En mysig helg
Myyys, myys. Vi är två kelgrisar jag och Liam. Ibland blir jag skrattad åt för att Liam och jag är lika, kan väl inte riktigt se mig själv som en hund, men en viss likhet finns väl ändå. :-)
I fredags var vi och hälsa på Martin och Maya en sväng. Det var mysigt. Martin och Maya gillar när Liam hälsar på och de busar gärna med lillfisen. Martin passade på att kramas med Liam och det har han inget emot alls. Tvärt om. :)
ja, pju! I helgen har det varit mycket, men igår var jag och Liam ute på stranden och kastade lite boll. Till slut fick Liam för sig att han skulle bada, så visiten på stranden blev inte så lång. Han valde att plaska omkring med täcket på, så det var bara till att knata hem och duscha vovven. Passade på att klippa klor och borsta gaddarna också. En hel spa behandling.
Idag har vi pluggat oss trötta, och när vi skulle ut runt munksjön var jag så trött att jag kände att det inte gick. Helt slut. Så vi gick igenom stan tillbaka och busade inomhus istället. Det får bli en runda i morgon . Just nu ligger Liam i sin vanliga position och knorrar för fulla muggar, som han nästan alltid gör när man bloggar loss här. Det ser ut ungefär såhär:
Och när tröttheten slår hårt en lördag förmiddag kan det sluta ungefär... såhär: 
Ett litet vitt paket.
Idag fick jag och Liam paket från Malmö! Har letat vettiga hundben till Liam men hittar inga som jag är nöjd med. Letat efter något som han får jobba med och som inte säger "slurp". Katta hade skickat myyycket ben, så nu klarar vi oss ett bra tag! En skiva med valpbilder på Liam följde också med. :)
Förväntade mig att Liam skulle stoppa ner hela huvudet i lådan när han kände lukten av gottis till följd av en kanonkule reaktion av Liam. Den där "åh, jag är så superglad just nu att jag måste springa fort och vifta runt med det goda." . . Jag blev förvånad när han reagerade såhär: Ben
Fiiina fina Liam. Parkerar artigt rumpan när han känner att det är gottis i lådan och springer sedan till biabädden där man SKA äta gottis. (inte i soffan eller sängen tack.) Jag blir så stolt! :)
Jag är så duktig!
Nu när höstkylan och mörkret kommer tidigare än vanligt så blir det mycket inomhus aktiviteter. Liams favoritgöra är ju att leka med pippin, det är väl ingen nyhet. Vi har letat lite inspiration i att leka stillsamt och iom att han redan kan kommandon som: puss, cirkus, kryp, tryck, sök osv. så är det inte lätt att hitta nästa steg. (Detta har inte jag lärt Liam utan Katta och Micke.) Öppna toalettrullar med godis i är ingen lek, slå in toalettrullar i t.ex. tidningspapper gör heller inte saken långlivad. Tittade i boken jag fick från familjen i Malmö och där finns en massa aktiviteter man kan göra. Vi har hittat en favoritgöra som dock inte stod i boken och det är att hämta saker. I början fattade Liam inte så mycket, utan blev lite frustrerad och skällde på mig. "Dumma dig, jag fattar inte vad du vill.. " Men redan vid övningstillfälle 3 verkar han klurat ut vad man ber om.
Jag började med att kasta pippin och säga "hämta den" och när Liam kom med pippin var det beröm. Efter ett tag försökte man få honom till att Lämna pippin i handen och det är faktiskt svårare än trott då han gärna släpper saken 1 meter framför en för att se om man har någon godis. Man får alltså inte sträcka ut handen eller ens ha handen knuten för då förstår han att det är en godis man gömmer. Utan han ska lunka ända fram till mig och sedan tar man fram godis och då släpper han pippin.
Detta har gått jätte fort och man blir smått förvånad över hans intelligens. Har aldrig hört talas om att det går så fort att lära hundar nytt. Att kasta något och att han kommer tillbaka med det är väl ingen nyhet iof. Utan det är mer det momentet att han förstår att man vill att han ska hämta saken och lägga den i handen. Efter att vi använt oss av pippin tog jag ett par gamla salladsbestick i trä, kastade iväg dem och sa "hämta den". Liam tycker givetvis att det är superkul att tugga på salladsbesticken så i 9 fall av 10 ville han hellre göra det. Men han verkar ha löst det nu.
Idag har vi övat på att låta besticken ligga på golvet, säga "hämta den". Vid ett tillfälle stod jag i köket och pysslade med annat, la den ena salladsgaffeln på golvet, och gick ut i hallen och sa "hämta den". Liam for ut i köket, hämtade gaffeln och kom fram till mig. Han släppte den vid mina fötter, och vist är väl detta godkänt med tanke på hur fort han lärt sig!
Filmade lite för skojs skull. Alltid kul att ha stegen dokumenterade. :)
Steg 1. Kasta sak och hämta
Steg 2. Låta sak ligga på golvet, sen hämta
Lilla fotknytet på sin favoritplats
bredvid plastmatte i soffan
En trött dag
Efter att vi lekt en massa var jag jätte trött. Så tjejen bäddade ner mig i den nya gosiga filten hon köpt. Den har en massa hål, men är väldigt ullig. Då knorrar jag för den är mjuk men blir inte för varm. Kuddar har hon också köpt en massa sedan vi flyttat. Det tycker jag är super bra. På kvällen när vi somnar ligger alla kuddarna i soffan. När vi vaknar ligger alla på golvet. . Då suckar hon lite, men jag vet att det inte gör något. För det är så skööööönt att rulla sig bland dem på morgonen. Gos, gos!
