Wikellis Liam O'Milo

Jag och Jim var ute med Liam och Mando för tre dagar sedan och lekte på fältet. Fint väder, en aning kallt, men ändå superkul. Jim och Mando rullar runt och brottas i gräset, jag och Liam kastar boll. Hade jag gjort som Jim gör med Mando på Liam hade han nog skällt på mig. :-) Men det ser kul ut när de leker och brottas.  Otruligt nog sträckte Liam vänster bakben, så han har varit halt ett par dagar nu. Inte alls kul. Men vi har fått leka inomhus istället, och Liam har fått massage dagligen. Han har nog tyckt lite synd om sig själv med för han har sovit extra nära mig om nätterna ;-) Han vet att han får klapp och gos om han ligger nära så jag når. . 

Idag verkar Liam inte ha speciellt ont, men vi ska nog avvakta veckan ut. Dessa dagar utan långa promenader och utomhus bus har jag parkerat mig framför datorn. Läst endel på vinthund.se , kikat på hundleksaker och annar skoj, samt badat bland böcker jag är sugen på att köpa. Det lär inte bli den här månaden heller då lönespecen var en besvikelse igen. Urk. . Har även suttit ett antal kvällar i rad nu och dreglat över småsaker på www.djurmaxi.se 

Idag har Liam borstat sina tänder, och det gick bättre än det brukar! Tror han tycker det är lite mysko, men samtidigt kul för han försöker inte fly. Kanske kittlas lite, vad vet jag. . ? Har inte hänt, och kommer nog inte hända så speciellt mycket mer denna vecka. En ganska lugn period helt enkelt.! /Martina

Nu är det bara 15 dagar kvar tills jag fyller fyra! ! Oboy, oboy, oboy, oboy! Undra om jag får tårta! Undra om jag får paket! Den 8:e maj, en fin och solig dag, det är vad jag önskar mig! Tjejen fyller två dagar innan mig, så hon har lovat dubbelt kalas! Vi har kramats ganska mycket nu när jag bara legati sängen och knorrat. Tycker det är så festligt när hon är hemma bland alla sina böcker! /Liam 

Jag förstår inte hur han
kan tycka att detta är bekvämt. . .

Igår pep mobilen till. Viktoria som ville ses med sin 6 månader gamla salukikille som anlände till stan förra veckan. Hon sa även att det var hundträff i stan, så jag släppte mina böcker och slängde mig istället i duschen. Fint väder, Viktoria och Yazid, hundträff i stan! Vi ringer Jim också! Klart han och Mando ville följa med. 


Jag och Viktoria gick i förväg med våra fina voffar in mot stan. Det kryllade av hundar och när vi nästan var framme vid hamnparken stötte vi på 2 killar med 4 små svarta skällglada hundar. Liam blev lite stressad, men skällde inte tillbaka. Duktig vovve! Solen sken men det blåste kallt, Liam var så nyfiken när vi kom till parken, "åhå, massa hundar, vem ska jag skälla på? Oj det är så många, det går inte... Jag sätter mig ner istället! "  Hurra! Ett sitt bara sådär. . En tjej från Huskvarna kom fram till mig och Viktoria och jublade "äntligen någon med fina hundar!!! Heej, åh hej på er!" Kul att någon blir så glad över att se två stiliga vintisar! ;-)

Det var tävlingar och uppvisningar. Massa duktiga hussar,mattar och hundar. Jim och Mando kom efter en timme. Då hade vi hälsat på massa fina hundar, och hittat massa vinthundskompisar. Hälsade även på en stor varghund på 78 kilo som inte växt klart än tydligen.. Och så hälsade vi på en 10 årig gammal greyhound tik som jag sett många gånger i stan. Kul att få prata lite med husse och matte. 

