Wikellis Liam O'Milo

Igår var det mycket plugg igen. Mer än vanligt. Men på kvällen var det ändå dags för att dosera sig med det sociala och ens vänner, så jag kopplade voffen och vi gick bort till Martin och Maya. Klockan var runt 20 och det var mörkt, men ovanligt lugnt ute. Liam frustade i snön och noseriet gick på högvarv. Nära Martin och Maya tittar jag på Liam och märker att han upptäckt något. Öronen står rakt upp och han spänner sig lite. Tittar upp och ser en man med en liten Jack russel-liknande hund. Attans, försent tänkte jag. Men behåller lugnet och säger till gubben; "Kan du gå över på min högersida, min voffe är lite rädd." 

Gubben går över på högersidan och just när vi ska passera märker jag att Liam vill agera, så jag fångar hans uppmärksamhet utan att säga något, klickar och går två steg, sedan ger godis. Helt otroligt! På 2 sekunder slappnar han av, och bryr sig inte ett skvatt om den andra hunden, utan tittar på mig och sätter sig ner iom att jag stannat en bit bort. Jag kan samtala med mannen lugnt och sansat. Han säger att det måste vara jobbigt med en hund som är hundrädd, och mitt svar blir att det är inte jobbigt iom att man får se det som en övning. Jag tackar för att han lyssnat på mig och gjort som jag bad honom, och att detta tillfälle var det första någonsin som det gått såhär bra. Gubben log vänligt och gick iväg med sin illgloende hund och vi traskade stilla iväg på vårat håll.

Jag ville ställa mig rakt upp och ner och bara jubla! Helt otroligt. Även om kombinationen kan kritiseras iom att Liam inte var 100% avspännd när han såg voffe, så fick han ändå ett hum om att han gjorde rätt, så skall det gå till, och det var ingen fara.. Och även om detta var ett tillfälle och resten av de 99 går som jag inte vill, så är det iaf EN gång.. En gång då vi lyckats! Detta är helt otroligt, jag kommer le åt detta länge! Jag är så stolt, så himla glad! Liam växer och växer. Verkar förstå att när det ringer på dörren skall man sitta ner och vänta. Även om detta måste övas på mer, så har han iaf börjat förstå. Han kan snart ligga ner på kommandot "ligg" utan att behöva göra fysiska tecken för att han ska förstå. Han är mer och mer  lugn, och är ofta väldigt glad och sprallig. Busig och glad! Det är så otroligt skönt att arbetet med Liam börjar ge resultat. Små, små resultat, som för mig är VÄLDIGT stora och betydelsefulla! Hurra! :-D /Martina

Morgontrötta voffen, vart är han? 

Åh, jag tänker så mycket på Oscar! Hoppas han mår bra och kryar på sig! Hoppas familjen har det bra också, undra om de har snö som oss! Vi har jätte mycket snö på innegården. Där har jag fått springa och jaga tjejen lite. Jätteroligt att hon leker med mig. Igår övade vi på "ligg" och jag tappar fort intresset, men tjejen ger sig inte. Jag är lite otålig fortfarande och vill ha godisarna på en gång. Men först måste jag göra rätt, så det är lika bra att göra det! :-) Igår var tjejen jätteglad, för vi mötte en hund. Sedan gick vi och stickade hos Martin och Maya. Supermys. Jag festade loss bland både filtar, soffor, fotöljer och klapp från människor. Allt myspys man kan tänka sig! I morse busade hon med mig när jag låg under täcket och sov.. Hon tyckte det var kul, jag kände mig lite lurad.. Men vi skulle ändå gå ut och kissa, så det var okej! :-) /Liam