Igår var Henning och hälsade på! Då blev jag så glad att jag gjorde kanonkulan i soffan och sprang runt i hela lägenheten. Precis som på kapplöpningen! Sen hoppade jag på honom, men de fick jag inte. Han ville inte busa med mig, det tycker jag är tråkigt. Men pussar och kramar fick jag. Det får man alltid av han! / Liam
Myyys myys
Tissling tassling
Favortibild.
En bitande kyla, men fantastisk promenad!
Först gick vi längst rocksjön och ner till den hemskt dåligt skötta hundparken. Liam får inte springa där för det är en massa farliga gropar och högt gräs som det kan ligga vad som hellst i. Men det finns rum för balansövningar och tunnel-kryp. (När de noga inspekterats.) Jag känner mig lite som ett kontrollfreak, men jag kollar alltid platserna jag släpper på innan Liam får gå lös. Litar inte riktigt på människan i samband med ex: glasflaskor.
Liam har blivit fin i kanten och ville INTE blöra ner sina små tassar. (Det har han iof aldrig gillat.) Men tunnelkryp blev det efter mycket lirkande och trixande. Sedan fortsatte vi prommenaden och gick upp på världens jordhög till berg och tittade på utsikten. Där skitade vi ner oss ordenligt om både tass och sko. Härligt! Liam fick vara lös på berget och gick försiktigt vid min sida och ville inte ge sig iväg på några bravader. Duktiga Liam.
Väl nere från berget och på väg hem hörde vi att det visslade lite från håll. Tänkte inte mer på det och fortsatte glatt. Passerade två små Schnausers som spottade och fräste. Liam tittade mest, men knuffade sedan lätt på min hand för att få en godis. "Hallå, jag skötte mig ju! Ge mig den!" Hörde åter igen att det visslade så vi vände oss om, och längre ner på parkeringen skymtade jag en man med två små hundar som stod på bakbenen och gnällde. Märkte att de gick mot oss, och mannen vinkade lite åt oss så vi gick dem till mötes. . .
Ja men titta! Två små fina italienska vinthundar var de ju! Och Liam började åla sig fram, och likadant gjorde de två små. 3 glada vinthundar dansade omkring, och Liams svans gick som en propeller! Åh, så glada de var. Hundarna hette Jack och Erik och var hur goa som helst. De bor inte alls långt från oss. Liam blev kramad och pussad på, slickad i örat och nosad på. Jag blev helt varm i hjärtat när jag såg alla hundar dansa runt och vara glada över att fått mötas.
Vi pratade länge, säkert i 20 minuter. Sedan blev det för kallt för att stå kvar. Vi sa hej då och och dansade iväg hemåt. Kylbitna i kinden båda två ligger vi nu i soffan och väntar på att kaffet ska bli klart. Hur vi älskar sådana promenader som bjuder på glada överraskningar! /Martina
Jack vill pussas i örat.
Erik Vill också ge kärlek.
Kanonkul på stranden!
Vid 13 stack alla kalsskompisar och jag och Liam gick till vätterstranden. Solen sken, stora fluffiga vita moln, kyligt men behagligt. Perfekt! Och iom att den 30/9 har passerat så är lösa hundar ej förbjudna på stranden längre. Och som vi har längtat efter denna dag. Vi kikade först så att det inte låg en massa skräp och glas på den tänkte lekplatsen och det såg fint ut. Liam behövde bara se stranden och känna sanden mellan sina små tassar sedan var han pepp och trippade sådär glatt och ivrigt.
Det var som att skjuta en kanon! knäppte av honom från kopplet sen sa det bara swisch! Liam började dansa runt, runt, runt. Sedan sprang han med all världens fart längst stranden. Sedan tog det stopp, han tittade upp på mig, sedan runt, runt runt igen. Sedan kom kanonkule-Liam i full fräs mot mig och dansade runt i cirklar i en sådan fart jag aldrig sett honom i förut. Jag vek mig dubbelt av skratt och tårarna sprutade. Är det något jag verkligen älskar så är det dessa vinthundsrus. De ser så roliga ut och man vet att de är såååå glada! Verkligen det BÄSTA som finns i hela whippetlivet hände precis så därför måste man rusa och snurra fort!
En kille gick förbi oss med en fransk bulldog. De kollade på oss och förstod inte vad som stod på. Sedan började husse le och fnissade lite åt Liam som for som en stucken (men glad) gris längst hela stranden. Kan tänka mig att han saknar stranden i Malmö. :)
Efter att vi busat på stranden gick vi mot piren. På vägen dit finns det stora runda stenar som man kan hoppa lite på. Gjorde lite balansträning på ett stort gammalt träd och gömde godisar lite här och var. Inne i stan träffade vi många bekanta men Liam ville mest gå hem. Hemma somnade vi i soffan en stund innan det var dags för lite eftermiddagsjobb för min del. Antar att Liam legat och sovit under tiden jag inte varit hemma eftersom alla leksaker låg på samma ställe som när jag gick. Trött hund även nu. :) Han drömmer nog om stranden eftersom han vickar på tårna. /Martina
Så här mycket sprang jag.
Viiihuuu!! Tjejen hade en boll!
kanelbullens dag!
Idag är det kanelbullens dag.
