En kort uppdatering

Liam, åh lilla Liam. Busigaste av de busiga. Den där hönan han fått kommer det nog inte vara mycket kvar av när den sjunger på sina sista dagar. Liam älskar pippin! Slänger omkring med den så att vattenflaskor och papper  som finns på soffbordet flyger över hela vardagsrummet. "Här kommer jag med pippin, ska vi leka nu?" För mig blir han valp när han gör så. Smått klumpiga tassar som trippar på parketten, och en superglad vovve som vevar runt med det där mjukisdjuret. Han leker med pippin varje dag, och det händer nästan lika ofta att man bär ner på pippin "för den behöver ju också gå ut och kissa..." Om det skulle hända att vi tagit en lång promenad och man inte orkar leka med pippin . . . då sover man med pippin! Antingen har man den som kudde, eller så kan man snutta den lite i rumpan, för där är det himla mysigt att tugga.

Han är en för rolig förlur Liam. Även om han vet att när det sägs "gå och lägg dig" så är det biabädde, men ändå försöker han alltid låååångsamt hoppa upp i soffan.. Och om man säger nej, så går han runt bordet och antingen försöker hoppa upp från andra sidan, eller ställer sig i vägen för tvn och bara titta på en, som i "Jag förstår inte.. kan inte ditt språk.. Jag tänker inte fråga vad du sa, för .. Jag hörde nog inte.." : ) Ibland känns det som att man kan se på honom vad han tänker. Som när Liam skulle duscha. Då stod han och såg väldigt ynklig ut, med svansen mellan benen.. Och när det inte funkade, så försökte han långsamt, sådär Liam långsamt, luta sig framåt tills det att han var tvungen att sätta tassen utanför duschen för att stå. Sådär, trycker framåt lååååångsamt.

Och det är verkligen Liam i ett litet nötskal. : ) När han vet om att han inte får göra nått, så går det låååångsamt. Förutom när det är kanonkulan som gäller i sängen eller soffan. Då går det undan!  Eller när han ser en katt, då går det också undan. : )

En ska jag är lite imponerad av dock är det här med att få tuggpinne eller nått annat snask. Först jobbar man för godisen lite, och när man får den, tar man den och springer med ALL världens fat in i vardagsrummet, för att sedan parkera rumpan i . . . -trummvirvel- biabädden! Och hundar verkar inte vara några problem direkt heller. Det räcker med att säga "neeeej" när man ser att han skall agera. Det är de där tillfällerna då man inte hinner säga nej som är lite svåra. Oftast går vi bara tyst förbi. : )


Nu ska vi krypa ner. . Jag , Liam . . . och antagligen pippin. /Martina

 

  


Kommentarer
Postat av: Birgitta

Tack för dagens skratt! :D

2009-09-01 @ 19:48:57
URL: http://jisco.zoomin.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0