt pigg och glad igen skrattar man mest åt det. Inte alla som har en bulldozer i sängen. :)
Det värsta med att bli sjuk är att alla en planer för veckan blir fördröjda.. Skolan orkar jag inte med. Kan inte läsa. Hade planerat att gå ut med Liam på morgonen i måndags, länge länge.. Men inte har det blivit av heller. Iom att vi var inne till mesta delen hela förra veckan, och nu dessa dagar också, så blir Liam smått rastlös. Jag har busat och lekt lite med han här hemma, men det stillar ju inte ett whippethjärta tillräckligt. Fisen vill ju springa lite också :(
Liam är liam , och vist är det inte kul när han vill ut och springa men inte får. Däremot kan jag ha rätt kul åt hans tossigheter.. För det får man väl? :) Det kan låta ungefär såhär: Liam ligger i biabädden och får syn på pippin som ligger högt upp på dataskåpet. Han hoppar efter pippin och får tag i ett ben. Blir så glad att han springer ner på nedervåningen och upp i sängen. Där kastar han med pippin och det pips och det bufflas omkring i duntäcket. Tillslut blir det tyst. Man hör klor som nuddar plastgolvet.. sen blir det tyst igen.. Sen hör man från nedevåningen och upp ; tass, tass, tass ,tass , tass! Liam står i dörröppningen och med pippin i munnen. Tittar på mig, ett öra upp ett öra åt sidan.. Sedan sätter han igång på parketten: Såhär .
Jag måste få skratta lite. Även om det inte är kul när han gör sådär för det är tecken på att han inte är tillräckligt stimulerad. Jag lovar Liam. Vi ska gå ut och prassla i höstlöven snart... /Martina
Julpyntet
Delar av en hund
Tassaknyte
Tillsfredställd whippet
Virvelbörst
Varför ska jag ligga här? . . 
När ni äter pepparkakor i soffan. . .
10 månaders kalas och regn
Mörkret faller redan kl 15, men vi försöker att inte påverkas. :) Ut kommer vi, i ur och skur. På med lurar, kappa på Liam, joggingskor, regnjacka, och givetvis hundgottis i fickan. Idag var vi ute i 1½ timme. Gick väl 7 km och kommer in blöt om tass och fot. Kylan har bitit både näsa och kind, och efter detta förtjänade vi lite fika med prinsesstårta och kaffe. Lite kalas i efterhand iom att Liam varit här i 10 månader den 18/11. (ja, firade ca en vecka försent, men ändå.)
I Lördags förmiddag var jag och hjälpte till att fixa iordning en 50-års fest. Runt 14 tiden kom Liam och Henning hem till mamma och Johan för att käka lite pizza. Liam rymde ner på nedervåningen där mammas fåglar bor, men som tur var hade hon stängt dörren. På eftermiddag åkte jag, Henning och Liam ut till Margot i Tenhult. Kastade massa boll och busade. Liam sprang för glatta livet och höstlöven på tomte flög när han kom dundrandes fram. Efter lite bus gick vi in och fikade god kaka och drack the. Sedan somnade vi en stund i Margots säng. Liam stannade kvar hos Margot medan jag spelade skivor på en 50-års festen, och Margot och Henning åkte på Jönköpings revy.
Kunde inte somna på natten när jag kom hem, var så tomt i sängen. :( Fick sms om att Liam låg i sängen och knorrade och efter ett tag kunde jag somna. :) På förmiddagen kom Liam hem och han somnade gott bredvid mig i soffan. Där låg vi och kikade på tv hela dagen.
Just nu ligger lillfisen och badar bland duntäcket jag burit upp från sängen. Det är sånt man egentligen ska göra när det är regn och rusk ute. I morgon ska vi nog ta det lite lugnt och bara mysa till all studentlitteratur och annat göra.. / M & L
ZZZZzz..... Knorr...
Hej då, lilla soffa!
Idag blev vi av med soffan som Liam valde att gröta ner. Varför han kräktes vet jag inte. Antagligen ätit något mumsigt som magen inte tyckte var vänligt.. Vad vet jag. Man tycker att man har superkoll på sina voffar, men ändå på något litet sätt lyckas de. Liam grät lite när vi slängde ut soffan. "gny gny gny, vad gör ni med min stora kärlek?" Synd att man inte kan förklara att det kommer en ny (begagnad) soffa i morgon. Ibland ska man ha tur i oturen och hitta en otroligt fin soffa på blocket, för något jag kallar mirakelpris, och dessutom vara först med att ringa på den, dagen efter den lilla olyckan hände.