Vi har inte ätit någon men jag klarar mig
fint ändå med den kanelbulle jag alltid har hemma :
En sjuk chaufför och ett oväder som knackade på dörren gjorde
att LCn inte blev av, och detta var ungefär det vi gjorde i helgen:
Det närmar sig LC
Inläggen på bloggen blir bara glesare och glesare. Vi gör inte så värst många vardagliga bravader utan är mest på hemmaplan och myser. När vi var i Borås på kappen fick vi verkligen igång suget. Nu på lördag åker vi till Gråbo för LC. Förväntansfull och pirrig! Katta har skvallrat om att Liam blir lika exhalterad på LC som på kappen. Tjoho, då blir det träninspass för armarna igen!
Igår tog gick vi upp till äldreboendet farmor bor på som vanligt. Vi är där en gång i veckan. Skönt att Liam får följa med. :) Alla gamla tanter och gubbar blir så glada och vill gärna klappa. Och vist är det skönt och kul att man gör de äldre glada. Ögonen lyser och de säger "ååh, så fin! Och vad mjuk och skön päls" Tänk, de kanske inte har klappat en hund på flera år. Då är jag och Liam där en gång i veckan så de får klappa lite på honom. Liam är så försiktig med de gamla. Hoppar inte på dem utan nosar bara på deras händer försiktigt, och står helt stilla när de klappar på honom.
Knackade lätt på dörren och klev in. Farmor såg förvånad ut. Ropade att "det är ju barnbarnet och barnbarnsbarnet som är här!" "jaaa men heeeeeeej!!!" Liam blev inte lika glad som farmor dock utan la sig på mattan och ville gå hem. Han gick sedan runt och luktade på allt, skällde på mig och farmor, men kröp till slut upp till farmor i soffan och la sig på hennes fina prydnadskuddar. Det gör inte farmor ett skvatt, för hon är så glad när Liam kommer, även om han stökar ner lite. :)
Även denna gång följde hon med oss ut i korridoren, och det var en stolt liten tant med rullator som visade upp barnbarnet och den fina hunden på hemmet. "Det här är Tina! och Lian!" , "ååååh en hund" hörde man från fikabordet.. (Farmor har många namn för voffen då hon tycker det är lite svårt att minnas. Lian, Sian, Linan, har det blivit hittils. Men kärt barn har ju många namn ;) ) Till och med personalen var framme och klappade. 1000 frågor som vanligt från de äldre, men det är alltid lika kul att berätta för dem om att han är snabb och en väldigt kelig hund. Ett litet Liam-föredrag helt enkelt. Det är skönt att sprida glädje och Liam är så duktig varje gång vi är och besöker de sköra äldre. / Martina
ÅH HEJ! Jag har hittat tillbaka till tangenterna! Nu var det riktigt längesedan jag fick säga något på MIN blogg! Jag har äntligen börjat gilla den här med flytten. Delvis för att vi har rolig parket att slira på här hemma, (det gör jag varje dag när vi busar med pippin), plus att vi är ute och går sånna där lååånga rundor mycket mer. Antingen runt munksjön, eller rocksjön. Jag gillar rocksjön bäst tror jag. Tjejen med! Och på lördag ska jag på LC!!!! Hurra! Ska träffa Sandra och hennes Saluki, men även en Alexandra och hennes Saluki, som jag TROR jag träffade på hundens dag i stan eller vad det hette. Det var i våras iaf. Vi ska nog hälsa på Jim och Mando snart. Hoppas vi får boxas på fältet då.. Eller mando boxas, för han är en box:er. hö hö hö! /Liam
Vackra Munksjön en höstkväll.
Vackra Liam i sitt fridfulla jag.
Jag vore halv utan Liam
Luckorus han annars brukar ha är här hemma. Jag har väl berättat om det oändliga vevandet med pippin? Och jag får lyckorus när jag vaknar av att Liam trampar omkring i sängen och leker ångvält för att få krypa ner under täcket. Eller när han knorrar borta i biabädden. Då vet man att han har det bra, och på så sätt är han nog lite bortskämd, det måste jag erkänna.
Idag har vi målat om i sovrummet, eller mja.. Jag har. Liam solbadade i duntäcket jag plockat upp och lagt i soffan. Inte en enda gång kom han ner för att kika vad jag pysslade med. Efter att jag målat var det lunchdags, och då blev det ungspannkaka. Klart liam får sig en bit när det blir pannkakor, dock senare på kvällen. Och så här glad blev han för det : Glädjerus
Det är vid sådana här tillfällen jag kan undra vad jag vore utan Liam. Kan inte hålla mig för skratt ens när jag håller i kameran. Tossiga, tossiga lillpojke. Du gör mitt lilla hjärta varmt, hemmet till en fröjd och livet till en fest! :)
Två fantastiska dagar.
Farmors dag.
Igår sken solen och det var varmt ute. Eller nah, alltså.. Tillräckligt varmt för enbart linne och kofta. De senaste dagarna har inte varit ruggiga, men man har fått ha på sig jackan när man går ut. Hur som haver. Jag har på något sätt fått för mig att man inte får ha med sig hundar till ålderdomshem. Vilket jag tyckt varit väldigt synd eftersom det vore en perfekt prommenad för mig och Liam att hälsa på farmor som bor 15-20 minuter härifrån. Pratade med pappa förra veckan och sa att jag tyckte det var tråkigt iom att jag oftast är ute och går med Liam i samma veva som jag hälsar på någon i krokarna. Pappa svarade med att "Det får man vist det! De har ju djur på hemmet. Fåglar, perfekta Liam-snacks". Jahapp, tänkte jag. Typiskt mig att bara tro utan att ta reda på hur det egentligen är. Pappa berättade för farmor att jag tänkte komma och hälsa på med Liam, så när jag, pappa och Birgitta kom och hälsade på i Lördags hörde man från sängen; "åååh, kommer vovven nu?" Men det gjorde han inte. Inte idag.