Efter 2½ timme gick vi hemmåt men stannade i Munksjöparken. Jim gav som vanligt massa hundråd till både mig och Viktoria, och varje gång man träffar Jim och Mando blir man inspirerad till mer träning med Liam. Jim är fruktansvärt duktig, och jag tror inte att en lydnadskurs med Liam behövs just nu, för han svarar otroligt bra på vår träning redan nu. Efter en vecka kan man redan märka skillnad. Han respekt för mig och mina kommandon har växt, han går otroligt fint i koppel (vilket han gjorde redan från början, men jag har slarvat lite så han är van vid att få sin slit-vilja igenom när han ser något av intresse.) Det är det slut med nu. Och det här med hundmöten som jag kommit så långt med. Nu har vi kommit ännu längre, eftersom Jim guidar oss igenom hundvärlden och framförallt säger till mig hur jag ska göra, och petar på mina fel! Jag förstår Liam, men Liam förstår inte mig, och det är inte Liams fel. Jag övar med Liam, men egentligen med mig själv kan man säga. :-) Nu är det jag som ska utvecklas.. Och igenom små förändringar ger det stora resultat.

Idag var vi ute och kollade på fotboll, jag och Liam. Träna att bara sitta ner och göra ingenting, för oftast blir han rastlös och börjar gnälla lite när inget händer. Och att se folk sparka boll är väl ändå en grymt bra övning för Liam. Och det gick faktist bra, tills dess att han hoppade upp i mitt knä och ville kramas istället. Och så klart vill man kramas tillbaka, men det är där jag oftast gjort fel. Att när han tröttnar kommer han ofta och kelar istället, och då struntar man i träningen och kelar. Aja baja, Martina! Men vi tar det i små perioder, 5 minuter, 10 minuter, 15 minuter osv. Vi befinner oss nog på 4½ minut nu, innan Liam undrar varför inget händer.  På vägen hem stötte vi på en jättestilig hund. Lite rävliknande, vet inte vad rasen heter. Jag går helt neutral mot dem och märker att Liam börjar spänna sig lite och stoppar jag honom inte kommer han skälla. Snabbt som blixten säger jag åt honom att stanna och sitta. Husse och rävhunden väntade på bussen, helst hade jag sett att dom gick förbi oss. Men Liam fick sitta där och tråka i 30 sekunder, sedan gick vi mot dem igen, och passerade helt felfritt! Liam tittade lite på hunden, och hunden på honom. Och det är detta Jim har sagt till mig gång, på gång, på gång på gång, och jag tror jag börjar lära mig. Agera snabbt, inte gå förbi kommando utan sagt komando står fast även om jag gör eller säger fel.  Liam förstod och det märktes.

En annan liten skillnad jag märkt sedan vi börjat träna alla de där små och stora grejerna är att Liam har börjat kolla upp mot mig ibland när vi är ute och går. Han söker självmant kontakt med mig, och har dessutom "börjat fråga" om saker. Tex det här med benet i soffan och sängen. Han tar inte benet, rusar in i vardagsrummet och lägger sig i sängen. Utan nu springer han bara superglad in i vardagsrummet och lunkar lite mellan soffan och sängen och försöker smyga upp utan att jag ser. Men när han märker att jag ser, går han och lägger sig i biabädden. Oftast får man visa var benet ska vara, men han börjar förstå, och det går så otroligt snabbt! Och jag är så superduper stolt över Liam.. Och Liam är stolt över sig själv och jätteglad, för han får så mycket beröm när han beter sig bra. Och inte bara beröm i matform. :-) Klapp, kel och lek! /Martina

Äntligen har jag fått träffa Yazid. När de kom gående på gatan började jag sjunga. Precis som jag gör när tjejen diskar. Han var så fin och hade sin valp päls kvar.. Lurvig som en liten kyckling! Han fick inte springa lös med mig än, men en dag ska vi förhoppningsvis göra det. Yazids matte pratade om en liten vintis träff framöver, och då ska vi komma! Superkul, hoppas jag får springa! Igår träffade jag massa av min sort. Bland annat en liten whippet som hette Lukas. Han blev jag vår-kär i så jag ville göra valpar med honom.. Men de fick jag inte. Sen kom Chrille med Jessie och Milo, jag är nog dubbelt deras vikt tillsammans. . Men den där Milo är en liten kaxig sak. Han skäller på mig, men låter inte lika mycket som jag. . Min pipa är betydligt kraftfullare.. Men jag gillar dem båda! Vi har tränat mycket och det tycker jag är kul. Men nu ska vi ta en liten paus har tjejen sagt, så att man inte tränar sönder mig.. Fast jag tycker det är så kul så det spelar ingen roll. :-) Men bäst att göra som hon säger, då får man beröm! /Liam

