Det är närmare nära än långt bort.
Usch, det är lite småtjurigt hemma på Björngatan i Jönköping. Det känns konstigt att sakna voffe, och det känns som om saknaden bara växer för varje dag som går. Men det är nog för att varje dag som passerar, bidrar till att komma Söndagen och Liams hemkomst närmare. Man börjar bli otålig.. Ja, det är nog så det är!
Har inte haft något hundliv alls mer än lite kel med Vidis kelgrisar under lägerveckan, och en klapp på Jessie igår. Vi busade lite med Liams pip-ko. Vist är det skillnad på whipp och whipp :-)
Hur länge blir han borta Liampojken?
Jag saknar dig också!!! Men visst har det varit roligt att träffa hela min förra familj. Tycker dock att den där nya familjemedlemmen är lite läskig... Så det har varit väldigt skönt att bo hos fd mattes föräldrar :-).
Tänk att jag varit borta i över två veckor redan. Men jag har hört att jag ska åka hem på söndag!
Så kul vi ska ha det när jag är hemma igen!!!
