Wikellis Liam O'Milo

oh, herre jisses vad fort det går när det händer mycket omkring en! Det är tur att man fotar mycket, för då kan man bläddra igenom alla bilder för att minnas vad man ska skriva här.

Vi har myst en massa och haft mycket whippethäng det senaste. Liam har väl mer eller mindre gått och skaffat flickvän. Nellie som hon heter bor väldigt nära oss så det har blivit lite släpp i snön och lite kaffe inomhus. Liam och Nellie busar så fint, och de är så glada ihop. Liam har varit där både igår och idag och inte bryr han sig om när man går inte. Nej för nellie är ju där! Och utanför Chris och Hellas dörr står han och vevar med baken tills de öppnar dörren. ååh, så glada hundar.  Jag tror Liam saknar whippetsällskap ändå. Han har ju alltid haft Oscar annars. :)

Förra veckan var vi hemma hos min käre far och hälsade på. Det gillade inte Liam så mycket. Vankade runt i lägenheten och pep tills han hittade pappas jättestora gosedjur; elefanten. Den låter när man trycker på handen. Den tyckte Liam var superkul att busa med. Bet han i snabeln och kastade omkring med den, vilket han iof knappt orkade.

I Måndags var vi iväg hos Sofie och klippte oss i hennes nyinvigda frisör salong. Liam var givetvis medbjuden men han fick inte en ny frisyr med sig hem. Istället busade han med Princess och Leo. Efter ca 1½ timme var de så trötta att de kröp ihop på golvet. Så fina!

I morgon skall det jobbas lite igen, men bara några timmar. Efter det kommer Nellie till oss! Superkul! Hon stannar bara några timmar eftersom hon inte är van vid att vara ensam än. Ensamhetsträning pågår för fullt hos Chris och Hella. Efter det ska vi in till vetrinären och kolla till Liams tå som inte blivit mindre. Däremot har han fått mer rörlighet tillbaka pga sjukjympan vi sysslat med ca 2 - 3 ggr per dag. Men i övrigt mår han fint och är världens gladaste och fridfullaste whipp. Mycket tack vare Nellie, Hella och Chris!


 

Bus med pappas jätte elefant!

 

 
Eftermiddagskaffe hos Chris och Hella med
whipparna efter bus på stranden. 



 
"Jag tycker om dig.. polarn!"



  
Efter en stunds cirkulerande kring Liam så
vågade Nellie krypa upp hos Liam i bädden.
Blir man inte varm i hjärtat ? :)

Hej familjeni Malmö!  Detta är Liam som skriver.
Jag ville bara tacka för julklappen.
Den höll en hel månad. Nu måste matte
laga den! /Liam

 

Oj sikken dag! Vaknade 09 och var hur trött som helst! Kl lunch var det dags för resa och iväg bar det! Runt 15 tiden var vi i Örebro. Det snöade men var inte mer än -3 grader. När Liam fick se Tira och Sanna blev han superglad och började åla, åla, åla, som han alltid gör när han ser vinthundar.  Tira struttade som en liten groda, och Liam snurrade runt,runt runt.

Vi begav oss mot stadsparken för att leta bra släppställe och efter ca 20 minuters promenad hittade vi en tennisbana. Perfekt! Höga staket och dörr som inte var låst.  Där kopplade vi lös och bus blev det! Snön var djup och hade ett frasigt mittenlager så det var svårt att springa. Tira gjorde grodhopp och liam trampade runt med höga knän.

Vi var ute länge men till slut blev det för kallt för tårna så vi gick tillbaka in mot stan och bort mot Sannas tillfälliga hem då hon kattvaktar. Oerhört vacker stad med många fina hus och mycket hundar! Gud, har aldrig stött på så mycket hund. Stötte på ett par med två whippar. En lite äldre som var impoterad från annat land. Väldigt lik Oscar faktiskt. Sen en 8 månaders hane som jag glömt namnet på, men uppfödaren hette i vilket fall Burnt Sienna. Hur fin som helst, och väldigt lik Bosse! Om ni går in på deras hemsida (var tvungen att leta reda på av ren nyfikenhet)  så tror jag det är valp 5, Pascoe.  Hur som haver.. Många trevliga människor som stannade och ville prata där vi kom med prins och donna struttandes på gatorna.

