Man älskar ju sin hund
Ja då har även år 2011 passerat. Allt är sig likt men ändå inte. Just nu längtar man mest ut till sommarstugan för att bygga staket så Liam kan vara lös på vår tomt, och sätta igång med lite andra små projekt som lite golv, kök och nya möbler.
Lovade för ett tag sedan att Liam skulle få en ny hundbädd. Har inte fått tummen ur att beställa en ännu. Färgval är alltid lite utav ett ångestprojekt. Liam som gillar snö är nog förövrigt väldigt glad att det varit brist på den i år för tåns skull. Även om den tyckts behållt sin storlek de senaste månaderna är den ändå i storleken "stor". Men inte överdrivet stor.. Medium kanske ;-)
Mörkret är ju även här och då blir herrn extra jobbig. Lite mer locket på för hans del, ignorerar och lyssnar inte. Samt en aning mer muckig och på spänn, vilket delvis förklaras naturligt av vissa då de ser sämre i mörker. Men som jag och herrn i huset diskuterat så har denna vintern varit extra jobbig då Liam lyssnat mindre på oss, och gjort mer som han själv vill. På promenaden är näsan ständigt i marken och han får för sig ibland att gå åt ett helt annat håll. Och detta sker under de där raska promenaderna när man helt enkelt bara går "rakt fram och inget annat." Han vet så väl om vad som gäller, och hur mycket envisa man än utspeglar så bryr han sig inte så mycket. Kanske dags för lite mer sammarbetsövningar och kontaktövningar, för uppenbarligen har ju något hänt mellan människa och hund kemin. Vad vet jag.. spekulationer.
I övrigt som ni vet är han världens underbaraste och mysigaste älsklingswhippet! :-)
Lovade för ett tag sedan att Liam skulle få en ny hundbädd. Har inte fått tummen ur att beställa en ännu. Färgval är alltid lite utav ett ångestprojekt. Liam som gillar snö är nog förövrigt väldigt glad att det varit brist på den i år för tåns skull. Även om den tyckts behållt sin storlek de senaste månaderna är den ändå i storleken "stor". Men inte överdrivet stor.. Medium kanske ;-)
Mörkret är ju även här och då blir herrn extra jobbig. Lite mer locket på för hans del, ignorerar och lyssnar inte. Samt en aning mer muckig och på spänn, vilket delvis förklaras naturligt av vissa då de ser sämre i mörker. Men som jag och herrn i huset diskuterat så har denna vintern varit extra jobbig då Liam lyssnat mindre på oss, och gjort mer som han själv vill. På promenaden är näsan ständigt i marken och han får för sig ibland att gå åt ett helt annat håll. Och detta sker under de där raska promenaderna när man helt enkelt bara går "rakt fram och inget annat." Han vet så väl om vad som gäller, och hur mycket envisa man än utspeglar så bryr han sig inte så mycket. Kanske dags för lite mer sammarbetsövningar och kontaktövningar, för uppenbarligen har ju något hänt mellan människa och hund kemin. Vad vet jag.. spekulationer.
I övrigt som ni vet är han världens underbaraste och mysigaste älsklingswhippet! :-)
