Wikellis Liam O'Milo

Farmors dag.
Igår sken solen och det var varmt ute. Eller nah, alltså.. Tillräckligt varmt för enbart linne och kofta. De senaste dagarna har inte varit ruggiga, men man har fått ha på sig jackan när man går ut. Hur som haver. Jag har på något sätt fått för mig att man inte får ha med sig hundar till ålderdomshem. Vilket jag tyckt varit väldigt synd eftersom det vore en perfekt prommenad för mig och Liam att hälsa på farmor som bor 15-20 minuter härifrån. Pratade med pappa förra veckan och sa att jag tyckte det var tråkigt iom att jag oftast är ute och går med Liam i samma veva som jag hälsar på någon i krokarna. Pappa svarade med att "Det får man vist det! De har ju djur på hemmet. Fåglar, perfekta Liam-snacks". Jahapp, tänkte jag. Typiskt mig att bara tro utan att ta reda på hur det egentligen är. Pappa berättade för farmor att jag tänkte komma och hälsa på med Liam, så när jag, pappa och Birgitta kom och hälsade på i Lördags hörde man från sängen; "åååh, kommer vovven nu?" Men det gjorde han inte. Inte idag.

Igår kom vovven! Och vilken glädje vi spred på hemmet. Redan utanför hemmet började de äldre intressera sig för Liam. "Nej men åh, titta vilken fin hund. Får jag klappa?" Och de klappade länge, länge. Liam nosade mest försiktigt på deras skrynkliga små händer. När vi hälsat klart på de första paret, var det daggs för en trio tanter. De jublade när de såg Liam. "ååååh, vad fin! Hej lille vän! Vad heter han?" Så när vi hälsat klart på alla glada människor så knackade vi på och öppnade dörren. Farmor frågade vem det var och jag svarade med att "Nu kommer vovven, nu får du sitta ner så att han inte hoppar på dig" När vi kom tillräckligt nära för att farmor skulle se hur han såg ut blev hon helt till sig. "Men så fin du var. och så mjuk.. Kom och sitt här med mig, Liam." Jag har aldrig sett min farmors ögon lysa så. Inte på flera,flera år. Detta var en själslig fest för henne, hon var så otroligt glad..

Liam var lite orolig. Vankade omkring och trodde att jag skulle lämna honom, så han la sig först på mattan. Men efter att vi samtalat en stund så kröp han upp till farmor i soffan och la sig på hennes finkudde. Men det gjorde ingenting, för nu kunde hon klappa på honom, och för henne var det en fröjd. Farmor klappade, och klappade tills Liam nästan somnade. Han slöt ögonen då och då. Efter en timme var det daggs att gå hemmåt. "Ska ni gå nu?" sa farmor lite besviket.. "Tänk om du kunde stanna här hos mig. jag älskar dig" sa hon och klappade Liam på huvudet. Då log hela min själ. Liam hade gjort farmors dag, om inte hennes vecka, eller ett minne för livet, bara igenom att komma och hälsa på.  Farmor envisades med att följa med ut. "Jag vill se när han går" sa hon. Liam gick försiktigt och långsamt efter farmor och tittade nyfiket in i alla hem vi passerade. Men han var väldigt varsam och tittade på farmor då och då. Vi ska hälsa på snart igen lovade vi.

Första släppet med Liam.
Förra veckan sa Victoria att de skulle åka till Borås för kapplöpningsträning. Jag hade väl mer eller mindre ingen aning om att de brukade träna kapp. Hade jag vetat, hade jag bett om att få följa med tidigare. Jag har verkligen suktat efter en dag att få se Liam i full fräs..