Hur som havet. Idag började jag nya kurser igen, och resten av veckan skall det jobbas. Med hjälp av en otroligt fantastisk andra hälft som gör Liam sällskap, lyckas jag skrapa ihop extra julpengar till mig (och Liam såklart). Uppskattat! Fastighetsskötaren var och rev ner den fula spegelväggen som någon lämnat kvar sedan 90 talet i lägenheten, de hade limmat fast spegelplattorna på väggen. ni kan ju tänka hur de blev. . Japp, 22 snygga hål i väggen. Då snackar vi hål stora som två händer ihop. . Så nu skall det tapetserars och donas här någon dag. När vet jag inte, men jag är tacksam om de fixar det när jag och Liam kan ta oss någon annanstans, och inte när jag tex är i skolan och Liam ska vara hemma. Pysslar tillräckligt som det är tycker jag.
Igår när vi skulle sova kröp Liam upp i sängen hemma hos Henning. Han fick sova i sängen med Henning i Fredags när jag hade lite party här hemma, annars brukar de bli för varmt för alla tre.. Men igår kröp han upp, la sig mellan mig och Henning, och kröp upp (ja lyssna nu) i Hennings famn! VA? Välja någon annan före matte! :-) Där somnade vi som 3 små grisar, och när jag vaknade låg Liam i soffan.. Men kröp upp till mig när det blev en plats ledig.. som vanligt. :-)
Idag har vi busat med kossan. Ja den som piper så mycket. Liam blir lite smått skogstokig på den, så jag brukar ta tillfälle i akt att försöka köra lite tålamodsövningar mitt i spring-och-buset. Såhär kan det se ut, enkelt men bra träning. :-) Hämta saker ligger vi på samma nivå som innan. Något som ofta saknas är att springa ute. Både för halt i gräset, och för oss att jogga. Hala löv, buhuhu..
En annan sak jag vill tillägga i det här blogginlägget är följande;
Katta och Micke är två av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat. Saker är aldrig något problem, de ställer alltid upp, och finns alltid, alltid där! Det här med ekonomi är alltid känsligt, men det är en faktor som gör att jag inte kan anta mig Liam fullt ut. Alltså säga att det är MIN hund, på papper och allt annat som behövs för att få ta över eller köpa en omplaceringshund. Frågar folk säger jag samma sak som jag alltid gjort; han är tillfälligt omplacerad. Min dröm är, och har varit ett bra tag nu, att få ta över Liam, för jag kan inte tänka mig att vara utan denna lilla fantastiska kamrat. Det har snart gått ett år, och vi trivs båda som fisken i vattnet med varandra, trots att det bland är väldigt svårt att vara ovan, ensamstående, och smått pank hundägare. Med ovan menar jag att jag aldrig haft hundar i mitt liv förut mer än att jag hundvaktat. Ofta, ofta tänker jag på hur allt var när Liam kom. Lika ofta tänker jag på familjen i Malmö och allt de gjort och gör för oss! Det måste varit otroligt svårt att ta ett beslut om att omplacera sin pärla, och själva processen att faktiskt göra det. Både känslomässigt och rent tankemässigt..
Vart jag vill komma är att jag är så OTROLIGT tacksam för allt ni gjort! För att Gösta och Inger ville ha Liam i sommras, för allt stöd i bernadshändelsen (som antagligen är bland det värsta jag varit med rent känslomässigt), alla blommor ni skickat, för hjälpen med soffan, för alla pengar ni skänkt till mat och annat, för alla samtal och för att ni helt enkelt gör allt och lite till! Ibland räcker ord inte till och ni är utan tvekan två personer som man varken kan beskriva med alla bra ord i världen, eller tacka tillräckligt många gånger. För er som känner Katta och Micke kan säkert känna igen det jag skriver. Jag vill krama om er så hårt, men det är inte lätt när avståndet skiljer. Men jag hoppas ni förstår hur glad och tacksam jag är för ALLT, varenda liten sak ni gjort! Ni är fantastiska! Underbara, underbara familjen i Malmö! / Liam & Martina
Träff med Pat i Tenhult
Åh, så mysigt det var igår. Mös en stund hemma för att vänta in Henning som var på möte. Klippte lite klor och busade. Åkte sedan ut till Tenhult och Hennings mamma Margot som var hundvakt till Gran danio tiken Pat. Världens kelgris och mysmonster. En riktig knähund ryktades det om. Vi lät hundarna hälsa ute och de nosade nyfiket på varandra. Liam bjöd in till lek och stack iväg som en pil, och Pat sprang efter. Gud vilken skön stil de har när de springer.. Lunkande stil som påminner om en häst.. :) Ser ut som en liten häst också.