Igår kom vovven! Och vilken glädje vi spred på hemmet. Redan utanför hemmet började de äldre intressera sig för Liam. "Nej men åh, titta vilken fin hund. Får jag klappa?" Och de klappade länge, länge. Liam nosade mest försiktigt på deras skrynkliga små händer. När vi hälsat klart på de första paret, var det daggs för en trio tanter. De jublade när de såg Liam. "ååååh, vad fin! Hej lille vän! Vad heter han?" Så när vi hälsat klart på alla glada människor så knackade vi på och öppnade dörren. Farmor frågade vem det var och jag svarade med att "Nu kommer vovven, nu får du sitta ner så att han inte hoppar på dig" När vi kom tillräckligt nära för att farmor skulle se hur han såg ut blev hon helt till sig. "Men så fin du var. och så mjuk.. Kom och sitt här med mig, Liam." Jag har aldrig sett min farmors ögon lysa så. Inte på flera,flera år. Detta var en själslig fest för henne, hon var så otroligt glad..
Liam var lite orolig. Vankade omkring och trodde att jag skulle lämna honom, så han la sig först på mattan. Men efter att vi samtalat en stund så kröp han upp till farmor i soffan och la sig på hennes finkudde. Men det gjorde ingenting, för nu kunde hon klappa på honom, och för henne var det en fröjd. Farmor klappade, och klappade tills Liam nästan somnade. Han slöt ögonen då och då. Efter en timme var det daggs att gå hemmåt. "Ska ni gå nu?" sa farmor lite besviket.. "Tänk om du kunde stanna här hos mig. jag älskar dig" sa hon och klappade Liam på huvudet. Då log hela min själ. Liam hade gjort farmors dag, om inte hennes vecka, eller ett minne för livet, bara igenom att komma och hälsa på. Farmor envisades med att följa med ut. "Jag vill se när han går" sa hon. Liam gick försiktigt och långsamt efter farmor och tittade nyfiket in i alla hem vi passerade. Men han var väldigt varsam och tittade på farmor då och då. Vi ska hälsa på snart igen lovade vi.
Första släppet med Liam.
Förra veckan sa Victoria att de skulle åka till Borås för kapplöpningsträning. Jag hade väl mer eller mindre ingen aning om att de brukade träna kapp. Hade jag vetat, hade jag bett om att få följa med tidigare. Jag har verkligen suktat efter en dag att få se Liam i full fräs..
Idag blev det i vilket fall av. Jag har längtat i två dagar. (Hum, lite mesigt eller? :) ) Hur som haver. Med bilen full av vinhundar rullade bilen mot Borås. Sandra med sina två Salukis, varv en av dem var valp, och Victoria med sin snart 1åriga salukihane Yazid, samt jag med lille whippeten Liam. (lilla och lilla för den delen.) Hade hoppas på att få träffa andra whippar och framförallt få se greys in action. När vi kom dit såg jag bara skymten av 2 greyhounds och inga whippar! Men en hel del salukis. Jag skrev in Liam på ett halvt varv. Jag har ingen erfarenhet what so ever, även om Liam har, så tänkte jag att det var lika bra att börja med det. Vi gick efter inskrivning tillbaka till bilen för att invänta upprop.
Det var som att trycka på tvn, Liam förstod genast vad som var på gång. Öppnade dörren till bilen och Liam ville ut på en gång. Flämt, gläffs, gnäll, här finns ingen tid att spara på tyckte han. Han fräste, och gnällde och ställde sig på bakbenen. När trasan for förbi skällde han non stopp och bet vid ett tillfälle i stängslet. Tyckte jag stod tillräckligt långt bort men han lyckades i alla fall. Har aldrig sett honom så tänd och förväntansful. Taggad till 2000! Vi gick först ett varv för att rasta men Liam var knappt intresserad. Han gjorde det han skulle väldigt snabbt och sedan ville han inte annat än att jaga trasa. Sandra var först ut med Moya som sprang helvarv. Salukis är otroligt fina när de springer. Deras långa päls fladdrar så graciöst på något sätt. :)
Sen var det vi. Jag bad en man som jobbade på banan att hjälpa mig släppa Liam. Ansåg att det var bättre om jag tog in honom istället. Sprang runt till halva banan och väntade otåligt. Pang, sen var det iväg. Först såg jag inget sen sa det bara swich så var Liam vid oss. Och han var inte långt ifrån trasan heller. Han tog ut långt i kurvan men annars sprang han väldigt bra. Gud så fin han var, lillpojken. Jag blev så stolt!
Efter att Liam sprungit gick vi bort mot terassen för att hämta hans koppel hos mannen som släppt honom. När vi kom fram stod det folk utan hundar och fikade kaffe och bullar. De tittade först lite på oss där vi kom. Liam totalt super pepp, och jag som försökte hålla honom någorlunda stilla. För det var inte lätt! Gud så stark han är. När vi var framme sa en man som satt ner "wow, han kunde du kört helvarv med.." Då log jag och svarade att det var jag som var här för träning, inte Liam. Han har kört innan, men inte jag. Då sa en annan man "Jisses vad snabb han var! Ska ni börja tävla sen eller?" "Naah", sa jag.. Då sa en en kvinna lite längre bort att om hon hade haft "en så snabb rackare" så hade hon inte tvekat på tävling.. Kände mig lite dum på något sätt, kan ha med bristande erfarenhet att göra.. Vi sa hej då, ses igen, och gick.