Ibland kan jag explodera i mitt lilla hjärte-bo! Tex när Liam tar och kastar med det lilla lejonet och leker för sig själv. Upp i luften och när lejonet landat från sin lilla flygfärd, tittar han länge på den med uppfällda öron.. "Hallå? Du rörde dig nyss ju!!" Eller när han står i soffan och tittar på mig när man krypit ner i sängen för att sova. "Får jag också krypa ner?" Sen lyfter man på täcket och han kringar ihop sig vid benen. Eller när han ställer sig rakt upp och ner och sjunger när jag diskar ibland.. "lolloo louulololo gurgel."

Vi är två personlighetsstarka figurer, jag och Liam. Och ofta blir det lite tamp om vem som ska få sin vilja igenom.

- "Gå ner från soffan med benet, gå och lägg dig i biabädden.."
- "Dååååå går jag och lägger mig i sängen istället"
- "Men snälla Liam, gå till biabädden och ät benet.."
- "Suck.. okej då......"
Stund senare.
- "Tjena tjejen! kolla vad jag har! Ett ben, och jag är i din säng!
   Jag gick hit när du var i köket! bra va?"

Men jag skrattar nästan alltid inombords, för han agerar precis som jag. Försöker alltid med något annat än det man egentligen vill, innan han gör som han blir tillsagd. Lite som att han måste ju försöka innan det är kört.. Kan ju vara så att han faktist får ligga i sängen och äta benet även om han aldrig får.. Men kanske den här gången! Och när katten är borta, dansar råttorna på bordet. Gäller att passa på när ingen ser! ;-D

Hade en skön promenad med Liam hem från dagmatte idag. (Man får nog börja kalla Maya för dagmatte.) Och när man gick där och gnola, och Liam bara lunkar med, så börjar man fundera på allt som hänt sedan i Februari. När Liam kom hit var det snö för det första. Jag hade ingen aning om hur det var att ha hund.. "Peace of cake." Ah just det! Kom också att tänka på hur mycket Liam växt, hur han har förändrats, och framförallt hur mycket jag har förändrats gentemot hundar, Liam, och hur ska man förklara.. Personligheten.. alltså hur jag är och agerar. Jag trodde aldrig att en hund skulle ge mig så mycket som det faktist gett. Man ändrar synsättet helt, lägger om livet helt, prioriterar en promenad med Liam framför en dag framför datorn. Och det är banne mig så skönt att känna att det finns någon i min lilla lya på torpa och väntar efter jobbet. Man har något att längta hem till förutom väggar och tak. En liten person som uppskattar att man kommer hem! 

Jag kan ibland inte sätta ord på känslor man har. De utan hund tror att man är helt och hållet galen, "det är bara en hund". .  Men de som har hund förstår precis vad jag menar. Hur galen kan man bli i en hund? Hur i hela friden kan man bli så bananas i en svans och fyra ben? Förstår inte! Men samtidigt är det helt logiskt! Underbara, fantastiska, kärleksgivande, rogivande, glädjesprudlande, envisa, tjurskalliga, supermysiga, kelfulla, morgonsnuttiga, älskade hundskrutt! Så fantastiskt bra du är Liam!  <3

Ta hand om tjejen
när hon är sjuk..



 

 Oscus Plantan 

Påsken har varit kanon fin, och Liam har fått vara ute i solen mycket! Söndags var nog den bästa. Jag, Susanna och Frida packade på oss kaffe, filtar och leksaker till Liam för att gå ut till fältet och mysa i solen. Köpte lite glass och gifflar, frisbeen var givetvis med. Men "någon" har tyggat så mycket på den, att det är nästan omöjligt att kasta den rakt. :-) Syns på filmen tror jag.  Liam var superglad och gick på lite egna äventyr. Han gick bland annat bort till gösselhögen och la till ett bidrag, så när han kom tillbaka luktade han inte så himla gott. 

