Wikellis Liam O'Milo

Oftast försöker man hålla hakan uppe i bloggen, men i vissa tillfällen känns detta tungt. Som nu.. Mycket motar och frågan är ju om man ska låta bli att blogga eller inte. Men alla inlägg kan inte vara glada inlägg som visar utveckling och framåtsträvan. Detta känns inte som en jordbävning, mer som ett skak på marken. Tanken med flytten var att få mer yta. För både mig och Liam. Närheten till hundhäng, sjyssta rundor och till andra dragplåster satte spiken i kistan. Såhär i efterhand försöker man att inte ångra sig, men nu börjar även den tanken att sina. Lägenheten vi bor i nu är bara problem som resulterat i ett opepp. Det är kallt, jag har fula hål i väggen, och det råder säkerhetsbrister som värden inte vill stå för. Omtapetsering har väntats på i ca 2 månader. Fastighetsskötaren nekade till att det var kallt (ursäkta, men är 15 grader standart att leva i?) Igår var han här till och från hela dagen och det slutade med ett brummande el-element som gör en både en aning fattigare och bidrar till att man har svårt att somna ect.

Liams icke amputerade tå på baktassen har även blivit stor och svullen och under en tid har man försökt hålla koll och tagit det väldigt piano med både spring och promenader för att se om den reagerar på detta. Detta har den inte gjort och resultatet blir en väldigt skällig,uttråkad och smått stressad whippet som får för sig att göra fler hyss än vad jag är van vid. (Bortsett från första perioden då han kom.) Detta känns som en utveckling bakåt även om det bara är en period, men det är väldigt tufft och man tampas med att inte vilja vara hemma med lillfisen konstant, men även för hans egen skull inte lämnas ensam för mycket. (Ja, jag vet. Det där mänskliga samvetet...) Vetrinär på torsdag.

Samtidigt som man vill släppa/gå långrundan för att stimulera Liam så är det bästa att inte göra. Delvis för att jag inte vet vad det är än, och för att vetrinären inte ska titta på tassen och sedan be oss gå hem och vila, för det har vi redan gjort i mängder. Man vill alltid det bästa, men ändå blir det pannkaka av beslut man tar och tampas med att inte tänka att man gjort fel beslut osv.

Jag hoppas liams lilla tå inte är illa däran. Oroar mig inte speciellt mycket för det brukar inte ge så mycket, men ändå så har man det i bakhuvudet att det kan vara något som inte direkt går att lösa med medicin eller dylikt, och då är det inte lika kul längre. Delvis för att han det senaste visat att han har ont.. 

Aj aj , lille tån. :(