Hur mycket kan man tycka om en hund?
Ibland kan jag explodera i mitt lilla hjärte-bo! Tex när Liam tar och kastar med det lilla lejonet och leker för sig själv. Upp i luften och när lejonet landat från sin lilla flygfärd, tittar han länge på den med uppfällda öron.. "Hallå? Du rörde dig nyss ju!!" Eller när han står i soffan och tittar på mig när man krypit ner i sängen för att sova. "Får jag också krypa ner?" Sen lyfter man på täcket och han kringar ihop sig vid benen. Eller när han ställer sig rakt upp och ner och sjunger när jag diskar ibland.. "lolloo louulololo gurgel."
Vi är två personlighetsstarka figurer, jag och Liam. Och ofta blir det lite tamp om vem som ska få sin vilja igenom.
- "Gå ner från soffan med benet, gå och lägg dig i biabädden.."
- "Dååååå går jag och lägger mig i sängen istället"
- "Men snälla Liam, gå till biabädden och ät benet.."
- "Suck.. okej då......"
Stund senare.
- "Tjena tjejen! kolla vad jag har! Ett ben, och jag är i din säng!
Jag gick hit när du var i köket! bra va?"
Men jag skrattar nästan alltid inombords, för han agerar precis som jag. Försöker alltid med något annat än det man egentligen vill, innan han gör som han blir tillsagd. Lite som att han måste ju försöka innan det är kört.. Kan ju vara så att han faktist får ligga i sängen och äta benet även om han aldrig får.. Men kanske den här gången! Och när katten är borta, dansar råttorna på bordet. Gäller att passa på när ingen ser! ;-D
Hade en skön promenad med Liam hem från dagmatte idag. (Man får nog börja kalla Maya för dagmatte.) Och när man gick där och gnola, och Liam bara lunkar med, så börjar man fundera på allt som hänt sedan i Februari. När Liam kom hit var det snö för det första. Jag hade ingen aning om hur det var att ha hund.. "Peace of cake." Ah just det! Kom också att tänka på hur mycket Liam växt, hur han har förändrats, och framförallt hur mycket jag har förändrats gentemot hundar, Liam, och hur ska man förklara.. Personligheten.. alltså hur jag är och agerar. Jag trodde aldrig att en hund skulle ge mig så mycket som det faktist gett. Man ändrar synsättet helt, lägger om livet helt, prioriterar en promenad med Liam framför en dag framför datorn. Och det är banne mig så skönt att känna att det finns någon i min lilla lya på torpa och väntar efter jobbet. Man har något att längta hem till förutom väggar och tak. En liten person som uppskattar att man kommer hem!
Jag kan ibland inte sätta ord på känslor man har. De utan hund tror att man är helt och hållet galen, "det är bara en hund". . Men de som har hund förstår precis vad jag menar. Hur galen kan man bli i en hund? Hur i hela friden kan man bli så bananas i en svans och fyra ben? Förstår inte! Men samtidigt är det helt logiskt! Underbara, fantastiska, kärleksgivande, rogivande, glädjesprudlande, envisa, tjurskalliga, supermysiga, kelfulla, morgonsnuttiga, älskade hundskrutt! Så fantastiskt bra du är Liam! <3
Ta hand om tjejen
när hon är sjuk..
när hon böjar piggna till..
Underbara fina Martina gud vilket mysigt inlägg! Så älskad Liam är, blir ju helt rörd! Han är en underbar vovve och tänk att han fick hitta dig som ser honom som den fina vovve han är! Väldigt väl beskrivna Liam. Kram kram kram på er och jag är dig eeeevigt tacksam för att du tagit dig an honom och jobbar så mycket med honom och tycker så mycket om honom!
Ha en underbart mysigt helg! :-)