Han satte sig fint när vi fikade, tror han var lite avis över allt gott vi satt och mumsa på, så han fick faktis det sista på min glass. Sedan sprang han på äventyr igen och rullade sig i gräset. Åh så gott! åh, så vårmysigt, gräääääääs!! Efter ungefär 1½ timme gick vi hemmåt, för att Sigge skulle komma på eftermiddagen. 

 Påsk = leka

På kvällen när vi var ute på kvällskissen stötte vi på en liten hund och en boxer, och Liam blev ... skällig. Dock inte okontaktbar. Typiskt.. när han skött sig så bra och allt, så trillar han tillbaka lite i det gamla. Men det var bara att fortsätta som vi gjort innan. Markera, stanna/sitt. Pratade med tjejen och killen med hundarna som Liam börjat skälla på, och när Liam lugnat ner sig fick han gå fram till boxern, (som uppenbarligen var den han skällde på.) Och som alla andra gånger gick det hur bra som hellst. Liam bjöd in till lek och boxern svarade. Så där dansade de runt en bra stund. 

Boxern hette Mando och var 2½, ägarn hette Jim, och bor rakt över gatan i princip. Vi gick ner till Friadalen för att släppa Liam och Mando som verkade komma överrens jättebra efter att de fått hälsa. Mando använde sin boxningsteknik mot Liam, medans Liam använde sina snabbhet. Var superkul att se. .  Vi var båda överrens om att det inte var någon fara att släppa dem nu. Jim hade superkoll på Mando, och han lyssnade på allt han sa.

På vägen ner mot Friadalen pratade vi mycket om Liams rekation på Mando och jag fick lite tips från Jim. Han tycker att jag är för snäll, så Liam fårt fortfarande rum att "komma förbi".  Jag förstår vad han menar. Man kan inte säga "nej, stanna" med den kvinnoröst man har, man måste visa ordentligt. Han sa även att det märktes lite att Liam är lite dominant, flockledaren. . Kan nog hålla med om

det lite med. .  Allt detta pepp-talk fick mig att verkligen tända till på det här med hundkurs. Jim hade gått på ett x antal och det är därför Mando är så duktig som han är. Film finns på Mando och Liam precis här under. Synd att jag precis missade när de plaskade ner i ån. hi hi hi...

Bus med Mando.

Jag och Jim har varit ute med Liam och Mando efter i söndags, och det går jättebra. Liam var inte så leksugen sist, utan skällde mest på Mando. Han var mer intresserad av att kasta pinne och snika godisar från Jim. Mando stod mest vid mig och fick mys och kli, och jag fick hundslem som tack.. Måste erkänna att Mando är den första boxern jag klarat av att vara så pass nära. Har alltid varit lite rädd för deras stora otäcka mun. . iiihrr :-/ Men Mando är supergo! 

Utöver allt detta har Saluki killen Yazid har kommit till kära Jönköping i Söndags. Vi har inte träffat honom än, men vi har längtat, och äntligen är han här! Vi ska träffas snart, och jag kan inte berga mig att få se Liam springa med en ung, långhårig, fin vintis på fältet här nere!

 /Martina

Himla tråkiga tjej! Helgen som var så kul, slutade så tråkigt. Det började natten till måndag då Sigge började kräkas. Och han kräktes hela natten. Han mådde inte bra, så jag och tjejen sov i soffan, men vaknade varje gång stackarn kräktes. Sigge orkade åka hem måndag kväll, men sen på tisdag morgon var det givetvis tjejens tur. Och så sjuk hon vart! På morgonen klarade hon knappt att gå ut med mig, hon kräktes hela förmiddagen. Och sov resterande tid. Hon åt ingenting, och drack inget heller för den delen. Jag la mig vid henne och tyckte synd om henne. Där låg vi hela dagen tills runt 18 tiden då jag skulle ha mat. Då hasade hon sig in till köket och ramlade, så hon fick ringa en vän och be han gå ut med mig. Maten klarade hon av att ge, men hon kröp tillbaka till sängen direkt efter.. Kompisen kom med saft till henne. 39 graders feber. Idag mår hon bättre säger hon, men hon är fortfarande kelig.. Kramar mycket på mig och vill att jag ligger och värmer henne lite.. Iof gör det inget, jag gillar att ligga nära :-) Nu ska jag se till att hon blir frisk! /Liam

Jag har badat i ån!