För mig var det här det bästa på länge! Och utan tvekan de roligaste Liam gjort med mig någonsin! Den här kicken behövde jag. Fruktansvärt kul! I bilen hem pratade Victoria och Sandra om utställningar och sa att det var utställning på lördag. Tydligen en väldigt liten, och för deras del enbart för träningens skull för deras unghundar. Jag är dock sugen på att åka dit för jag vet att en kund till mig på jobbet ställer ut sin Spanska vinthund. Vore kul att se den omtalade och framförallt fördjupa sig i både vint, och övriga hundlivet. För det saknar ofta jag. Hundkompisar! Tror Liam gör det med! :)
Vi är trötta båda två. Liam efter all exhaltering och möjligtvis lite efter sin (enligt honom) alldeles för korta runda, och jag efter att Liam dragkampats med mig i någon timme sådär. Vid ett tillfälle fick han nästan ner mig på backe. Fick sätta mig på huk, men lyckades ändå inte stå stilla. Två underbara dagar! Vi somnar lyckligt inatt igen. /Martina
Moya fixar växlingen!
Sandra och Akilah.
Yazid och Victoria innan
träning.
Farmors och hennes
älsklingshund :)
Höst
Solen sken när vi klev upp. Åt frukost länge och Liam badade bland kuddarna i soffan. Dags för morgonkiss, en av senare sort. Tog på mig jackan och kopplade Liam och i samma veva som man öppnade dörren, bet kylan en i näsan. Inte superkallt, men höstigt. På gatan har löven börjat att samlas. Liam tassar glatt omkring i dem för att se om något gömmer sig under dem. Det blir en ordentlig promenad sen när jag kommer hem från frisören kände jag. Varken jag eller hund ville gå in igen. Första höstkänslan, ungefär lika skön som första vårvärmen. Många säger fy, men det gör inte vi. Långa sköna kyliga promenader ska det bli. Otroligt skönt..
Igår låg vi i soffan med täcke och blåbärsdricka till "män som hatar kvinnor." Den filmen gillade inte jag, tycker den var hemsk :( Den var inte dålig, mer otäck. Liam brydde sig inte för han låg under täcket och simmade i sömnen.
Igår cammade Liam för andra gången i sitt liv. Vi pratade med alva som har Danny och det nya tillskottet Bosse. Vi tittade på ett filmklipp där de båda grabbarna busar. Här kan ni se det. Liam granskade dem med ett öga i en sekund, men sedan for han upp som en raket och tittade på dem med uppfällda öron. Pratade lite med dem, men fick inget svar.
I helgen har Margot haft en gran danio som heter Pat. Vi ville åka ut och hälsa på, men glömde bort det i all lathet på lördagen. Rackarns. Pat har vi träffat på distans en gång när vi var ute och gick med Jessie och hans husse. Men vi har aldrig hälsat på dem. Jag är lite svag gör Gran danios, men för mig så räcker en whipp rent storleksmässigt. :) Skulle nog inte klara av att ha en mindre häst i sängen. Dessuutom är jag så nöjd med den jag har! :)
Lördagspromenad!
Häng inte läpp!
Danny och Bosse-bus
Nospuss , plastis!
Precis när jag skulle sätta igång och blogga kom Liam upp i soffan och gav mig en nospuss på kinden. :)
Den senaste veckan kan beskrivas med ett ord: Aktiv! Vi har varit duktiga båda två med långa promenader. Totalt har vi gått 19.05 km i rask takt. Har varit blandat väder men ut har vi klivit ändå. Förutom när regnet öst ner. I tisdags var det strålande solsken så då passade vi på att följa med Henning till landet och Tenhult. Liam for som en raktet ner på gräsmattan när kopplet åkt av. Grannens pojk älskar bollar, precis som Liam, så jag tror Liam lärt sig att man kan hitta massa bollar just där. Vid sju åkte vi in till stan igen för att hämta Margot på jobbet, och sedan tillbaka till Tenhult. Vi ville inte åka hem än. :) Liam gick och la sig i sin favoritfotölj, medans vi fikade på annanas och grapefrukt i köket. Vi var där ifrån runt 23 tiden.
I Torsdags var det spöregn så vi fick vänta en hel timme på att gå till Martin och Maya. Till slut slutade regnet och vi knatade iväg. Har funderat ett tag på att köpa en regntäcke åt Liam, men det har inte legat på min prio ett lista då sommaren precis tagit slut. I Torsdags insåg jag väl att det var dags. Kikade runt lite på nätet men hittade inget av värde. Pratade med Jessis husse och fick köpa ett jätte fint täcke av honom istället som var förstort för Jessie. Så nu matchar vi fint när det duggregnar ute iaf. :) Har inget för ösregn, men jag antar att ett halvtätt täcke är bättre än inget! :)
Så här fin blev jag! :)
I Tenhult. Liam leker med Henning, jag ligger
i gräset och tittar på. : )
Tröttnade på påsen med Liams torrfoder som står i
det trånga städskåpet. Allt väller ut när man tar ur den.