Tillslut var vi inne i lägenheten efter att Sanna gömt katten för Liam. Där blev det mera bus och gott kanel/äppel the och fika! Massa hundprat och hundskvaller. Liam och Tira fick också fika. Gott kött som Sanna köpt i en schark. Och fina märgben fick vi av dem också att ta med hem. Ska bli spännade om Liam reagerar som förra gången han fick märgben. Han skällde på det och bäddade ner de i sängen.. :) Efter att tårna tinat upp var det dags att röra sig hemmåt. Och vist motade det i hjärteroten! De lekte ju så fint, Tira och Liam.. Och sikken donna! Ståtlig och otroligt busig.

Nu är vi trötta och hemma. Åh, sikken fantastisk dag att fira 1 år på. Jag är så glad och nöjd! Liam ligger nog och drömmer om springet med Tira för han skruttar med benen i luften som en liten kanin och pipier lite. Det tog nog 30 sekunder för honom att somna i soffan. :) Idag är han en fridfull och trött själ.. Nu ska vi somna gott båda två!


 

Grodhopp och hjulben.



Snön luktar vist som hemma.

Sa någon kött?



Även bustira har ett energislut. :)

Åh, helgen har varit fantastisk! En helg som både jag och Liam behövde. :) I fredags var vi hos en klasskompis på väster och skrev hemtenta mellan 12 - 17. Hade bäddat gott åt Liam i den fina fotöljen men han ville hellre ligga bredvid Jenny i soffan. Där låg han stilla hela tiden och mös. Han var nog rätt trött efter i Torsdags då vi samanlagt var ute och gick i 2 timmar. Hemma igen snusade vi lite på sömnen sedan bar jag iväg på eget håll medan Liam var hemma och sov.

I lördags eftermiddag tog jag whippetledigt då jag lämnade Liam hos Martin och Maya. Gick på Leos och princess mattes invigning av hennes frisörsalong. Sjyssta snittar, lite bål och trevliga människor. När jag kom hem senare på kvällen var det rätt ensamt. Konstigt det där när man tar whippetledigt så saknar man dem istället. :)

Vi hämtade Liam runt 15 tiden och det var en trött vovve som hoppade in i bilen. De hade busat massa och kastat pinne. Tog en kaffe hemma sen var det dags att gå ut igen för nytt whippethäng. Stötte i Torsdags på en kille som heter Christoffer som stannade mig och Liam och sa att han bodde i närheten med sambo och nytt whippet-tillskott.  En omplacerad söt tös på 1½ år. Liten och nätt. Mötte upp dem matte, husse och hund vid 15 tiden och vilka glada vovvar det var! Liam blev kär i Nellie och ville pussas och kramas.

Vi gick ner till stranden och släppte hundarna. Först lite avvaktande, nosade lite och struttade runt. Sen var det full fräs. Liam som redan var seg från början hann i slutet inte ikapp Nellie, men gud så fina de var ihop. Och gott fruset bajs hittade de båda två som de mumsade på när vi inte riktigt såg. Kul med mer whippar i trakterna.

Nu ligger Liam bredvid och tar som vanligt 2/3 av soffan. :) Han är helt slut och vill knappt gå ut och kissa. Nu ska jag kraaaaama kraaaaama massa.

Kodord: whippet!
då ser han ut såhär.

Liam letar efter Oscar
efter att ha sett honom på bild.




Skönt promenadväder
i Torsdags eftermiddag!

---

Ja men herre gud!!
Jag höll ju på att glömma! I morgon firar vi 1 helt Liamår! :D Och hur firar vi detta? Jo, vi åker till Örebro och träffar kvinnan som är en viktig del i Liams vistelse här.