Idag har jag och Liam varit ute på rejäla äventyr. Klockan 11 packade vi väskan och gav oss av på prommenad på över en timme till Ekhagen för att hälsa på mamma och hennes man. Det var fantastiskt väder så t-shirt och solglasögon var ett krav. Vi gick igenom stan och bort mot vätterstranden för att kolla när hundförbudet träder i kraft. Tänkte kasta lite frisbee  med Liam på stranden men vi var nog lite sena med den tanken för hundar fick inte vara i strandområdet efter den 1/4. :-( Vi traskade vidare och upp för den sega backen hem till mamma. Nu var vi trötta båda två, och när vi kom fram stod  mamma beredd med en skål vatten till Liam, och ett stort glas till mig. Vi fick påskägg och mat, och vi lekte en massa i mammas trädgård. Grannarna kom nyfiket fram och ville hälsa. De frågade om Liam var snabb och om de fick kasta lite frisbee med honom. Givetvis fick de det! Efter en stund sa de hej då och gick in till sig, och vi in till oss.

Vi stannade i 2½ timme och gav oss av hemmåt runt 15 tiden. Fortfarande riktigt varmt ute. Vid lekplatsen uppe vid mamma och Johan mötte vi ett gäng som spelade boul. Lös hund i sikte, så vi stannade och väntade på att de skulle kalla in deras hund. Men hunden hade redan fått syn på oss och sprang i full fart mot oss. Vi stod där lugnt och stilla, och jag rörde inte en min. Liam gjorde likadant.. Hunden kom fram och började nosa, och jag hade tänkt ställa mig imellan men hunden visade inga tecken på att vilja morra, skälla eller vara otrevlig. Man vet aldrig vilka hundar man möter, och tur var väl att hunden var trevlig.. Liam viftade på svansen och ville leka, sedan kom husse och hämtade hunden. Han bad om ursäkt och sa att han sett oss för sent.. Allt gick bra så jag undvek att sura, utan bara sa vänligt att hålla ett öga på omgivningen för han och hans egen hunds skull också. 

Efter det tänkte jag att det är nog bäst att ringa Katta och Micke för att avslöja vad vi sysslat med det senaste. Vi har tränat hundmöten för hela slanten, men hållt de lite hemligt för husse och matte. ;-) När Liam kom hit var hans två största problem att han snappade efter folk, och framförallt hundmöten. Snappandet fick jag bort ganska fort igenom en inställning som hette "vi ska klara av detta." Samma sak vad det gäller hundmöten. Jag bestämde mig för att ta tag i det, och verkligen träna! Och vi har kämpat och slitit, och tro det eller ej, men Liam skäller sällan på andra hundar nu. Innan skulle jag nog förklara Liam som en osäker hund, det är därför han skäller på andra hundar, nu skulle jag nog säga att han gått från att vara en 10 till iaf 1½ i hundskalls barometern. "Problemet" är inte ett problem längre, inte för mig, inte för Liam. Han sköter sig så otroligt bra, och bara med hundmötet idag som exempel kan jag klart säga att det ÄR inget problem längre. Vi har nått den nivå som heter totalt avslappnade prommenader. Han märks knappt längre när man går längre rundor utan bara traskar med och slappnar av. Skäller hundar på honom kan det hända att han skäller tillbaka, men det är allt mer sällan. Oftast bryr han sig inte alls.. Och om han skäller är det inte alls på samma sätt som förut.. Inga utfall, inget hets.

Hur har vi tränat då? Jag tror att en stor del av lösningen var att markera rätt och fel så att han förstår. Att jag som lådsasmatte inte tollererar att han gör utfall mot andra hundar. De tillfällen han skällt har jag petat honom i sidan för att få hans uppmärksamhet och sag "nej, sådär gör vi inte, och det vet du.."  Inga scener, utan bara "nej, fel" eller "bra ! Nu var du duktigt". Och de gånger vi bara gått förbi en hund utan att han gör något gett honom massvis med beröm och givetvis godis. Han söker inte bråk kan man säga. Liam har inte varit hetsig och hispig på över 2 veckor, inte gjort utfall, inte varit sådär okontaktbar pga hundmöten. Han är hur lugn som hellst. Vi har tagit rundor som jag vet varit hundtäta, och inte undvikit att passera andra, och oftast skyndar han lite extra när han ser någon han inte gillar, istället för att som förr; skälla. 


