Wikellis Liam O'Milo

Ofta, ofta, ofta, undrar jag vad min dag vore utan Liam. Så mycket som jag skrattat år honom, och så mycket lillfisen lärt mig. :-) När vi var i Borås fick jag en sån kick. Liam var i ett totalt lyckorus, och klart det smittar av sig.

Luckorus han annars brukar ha är här hemma. Jag har väl berättat om det oändliga vevandet med pippin? Och jag får lyckorus när jag vaknar av att Liam trampar omkring i sängen och leker ångvält för att få krypa ner under täcket. Eller när han knorrar borta i biabädden. Då vet man att han har det bra, och på så sätt är han nog lite bortskämd, det måste jag erkänna.

Idag har vi målat om i sovrummet, eller mja.. Jag har. Liam solbadade i duntäcket jag plockat upp och lagt i soffan. Inte en enda gång kom han ner för att kika vad jag pysslade med. Efter att jag målat var det lunchdags, och då blev det ungspannkaka. Klart liam får sig en bit när det blir pannkakor, dock senare på kvällen. Och så här glad blev han för det : Glädjerus


Det är vid sådana här tillfällen jag kan undra vad jag vore utan Liam. Kan inte hålla mig för skratt ens när jag håller i kameran. Tossiga, tossiga lillpojke. Du gör mitt lilla hjärta varmt, hemmet till en fröjd och livet till en fest!  :)