För att bläddra tillbaka ett år nu då. Vem är Sanna? Hon är en gammal vän till mig som jag råkade stöta på någonstans på webben för en längre tid sedan. Kort efter det så upptäcker vi vårat gemensam vinthundsintresse. Ett tag efter det (då jag kikat lite på egen vintis, men inte vågat ta hela steget ut) så berättar Sanna om Liam, (som hon igenom Christine på hittehund fått reda på) och frågat om intresse finns för att ha honom ett tag. Minns även att hon skickade ett klipp på Liam när Katta och Liam kastar boll vid kusten, och ja, vist var det varg ögonen man föll för! Hade jag inte känt Sanna, hade Liam inte varit här. Så kan man säga..

Vi ska hälsa på Sanna och  greyhounden Tira! Sedan sena November har vi pratat om att åka upp pga omständigheter vi ej kunnat påverka datum. Och som jag har väntat, och tjatat och längtat.. I nästan 2 månader har man traskat på tårna för att få ett datum. Nu fick vi reda på att det inte var en fredag, utan en Måndag görat skulle äga rum , och att släppa mig hos Sanna hade stulit tid då de inte bor i själva örebro. Trodde heller inte att Sanna skulle ha tid iom att det är en Måndag. Men hör och häpna! Tösen slutar skolan tidigt och råkar av en tillfällighet vara i centralare delar av Örebro, så vi kommer kunna ses i morgon! Herre gud! Jag har bara sett Tira på bild, men följt hela deras histora, och vise versa.

Det är bara så sjukt kul, och på något sätt ironiskt, att görat skulle vara 1 I örebro, 2 att båda har tid en måndag 3 Måndagen den 18:e Januari då vi firar 1 helt Liamår! Gud jag är så glad! Det här är de bästa på länge! :D Tjoho! Bra slut på veckan, PERFEKT start på nya veckan!

Liam är en fantastisk krabat. Det går inte att sticka under stolen med. Och hans vistelse här har varit både pest och fest, det ska man heller inte sticka under stolen med. Aldrig i mitt liv har jag lagt ner så mycket tid och omtanke på  något eller någon som jag gjort på Liam, och vist har han utvecklats fint.

Men i all framgång med honom så finns fortfarande "men" kvar. Jag är ingen hundexpert, jag är bara Liamexpert iom att han är den enda hund jag har haft i mitt liv, och det är han jag kan. Han är mindre orädd för andra hundar, men kan fortfarande göra utfall om man inte är 100% uppmärksam på hans kroppsspåk och kan i förväg förutspå om han skall agera eller ej, och med hjälp av detta själv agera.

Han finner ro här hemma, men måste mer eller mindre vara i samma möbel eller i samma rum. Ogillar fortfarande att bli lämnad av mig, trots att vi gång på gång övat med alla tänkbara metoder. Och vist är det väl så att hundar tycker det är konstigt när matte/husse försvinner för de förstår ju inte varför, men frågan är om Liams panikreaktioner är speciellt normala. Om vi inte är hemma så vankar han ofta fram och tillbaka och vill inte hitta ro riktigt, och reser jag mig upp så flyger han upp och följer med. Övningar som skulle kunna bidra till att han känner sig mer trygg kan räknas upp på två händer, men just det där "mattiga" beteendet har inte gått att reducera alls.

Barn gillar han inte alls. Grannaras barn vill ofta hälsa och klappa men Liam skäller istället på dem och skrämmer upp barnen. Han gillar inte när man gör "konstiga saker" och kan ibland omotiverat ställa sig i och skälla för ingenting. Rastlöshet har många ofta påpekat, och vist kan det vara så att han är rastlös, men detta sker även om vi tagit långa promenader och aktiverat hjärnan, dvs vid tillfällen då han är tillsfredställd både fysiskt och mentalt.

