Wikellis Liam O'Milo

Idag har jag och Liam varit ute på rejäla äventyr. Klockan 11 packade vi väskan och gav oss av på prommenad på över en timme till Ekhagen för att hälsa på mamma och hennes man. Det var fantastiskt väder så t-shirt och solglasögon var ett krav. Vi gick igenom stan och bort mot vätterstranden för att kolla när hundförbudet träder i kraft. Tänkte kasta lite frisbee  med Liam på stranden men vi var nog lite sena med den tanken för hundar fick inte vara i strandområdet efter den 1/4. :-( Vi traskade vidare och upp för den sega backen hem till mamma. Nu var vi trötta båda två, och när vi kom fram stod  mamma beredd med en skål vatten till Liam, och ett stort glas till mig. Vi fick påskägg och mat, och vi lekte en massa i mammas trädgård. Grannarna kom nyfiket fram och ville hälsa. De frågade om Liam var snabb och om de fick kasta lite frisbee med honom. Givetvis fick de det! Efter en stund sa de hej då och gick in till sig, och vi in till oss.

Vi stannade i 2½ timme och gav oss av hemmåt runt 15 tiden. Fortfarande riktigt varmt ute. Vid lekplatsen uppe vid mamma och Johan mötte vi ett gäng som spelade boul. Lös hund i sikte, så vi stannade och väntade på att de skulle kalla in deras hund. Men hunden hade redan fått syn på oss och sprang i full fart mot oss. Vi stod där lugnt och stilla, och jag rörde inte en min. Liam gjorde likadant.. Hunden kom fram och började nosa, och jag hade tänkt ställa mig imellan men hunden visade inga tecken på att vilja morra, skälla eller vara otrevlig. Man vet aldrig vilka hundar man möter, och tur var väl att hunden var trevlig.. Liam viftade på svansen och ville leka, sedan kom husse och hämtade hunden. Han bad om ursäkt och sa att han sett oss för sent.. Allt gick bra så jag undvek att sura, utan bara sa vänligt att hålla ett öga på omgivningen för han och hans egen hunds skull också. 

Efter det tänkte jag att det är nog bäst att ringa Katta och Micke för att avslöja vad vi sysslat med det senaste. Vi har tränat hundmöten för hela slanten, men hållt de lite hemligt för husse och matte. ;-) När Liam kom hit var hans två största problem att han snappade efter folk, och framförallt hundmöten. Snappandet fick jag bort ganska fort igenom en inställning som hette "vi ska klara av detta." Samma sak vad det gäller hundmöten. Jag bestämde mig för att ta tag i det, och verkligen träna! Och vi har kämpat och slitit, och tro det eller ej, men Liam skäller sällan på andra hundar nu. Innan skulle jag nog förklara Liam som en osäker hund, det är därför han skäller på andra hundar, nu skulle jag nog säga att han gått från att vara en 10 till iaf 1½ i hundskalls barometern. "Problemet" är inte ett problem längre, inte för mig, inte för Liam. Han sköter sig så otroligt bra, och bara med hundmötet idag som exempel kan jag klart säga att det ÄR inget problem längre. Vi har nått den nivå som heter totalt avslappnade prommenader. Han märks knappt längre när man går längre rundor utan bara traskar med och slappnar av. Skäller hundar på honom kan det hända att han skäller tillbaka, men det är allt mer sällan. Oftast bryr han sig inte alls.. Och om han skäller är det inte alls på samma sätt som förut.. Inga utfall, inget hets.

Hur har vi tränat då? Jag tror att en stor del av lösningen var att markera rätt och fel så att han förstår. Att jag som lådsasmatte inte tollererar att han gör utfall mot andra hundar. De tillfällen han skällt har jag petat honom i sidan för att få hans uppmärksamhet och sag "nej, sådär gör vi inte, och det vet du.."  Inga scener, utan bara "nej, fel" eller "bra ! Nu var du duktigt". Och de gånger vi bara gått förbi en hund utan att han gör något gett honom massvis med beröm och givetvis godis. Han söker inte bråk kan man säga. Liam har inte varit hetsig och hispig på över 2 veckor, inte gjort utfall, inte varit sådär okontaktbar pga hundmöten. Han är hur lugn som hellst. Vi har tagit rundor som jag vet varit hundtäta, och inte undvikit att passera andra, och oftast skyndar han lite extra när han ser någon han inte gillar, istället för att som förr; skälla. 


Vi har verkligen lyckats, och när jag ringde Katta idag var jag så stolt att jag nästan exploderade. Hur sjutton har jag lyckats med allt det här? Tänk när hela resan började, innan Liam kom hit. Lilla tjejen från Jönköping som inte haft en aning om hur man fostrar hundar, vad de kan och inte kan äta, hur ofta klor ska klippas, och framförallt hur man gör. Det är verkligen en resa det här, och nu ser jag Liam som en hund, och inte en som en "lite speciell hund.." Dvs, en hund med lite problematik, eller hur man ska förklara det. Jag lämnar bort honom utan oro vid de tillfällen jag jobbar länge eller ska resa bort, för jag vet att han sköter sig..  Och jag är så stolt över alla framsteg, han är så otroligt duktig. Tänk vilket team vi är! :-D Är grymt sugen på att ta detta till nästa steg och anmäla mig till någon form av hundkurs. Skulle verkligen vara det ultimata! Ska kika lite vad som kan tänkas passa. :-) /Martina

Gud jag är så trött! Ligger och slummrar i soffan. Solen har skinit på oss hela dagen, och jag har fått påskägg och leverpastej. Vi fick även besökt av ett ankpar som vi gav bröd till. Jag ville mest jaga dem men de fick jag inte. Nu är det bara två dagar kvar innan saluki-killen kommer. Här sitter jag och tjejen och räknar dagar! Nästa helg ska vi träffa den lilla killen, och jag längtar så jag spricker! Hoppas han gillar att springa! Hoppas vi kan leka ofta! /Liam