Vi har verkligen lyckats, och när jag ringde Katta idag var jag så stolt att jag nästan exploderade. Hur sjutton har jag lyckats med allt det här? Tänk när hela resan började, innan Liam kom hit. Lilla tjejen från Jönköping som inte haft en aning om hur man fostrar hundar, vad de kan och inte kan äta, hur ofta klor ska klippas, och framförallt hur man gör. Det är verkligen en resa det här, och nu ser jag Liam som en hund, och inte en som en "lite speciell hund.." Dvs, en hund med lite problematik, eller hur man ska förklara det. Jag lämnar bort honom utan oro vid de tillfällen jag jobbar länge eller ska resa bort, för jag vet att han sköter sig..  Och jag är så stolt över alla framsteg, han är så otroligt duktig. Tänk vilket team vi är! :-D Är grymt sugen på att ta detta till nästa steg och anmäla mig till någon form av hundkurs. Skulle verkligen vara det ultimata! Ska kika lite vad som kan tänkas passa. :-) /Martina

Gud jag är så trött! Ligger och slummrar i soffan. Solen har skinit på oss hela dagen, och jag har fått påskägg och leverpastej. Vi fick även besökt av ett ankpar som vi gav bröd till. Jag ville mest jaga dem men de fick jag inte. Nu är det bara två dagar kvar innan saluki-killen kommer. Här sitter jag och tjejen och räknar dagar! Nästa helg ska vi träffa den lilla killen, och jag längtar så jag spricker! Hoppas han gillar att springa! Hoppas vi kan leka ofta! /Liam

  

  

  

Runt 11 tiden fick vi tag i Kricke, och bestämde att vi skulle åka ut till min mamma och hennes man Johan som var i sommarstugan. Kl 12 satt vi i bilen med musik, solglasögon och en glad Liam. Väl framme kopplade vi lös lillskrutten som glatt började springa omkring och utforska det nya stället. 18 grader i skuggan, av med alla stickade tröjor och parkera sin bak i en solstol. Mamma började göra iordning fika. Vi lekte med Liam och bollen, kastade den ut i skogen och han hoppade glatt omkring som en liten hare bland ris och buskar.

Mamma tog fram en frisbee och Kricke lekte med Liam länge. Glad hund, skutt skutt skutt, efter frisbeen. . När vi satt och fikade strosade Liam runt och väntade på mer lek. Gick på upptäcktsfärd och hittade väskan med godis utan att jag hann se i tid. Mums, mums! Han åt nästan upp allt godis. . Det är ju ändå lördag, så mja.. Busfisen var väl bara lördagsgodis sugen! :-) 

Det är en trött Liam som ligger i soffan. Vi somnade tillsammans när vi var hemma och sov i 1½ timme. Att vara ute och leka en hel förmiddag tar på krafterna för både hund och människa. Skönt att låta Liam springa lös, och se en så glad voffe i den varma solen. Super bra lördag!

 Har glömt att skvallra! En Saluki-hane kommer till stan om en vecka! Ironiskt nog är det min kompis som skaffat sig en, och jag hade inte en aning om att denna ras är en kär del av familjen. Viktoria heter matten, och detta är hennes första egna saluki. Dock har hennes mor och far alltid haft salukis, och vad jag förstår är hon uppvuxen med rasen! Både jag och Liam längtar, räknar dagar tills han kommer, och inte minst till första salukiträffen. Åh, så kul!!!

/Martina

 I sommarstugan med Liam.

Ååh, jag har fått en ny leksak. En platt sak som man kastar.. Den är jätterolig att leka med för den flyger så långt och högt. . Förutom när tjejen kastar den för hon kan inte. Höll på att ta sönder ett fönster på huset.. Smart! Jag har haft en underbar dag, och nu är jag trött. Soffan är min bästa vän just nu! :-) /Liam

Oscus bara växer och växer.