Så jag strukturerade om lite, och titta vem som vaknade då! :)
Tre positioner att somna i :)
Jag passar INTE i rosett
En kort uppdatering
Liam, åh lilla Liam. Busigaste av de busiga. Den där hönan han fått kommer det nog inte vara mycket kvar av när den sjunger på sina sista dagar. Liam älskar pippin! Slänger omkring med den så att vattenflaskor och papper som finns på soffbordet flyger över hela vardagsrummet. "Här kommer jag med pippin, ska vi leka nu?" För mig blir han valp när han gör så. Smått klumpiga tassar som trippar på parketten, och en superglad vovve som vevar runt med det där mjukisdjuret. Han leker med pippin varje dag, och det händer nästan lika ofta att man bär ner på pippin "för den behöver ju också gå ut och kissa..." Om det skulle hända att vi tagit en lång promenad och man inte orkar leka med pippin . . . då sover man med pippin! Antingen har man den som kudde, eller så kan man snutta den lite i rumpan, för där är det himla mysigt att tugga.
Han är en för rolig förlur Liam. Även om han vet att när det sägs "gå och lägg dig" så är det biabädde, men ändå försöker han alltid låååångsamt hoppa upp i soffan.. Och om man säger nej, så går han runt bordet och antingen försöker hoppa upp från andra sidan, eller ställer sig i vägen för tvn och bara titta på en, som i "Jag förstår inte.. kan inte ditt språk.. Jag tänker inte fråga vad du sa, för .. Jag hörde nog inte.." : ) Ibland känns det som att man kan se på honom vad han tänker. Som när Liam skulle duscha. Då stod han och såg väldigt ynklig ut, med svansen mellan benen.. Och när det inte funkade, så försökte han långsamt, sådär Liam långsamt, luta sig framåt tills det att han var tvungen att sätta tassen utanför duschen för att stå. Sådär, trycker framåt lååååångsamt.
Och det är verkligen Liam i ett litet nötskal. : ) När han vet om att han inte får göra nått, så går det låååångsamt. Förutom när det är kanonkulan som gäller i sängen eller soffan. Då går det undan! Eller när han ser en katt, då går det också undan. : )
En ska jag är lite imponerad av dock är det här med att få tuggpinne eller nått annat snask. Först jobbar man för godisen lite, och när man får den, tar man den och springer med ALL världens fat in i vardagsrummet, för att sedan parkera rumpan i . . . -trummvirvel- biabädden! Och hundar verkar inte vara några problem direkt heller. Det räcker med att säga "neeeej" när man ser att han skall agera. Det är de där tillfällerna då man inte hinner säga nej som är lite svåra. Oftast går vi bara tyst förbi. : )
Nu ska vi krypa ner. . Jag , Liam . . . och antagligen pippin. /Martina
Morgonpromenad
Vi börjar äntligen komma till rätta i den nya lägenheten. Saker hittar sin plats, och Liam finner ro.I Söndags kväll hade vi mys-stund på kvällen. Liam la sig vid mina ben och superduper-borsten åkte fram. Den är verkligen kanon. Jag borstade och borstade, medan Liam bara låg och blunda. Supermysigt. Pälsen blir len som silke och Liam får skön massage på köpet. (Och jag får bort en massa hår som annars hade hittats i soffa och säng.)
Idag började skolan och Liam skulle vara ensam hemma från 12 - 17. Så vi tog en ordentlig morgonpromenad i morse. När vi gick var det 14 grader och lite sol. När vi kom hem var det 19 grader och stekande.. Rocksjön har blivit vår nya favoritrunda. Den är lagom lång, har tät skön natur, och ligger precis runt knuten. En annan anledning till att Rocksjön är bättre än Munksjön är mängden folk som går runt dem. Det kan vara kul att träffa på folk, men på något sätt är det skönt att lunka runt utan att behöva sick-sacka mellan joggare, cyklister, och andra med högre fart.
Ena delen runt sjön består av en lång bro. Den är ganska trång och folk vill gärna cykla där. Men när de ser husse/matte med hund så hoppar de snällt av och antingen väntar in, eller går till mötes. Då måste man säga tack. Idag när vi gick på bron mötte vi en liten jack russel utan koppel. Matte kopplade och jag sa tack.. Efter det mötte vi en väsande tax, Liam ville nosa och busa (?), men vi fick passera. Har aldrig i mitt tidigare Liam liv märkt att han varit positiv till ett möte med tax. Kan vara för att jag har lite svårt för gädd-käks-låsare.. Tycker de är lite smått läskiga och ointressanta. Men det är bara jag..
När vi gått ungefär hela rundan kom vi till en park där folk ofta spelar freesbeegolf. Men inte idag.. Och iom att inga hundar syntes i närheten och parken är helt godkännd som kasta pinne fält, så mja.. Vi tog helt enkelt tillfälle i akt, han har inte fått springa på ett bra tag. Och sikken fräs det blev på Liam. Det räckte med att bryta av pinnen innan han förstod vad som var på gång. Värmde upp, och sedan for han iväg. 3 extra varv tog han innan han kom tillbaka med pinnen. Superglad Liam stod och flämta: "igen!! Igen!!" Vi var ute i löver en timme och när vi kom hem var vi svettiga och trötta båda två.
När jag kom hem från skolan stod Liam i fönstret som en kanin med öronen uppfällda. När han såg att jag var på väg in försvann kanin-huvudet och istället hittade jag honom vid ytterdörren. Antagligen har han legat och vilat hela dagen men vist är det skönt när plast-matte kommer hem.. Inte kul att vara ensam så länge och inte kunna busa då och då på dagarna. .