Vi kastade boll och Pat gick in i förrådet och grävde hål i marken, vilket inte var poppis alls. Så vi gick in istället.. Väl inne var inte Liam lika förtjust i Pat. Ville inte låta henne nosa, och hon fick inte vara närmare än 1 meter för då skällde han. . Jag satte mig i soffan en stund och Pat kom efter. Kröp upp bakom min rygg och la sig.. Då la jag mig också och fick Pats huvud på magen. Där låg vi och mös, kli bakom örat..
Efter en stund satte vi oss ner och åt god mat, Pat låg mest i sängen och Liam under bordet. Då och då började Liam skälla på Pat som kom ut för att kolla vart han tog vägen. Pat ville ju gärna kela med den nya kompisen, men det ville inte Liam.. Men efter ett tag taggade han ner lite, och la sig i kattens lilla hus.. Bild finns längre ner :) haha .. Efter några timmar åkte vi hem med en trött hund som somnade skönt i sängen.
Idag var tanken att vi skulle åka upp till Huskvarna hundklubb på lite vinthundsträff. Liam valde att hellre spy ner hela min soffa av någon anledning, så det blev ingen hundträff. Och nu måste jag på något vis köpa ny soffa också för det har satt sig i madrassen, och de luktar INTE gott här hemma.. Skit också..
Fick efter detta reda på att Farmor ligger på sjukhus och inte behåller maten. För en liten tant på 37 kg är detta lite si sådär... halvallvarligt.. Hon har inte en fetcell på kroppen och därför tar hennes kropp ganska mycket stryk av näringsbrist.. Så den här söndagen blev inge bra. :/ blä.. /Martina
H hi hi, du kan inte ta mig! 
Sparka boll med Henning och Pat. 
Fast Paten vill bara mysa!
Det gäller att hålla koll..
Kel med Paten. En riktig kelgris.
Ett sånt trevligt litet hus.
Kan jag få ett sånt, matte?
Henningen kramas hej då med Pat.
Råder ingen tvekan om att detta är en kär
liten? filur hos familjen Sohlberg/Halvardsson
Ett kärt återseende
Brr.. Det är kallt i lägenheten. 17,6 grader. Det snöar ute men det lägger sig inte ens, utan blir bara blask. Vi har hållt oss inne hela veckan i hopp om bättre väder. Men det sägs ju att det inte finns några dåliga väder utan... ja, ni vet. Lyfte luren och ringde Jim som har boxern Mando. Vi säger alltid att vi ska ses och höras, men gör varken det ena eller det andra. Liam har inte gillat att busa så mycket med Mando de gånger vi var ute tillsammans i sommras. Han stod mest och tittade på mig och undrade vad mitt nästa moove var. Mando brukar försöka trigga igång Liam men utan resultat. En gång lekte de riktigt fint ihop och det var första gången vi släppte dem lösa tillsammans, men efter det; nääh! Vill inte, ingen lust. Matte är roligare att bara stå och titta på.
När Jim och Mando kom längst gatan började Liam sjunga opera. "ööööörrwwööööröööwwu", de där känner jag igen. Och det var som att sätta på en elvisp från avstängt läge till max. Runt,runt, runt! Åh titta vad kul med en kompis jag känner igen! Vi gick ner till fotbollsplanen som vi brukade hänga mycket på när vi bodde på Torpa, och Liam var inte sist ner för slänten. Nej då, han kommer väl ihåg vad vi brukar göra här.
Två uppvärmda vovvar, koppla loss, Varsegod, Ajöken! De for iväg som två raketer, och de var inte intresserade att klänga vid mig och Jim. De sprang länge, länge. Intressant att komma tillbaka blev det när Jim tog upp en pinne och kastade iväg. Liam var givetvis först på den men Mando var inte så värst långt ifrån för att vara en så stor boxer. Han hängde med rätt duktigt måste jag säga. Liam som då och då sprang rakt framför mando för att visa "haha kolla vad jag har, som inte du har", var idag bäste vän med Mando. Så skönt att se att han för en gångs skulle ville leka med honom. Och det var som om energin aldrig tog slut..
Nu är vi hemma, och energin är slut! Liam kröp ner i biabädden, suckade lite lätt, och somnade. Lilla whippetrumpan är nog parkerad där för resten av den här dagen! :) En liten filmsnutt finns här. /Martina
Fiiina mando! - - Noos noos!
"muuuäääähhh"
Dagens roligaste grej!
Googlar på papa dee (Fråga inte varför) och får upp följande bild ;
Happy halloween
Idag ska tjejen på maskerad. Jag vill också följa med och spökas, men jag fick inte sa hon. Jag gjorde ytterligare ett försök att visa att jag KAN följa med;
Men min spökdräkt var inte bra nog. . .
Jag tycker den var bra! buuuuhhh! /Liam