Idag blev det i vilket fall av. Jag har längtat i två dagar. (Hum, lite mesigt eller? :) ) Hur som haver. Med bilen full av vinhundar rullade bilen mot Borås. Sandra med sina två Salukis, varv en av dem var valp, och Victoria med sin snart 1åriga salukihane Yazid, samt jag med lille whippeten Liam. (lilla och lilla för den delen.) Hade hoppas på att få träffa andra whippar och framförallt få se greys in action. När vi kom dit såg jag bara skymten av 2 greyhounds och inga whippar! Men en hel del salukis. Jag skrev in Liam på ett halvt varv. Jag har ingen erfarenhet what so ever, även om Liam har, så tänkte jag att det var lika bra att börja med det. Vi gick efter inskrivning tillbaka till bilen för att invänta upprop. 

Det var som att trycka på tvn, Liam förstod genast vad som var på gång. Öppnade dörren till bilen och Liam ville ut på en gång. Flämt, gläffs, gnäll, här finns ingen tid att spara på tyckte han. Han fräste, och gnällde och ställde sig på bakbenen. När trasan for förbi skällde han non stopp och bet vid ett tillfälle i stängslet. Tyckte jag stod tillräckligt långt bort men han lyckades i alla fall. Har aldrig sett honom så tänd och förväntansful. Taggad till 2000! Vi gick först ett varv för att rasta men Liam var knappt intresserad. Han gjorde det han skulle väldigt snabbt och sedan ville han inte annat än att jaga trasa.  Sandra var först ut med Moya som sprang helvarv. Salukis är otroligt fina när de springer. Deras långa päls fladdrar så graciöst på något sätt. :)

Sen var det vi. Jag bad en man som jobbade på banan att hjälpa mig släppa Liam. Ansåg att det var bättre om jag tog in honom istället. Sprang runt till halva banan och väntade otåligt. Pang, sen var det iväg. Först såg jag inget sen sa det bara swich så var Liam vid oss. Och han var inte långt ifrån trasan heller. Han tog ut långt i kurvan men annars sprang han väldigt bra. Gud så fin han var, lillpojken. Jag blev så stolt!

Efter att Liam sprungit gick vi bort mot terassen för att hämta hans koppel hos mannen som släppt honom. När vi kom fram stod det folk utan hundar och fikade kaffe och bullar. De tittade först lite på oss där vi kom. Liam totalt super pepp, och jag som försökte hålla honom någorlunda stilla. För det var inte lätt! Gud så stark han är. När vi var framme sa en man som satt ner "wow, han kunde du kört helvarv med.." Då log jag och svarade att det var jag som var här för träning, inte Liam. Han har kört innan, men inte jag. Då sa en annan man "Jisses vad snabb han var! Ska ni börja tävla sen eller?" "Naah", sa jag.. Då sa en en kvinna lite längre bort att om hon hade haft "en så snabb rackare" så  hade hon inte tvekat på tävling.. Kände mig lite dum på något sätt, kan ha med bristande erfarenhet att göra.. Vi sa hej då, ses igen, och gick.

För mig var det här det bästa på länge! Och utan tvekan de roligaste Liam gjort med mig någonsin! Den här kicken behövde jag. Fruktansvärt kul! I bilen hem pratade Victoria och Sandra om utställningar och sa att det var utställning på lördag. Tydligen en väldigt liten, och för deras del enbart för träningens skull för deras unghundar. Jag är dock sugen på att åka dit för jag vet att en kund till mig på jobbet ställer ut sin Spanska vinthund. Vore kul att se den omtalade och framförallt fördjupa sig i både vint, och övriga hundlivet. För det saknar ofta jag. Hundkompisar! Tror Liam gör det med! :)

Vi är trötta båda två. Liam efter all exhaltering och möjligtvis lite efter sin (enligt honom) alldeles för korta runda, och jag efter att Liam dragkampats med mig i någon timme sådär. Vid ett tillfälle fick han nästan ner mig på backe. Fick sätta mig på huk, men lyckades ändå inte stå stilla. Två underbara dagar! Vi somnar lyckligt inatt igen. /Martina  



 

 

Moya fixar växlingen!



Sandra och Akilah.


Yazid och Victoria innan
träning.


Farmors och hennes
 älsklingshund :)