Söndagsmys
Morgonpromenad
Den senaste tiden har man fått
många roliga bilder på Liam.
Men jag tror den här tar priset...
Pippin är en bra vän
Först ska man leka med pippin. . .
. . . Sen ska man sova med den
8 Månader.
Idag skulle jag jobba men blev givetvis sjuk och fick be far om skjuts för att orka hämta Liam hos Martin och Maya. Lämnade av honom där igår kväll, och kände redan då att något var på gång i kroppen. Så Liam var bara där på lite pyjamasparty och skön långpromenad på morgonen, sen fick han åka hem igen. Och hemma har vi haft det gott med soffbadande och glass.
Letar fortfarande säker "släppa Liam" plats i krokarna. Fotbollsplanen jag hade i tanken satt det farliga varningsskyltar på att man måste boka, tillträde förbjuden, osv. Iof Kan man ju gå till Torpa och favoritfältet, och samtidigt hälsa på Jim och Mando, men det är lite svårt för de jobbar kväll.
Jag tror att Liam är sugen på pannkakor. Vi får helt enkelt ha lite 8 månaders kalas i morgon när jag piggnat till. Pannkakor var ingen dum ideé annars! / Martina
aah, men varför skulle vi bli stadsbor för? Jag bor granne med en rottis, träffar stroppiga pudlar, och snobbiga små lurviga chiuaualiknande saker som jag vill skälla på. Alla är så märkvärdiga här! Tur att jag kom hit och visar hur en riktigt tjusig vovve ska se ut! Jag saknar tanterna på Torpa som alltid kom fram och klappade på mig och sa hur len jag var. .
Jag saknar inte parken där hussar och mattar glömmer plocka upp efter att deras vovvar lagt korvar. Det luktar inte gott på sommaren, och är inte kul att trampa i med tassarna. Tjejen tycker inte om att trampa med hennes tassar i det heller för den delen.. Det som är bra med att bo här är att vi kan gå till tjejens jobb och träffa Margot. Hon blir alltid superglad över att jag kommer och hälsar på! Det tycker jag är roligt. Försöker alltid smita in på posten, men det får jag inte. Och vi har tre stora sjöar man kan gå vid. En liten, en mellan och en som tar flera veckor att gå runt. Tänk när hundförbudet på stranden tar slut, dåååå ska jag springa i sanden!
humm, när jag tänker efter...Det kanske inte är så dumt här ändå! : ) /Liam
Suck, tjejen är så fånig!
Tar plats och förstör mina
fina bloggbilder. Konstig
blir hon på kort också....
Bäst jag plockar fram den
finaste posen jag kan..
Många promenader
Idag har vi inte heller gjort många knop under dagen. Lagat god mat och bara vilat. Vid 18 tiden klarade vi inte av att sitta still mer så vi kopplade oss och gick ut i det fina vädret. Det enda vi hade med oss var nycklarna hem och varandra. Vi gick igenom stan och kikade lite i alla fönster och gick sedan mot Martin och Maya för att säga hej. Viste inte om de var hemma men de var de. När vi knackade på dörren ropade de "kom in". De låg och mös i sängen med böcker och var antagligen trötta efter helgen i Göteborg. Liam for upp i sängen och började dansa runt. "Hallå, hallå, varför ligger ni här? Voff voff!".
Efter dans på Martin och Maya fortsatte vi vår sköna promenad längst Vättern. När vi gick vid småstugorna som ligger i ena kanten av stan fick vi lite oväntat skäll på oss av en stor rottis. Jag var inte beredd och ryckte till, Liam bara tittade med fortsatte bara gå. "Hallå, bry dig inte.. nu går vi." : ) Vi var ute i nästan 1½ timme, och när vi kom hem väntade god mat och soffa. Perfekt helg med sköna motionsrundor, och jag ska försöka hålla det så nu när man har mer valmöjligheter vad det gäller att hälsa på folk sådär oväntat. Alltid kul med ett litet mål i promenadandet. : ) /Martina
Hej hej, hallå! Jag bloggar alldeles själv! Idag har jag varit jätte duktig. Skött mig superbt på promenaden, inte varit klängig på tjejen, och har till och med låtit henne klippa mina klor utan bråk! Tjejen var så glad att jag fick massa godisar och det tycker jag är bra, för då blir man inte lika rädd för den där snipp-snopparen som gör klorna korta. Skönt att tjejen varit med mig mycket och inte jobbat. Vi har kramats hela helgen, men jag har sovit själv i biabädden! Det ni! Men på morgonen måste man ju ändå få gos, så när hon vaknar passar jag på att komma fram och puffa lite på henne så jag också får täcke. Då blir de magkli! /Liam
"You can call me bond..
James bond...Junior..."
"Jag SKA få plats"
Blogg blogg.
(Klorna klipptes efter fotot :) )
Sa någon lördagsgodis?
Ibland kan jag skratta så
att magen krampar. Och jag
älskar när man får dessa tillfällen
på bild. Är han inte vacker? :D
Nya lyan!
Nu är vi officiellt österbor! :-) Några kvadratmeter extra och ett helt nytt läge, och världens mysigaste innegård! Liam har inte gillat flytten lika mycket som jag. Han har varit väldigt stressad denna veckan men börjar sakta men säkert hitta ro. Igår var vi ute i det fina vädret och tittade på fjärilar. Underbar natur längst rocksjön. Det jag saknar med den förra lägenheten är en plats att släppa Liam på. Kom på att det finns en fotbollsplan 10 minuter härifrån.
