Wikellis Liam O'Milo

Liam blir bara bättre och bättre. Han är fortfarande väldigt trött och inte lika busig som vanligt. Men han knorrar på och myssmackar i ens närhet. Ska ligga nääääääära nära som en liten ål.

På onsdag ska vi tillbaka till vetrinären. Skall bli spännande och se vad de säger. Lite fundersam är man ändå iom att Liam inte vill dricka vatten än. Mat går bra, men inte vatten. Så man får ta fram de moderlika instinkterna och vattna honom i munnen men en spruta. Nästan som med en bäbis och nappflaska. :-)

Annars allt gott!

Uj uj uj. Olyckskorpen har varit igång igen! En med lärdom i handen dessutom.

Liam och husse busade ute på lunchen i Tisdags och Liam aka full-av-fart fick tag i en pinne och knep till . . . dock låg pinnen på fel håll. Pinnen trängde igenom under tungan satte och sig. Liam skrek och skrek till husse kom fram och plockade bort den. Chockad hund och husse sätter sig i bilen och efter en stund börjar Liam dregla som en hungrig golden retriver och blodet rinner. Hemma igen ringer husse djursjukhuset som tycker de kan vänta tills imorgon.. "De har ändå fullt upp.." Han tycker ändå inte att det verkar okej så han ringer mig på jobbet och frågar om han ska skita i vad de sa och åka ditt och sätta sig och hoppas på tid. "Åk" sa jag bara..

(Vetrinärer i all ära men ibland, som jag nämnt innan, börjar man f-n undra.)

Liam får komma in efter en bra stund och vetrinären säger att han måste stanna och opereras. Pinnen har gjort ett 5 cm söndertrasat sår under tungan och man ville gå in och titta så inga flisor satt kvar och sy såret. Husse fick åka hem utan hund den dagen och Liam opererades kl 23 på natten. Dagen efter kom jag hem från jobbet och vi väntade, och väntade på det där samtalet från djursjukhuset. vid 11 tiden ringde de och sa att allt gått bra och att Liam fått i sig lite mat, och kommer få åka hem. Han hade efter att narkosen släppt krypit upp i vetrinärens knä och pipit lite för att sedan somna tryggt till klappar och gos.

Kl 15:00 hämtade vi Liam. Vi fick sitta i ett undersökningsrum och vänta och tillslut dök en vinglig och vindögd lillskrutt upp i dörrgaveln. Pip-SM när han såg att husse och matte var på plats, men det gick ju knappt pipa.. stackarn. Efter att vi pratat med vetrinären i en glad samtalston slutade Liam pipa och började slappna av. Tillslut började baken gunga lite och rätt som det var dök gumpen ner och sen snabbt upp. Älskade gubben höll på att somna ståendes.

Nu är det Norocarp som gäller i 5 dagar, blötfoder och om han inte dricker så får vi spruta in vatten. Råkoll efter nya blödningar och var, och återbesök om 1 vecka. Det rinner ur munnen på honom hela tiden och han vill inte riktigt stänga men det förstår man ju såklart. Starckars liten. Som väl är så är Liam väldigt lik matten vad det gäller maten. När den väl står framme så äter man. :-) Så han åt faktiskt som vanligt redan igår kväll men vi fick verkligen väcka liv i honom igår för han sov som en tegelsten. Vid ett tillfälle somnade han sittandes nästan rakt upp.

Igår när vi skulle gå och lägga oss för natten bäddade vi extra gosigt i lilla Liam-sängen och han somnade nästan fallandes. Matte kunde ju inte dra sig för att krypa ner lite i det gosiga och klappa på honom. Vaknade igen vid 01:30 i liams säng..

Idag vaknade jag av det där "tiss-tass"- ljudet som liam gör på morgonen innan han ska krypa upp i sängen. Rätt som det är stod det 4 ben i sängen och två små små små  russin-ögon som tittade på en. Gosigt!! Där låg vi en stund och mysknorrade.  Liam har ätit idag med men fortfarande inget vatten. Som tur är så innehåller ju färskfodret vätska men tyvärr inte tillräckligt. Så vi får nog ta fram den lilla sprutaren idag.

Dyrt kalas det där med natt-operation. Men det är ju en själv som betalar när vetrinären säger "vänta tills imorgon" istället för "kom in på direkten". Pengar är dock rätt oväsentligt i jämförelse med den underbara lilla krabat man har här hemma. I sådana här lägen gör man ju allt, och betalar då vad som hellst för att allt ska bli bra. Just nu ligger liam och solar på sin lilla matta i balkongrummet. Morgonkissen blev en "göra-vända" historia. Ville inte vara ute mer än nödvändigt. 

 

Lite svullen hund



Trött hund med dreggelduken


 
Ett tappert försök i att vakna upp och vända
upp magen i söthetens tecken. :) Klart man inte kan
låta bli att pussa magen trots hans utseende . haha

Vi brukar vara i mina föräldras sommarstuga, sommar ut och sommar in. Sedan förra sommaren ( för det var då vår lilla dröm satte rot ) har man sucktat efter en liten stuga bara 100 meter från föräldrarnas stuga. En stuga som ingen syntes till i eller som man hört röster eller någon form av människoliv ifrån. Det bara stod där, men sin vackra sjöutsikt, perfekta skogsträdgård och med 1000 möjligheter och drömmar att angripas med.

Vi fick tillslut tag i ägaren. Och efter många om och men blev förre ägare till nya stolta ägare med själ och hjärta för både område och stuglivet. Äntligen en egen liten knuta! En turkos stuga på ca 40 kvm, otroligt välbevarad och med som sagt världens alla möjligheter. Öppenspis, en verktygsbod och givetvis dass! Hur mycket mer stuga kan det inte bli? Liam älskar stället. Får nosa och strosa med långlina eller lös mitt på vardagarna då det inte är många ute. Vi är så lyckliga över vår sommardröm! Vi har döpt stugan till Verkligheten. Och det är som en stor sten släpper från ens stadslivs-whippet-samvete.

Är whippeten glad, är matte och husse glada. För hur underbart är det inte att se en solande liten näbbgädda ligga och le med mossa i mungipan och bara utstråla glädje och tillsfredställelse? :-)

Långtass hemma




I sommarstugan
gott vatten



här får man goa kycklingvingar



Liam har rullat sig, gör en mossa
i sidled den här gången (för er
som minns bilden på Liam för länge sen)



Han vaknade inte ens av blixten.
Jobbigt att nosa, busa och bada i sjön! <3