Idag har vi bara legat i soffan och myst. Det regnar lite och det är skönt att bara få ta det lungt efter flytten.
Varför stannar vi?
Vart tog långnäsan vägen?
Livsnjutare :)
Vi bor i lådor
De senaste dagarna har varit hektiska. Vi har pratat om att röra på oss. Få mer hund och människo yta. Jo, jag och Liam är överrense! Så vi blev hittade på blocket av en tjej som ville byta. En helt fantastisk lägenhet på öster, jajjemen, vi blir riktiga stadsbor. Bilder kommer när vi installerat oss. Tanken var att vi skulle flytta den 22/8, men efter att tjejen fått fundera lite så flyttade vi fram flytten till nu i helgen. 2 veckor innan skolstart, mycket bättre! Så de senaste dagarna har bestått av lådor, skrubba, skura, fila och somna.
Igår tog vi ledigt från allt lägenhetsfix och följde med min pappa och syster ut till farfars sommarstuga. (som också ligger i Granarp där min mor och hennes man har sin. Smidigt!) Min farfar och hans släktingar, (nånting gift med någons barn och hans kompis) var där också. Liam var superglad när han märkte vart vi var på väg. Stuga = springa lös och bada. Liams favoritsysslor. Väl ute i stugan åkte bollen fram rätt snabbt och syster var första tjing på att leka med Liam. Inte mig emot efter 2 hårda dagar av packning. Jag, jag la mig i gräset istället. : )
Efter bollkastning och lite vila gick vi bort till mamma och hennes man för att äta lite. Liam får alltid vara lös i stugan. Bilar kör sakta och han håller sig alltid nära ändå. Matdags, perfekt tillfälle för att träna lite att vara kopplad på distans. Detta är fortfarande något Liam inte gillar. Han gnäller och gnyr trots att man är ca 3 meter därifrån och han hela tiden ser mig och de andra. Förstår att det inte är kul, men iom att de kan uppstå tillfällen då han faktist måste vara kopplad på distans är det lika bra att vänja honom vid det.. Även om det inte får, så känns de lite i hjärtat när han gnäller. Men till slut förstår han oftast och är tyst, men på sin vakt.
Efter mat, då blir det bada. Liam for i fortare än blixten, och jag hann inte ens ta upp bollen ur väskan innan en glad, blöt Liam stod bredvid mig och ruskade av sig vatten på mig och alla tillbehör. Det är så kul att se han bada, för han verkligen skiner av glädje när han får plumsa i vattnet och hämta bollen. Ser ut som en utter när han simmar med bollen i munnen. Det enda man ser är en näsa och 4 tänder.
Efter 5 timmar åkte vi hem och tillbaka till lådorna. Liam var super trött, och det förstår man väl efter så mycket motion. Han kom ut i köket när det prasslade. Vad är detta förnågot? / Martina
Jag tror tjejen blivit tokig. Först plockar hon ihop köksbordet, sen lägger hon ner alla saker i lådor. Och idag, har hon skurat väggarna! Ja, jag vet, det är helt tokigt. Hon plockade ner massa saker i papper häromdagen, då var jag tvungen att hjälpa till. Hjälpa till att rätta till. . Inte ska sakerrna ligga med papper på i lådor heller. Så jag kikade ner i lådan och nosade på det hon slagit in. Gjorde mig sådär lååååång, och släppte henne inte med blicken. Kommer hon upptäcka mig? NU!! så sprang jag iväg med saken och började öppna den.. Men.. Vad är nu det här? Det låg ju inga godisar i.. Det brukar det ju göra! Jag fattar verkligen ingenting... /Liam
Vi växer !
Han är fortfarande väldigt mammig, men har börjat förstå att biabädden är något bra och att man faktiskt kan softa själv. Jag försvinner ingenstans och han behöver inte vara med mig jämt. Liam är en fantastisk liten krabat för han lär sig så otroligt fort. Det sa bara swisch, och sedan förstod han att man inte behöver vara i samma möbel eller rum precis jämt. Jag envisas med att han ofta och länge ska ligga i biabädden. Och han kopplar av väldigt bra och lider inte av att jag bestämmer. Han gnällde några gånger i början men med en stor portion ignorera så försvann även det. Man hittar honom allt oftare i biabädden än sängen eller soffan, och hoppar inte upp i soffan så fort jag sätter mig där.
Häromdagen fikade jag och en kompis i köket, och Liam låg och mös i hög grad i vardagsrummet hela tiden. Framsteg, framsteg, helt otroligt! Har jag folk här får man oftast tjata lite mer, men han löser det galant. Stolt blir jag :) Man märker att han har lättare för att komma ner i varv på något sätt. Behöver inte alltid ha koll, utan ligger där han ligger, och har det bara gott.
Vi har börjat träna nya komandon och det senaste hittepået är "dansa". Liam ställer sig på bakbenen och har framtassarna på min mage, och så går man bakåt, och sedan framåt, och Liam ska följa med. Iom att han alltid gör som man säger om man har godis i handen så har jag börjat lägga dem bredvid mig istället för att ha den i handen. Vi lyckas med detta om han får ha tassarna på min hand/arm. Lite lättare att följa med då utan att han glider ner. :) Roligt med träning som inte har med "problem" att göra. : )