De små hyss och tix Liam har grundar sig i någon form av smått obotbar oro och ängslan. Det finns heller ingen som kan säga emot. Han är en så fin, kärleksfull och mysig hund. Otroligt fantastisk och rolig.. Och jag sätter alltid Liam först. Före precis allt annat, jämt! Och det är med en stor sorg i mitt hjärta att behöva erkänna att detta inte känns speciellt hållbart längre. Förutsättningarna för att ha Liam och han ska må bra av det är alldeles försmå hos mig. Det är en svår situation att förklara, och jag vet att många kommer tänka "va?" och kanske har jag mig själv att skylla för det iom att man ofta bloggar om hans stjärnglans istället problem.

Vad och hur jag kommer göra har jag ingen aning om. Jag vet att ni som läser bloggen är Liamfans, och har lika många fina erfarenheter av honom som jag har, och därför känns det så otroligt svårt att erkänna ens känslor och tankar kring Liams framtid. Man vill så otroligt, otroligt mycket, och man kan komma långt på ren vilja, men man måste ha ork och förutsättningar. Det är som Katta säger själv; det ska vara kul att ha hund. Och det är kul att ha liam.. Ofta är det de, men inte alltid. För det är svårt att lita på och inte oroa sig för det kräver så mycket anpassning och energi, och i långa loppet blir detta oerhört påfrestande.

Jag älskar Liam av hela mitt hjärta, det kan ingen säga emot! Aldrig någonsin..  Jag pratar ofta och mycket med familjen i Malmö, och de har varit ett oerhört stöd under hela Liamresan. Och detta är väl något vi alltid pratar om. Liam har blivit bättre, men är fortfarande inte bra.. Så vad ska man göra om man känner att man gjort allt? /M

De senaste dagarna har varit mycket bättre.  Vi har tagit det ganska lungt då det fortfarande är väldigt kallt ute. Idag var det 0 gradigt så vi tog på oss i morse och gick ut och busade i snön. Senare på dagen bakade vi äppelpaj som vi tog med oss till Chrille och Jessie. Liam blir lite extra rävig/mattig när vi är hos dem. Tycker Chrille är en läskig typ ;)  God paj och mys i soffan. Blev väldigt förvånad när Liam kröp upp i famnen på Chrille och la tassarna på bröstet. Myyysigt! Han var ju inte så läskig den där! :)

På menyn idag fanns lite extra gottigott, och några timmar senare var det dags för "hemma hundspa". Duschat och borstat bissingarna. Även lite massage och borstning med den där superborsten som tar bort massa löst hår. Skönt säger Liam när han ligger där på täcket och knorrar. Sedan sjukjympat tån, och smört tassarna så att sprickor undviks. Nu ligger han i kanelbullestälning och sover. Skönt med en super-avslappnar Liam. Kan inte vara fullt ös jämt, säg! :)

Imorgon äntligen kommer Henningen aka husse hem från Vietnam. 12 dagar har känts som en evighet men det har även gått väldigt fort. Skönt att familjen blir fulltalig igen. Tror Liam har saknat honom också.. :) 

Måste även nämna att det är kul att så många läser bloggen! :)  /M

Idag kom Sofie och Leo hit innan vi åkte till vetrinären. Leo dansade runt och Liam därefter. De är så otroligt fina ihop. Leo parkerade rumpan i mitt knä och pussade på mig medan matte åt upp sin mat. Alltid kul att träffa Leo och Sofie. :) Hundhäng är liksom aldrig fel. Av bor det till vetrinären, dock inte djursjukhuset utan till smådjurskliniken som har lite bättre rykte. Kan tycka att djursjukhuset är lite dyra med, + att man får fråga saker hela tiden och får svar som är betonat som om man borde vetat om svaret på frågan. Men det har bara varit endel gånger, somliga är bra där. . nåväl.

Myyyycket snö i Jönköping så man får köra försiktigt. Tillslut var vi framme och Liam kände på en gång vart vi var för han började pipa och gny redan utanför. Visade sig att vår tid vad 14:30, och inte 15:30 som jag skrivit ner. Är 99% säker på att de sa 15:30 för jag repeterade det precis efter att vi lagt på luren vid tidsbokning. humm.. Som tur var fanns vår vetrinär ledig så vi fick komma in efter bara några minuter ändå.

Behövde inte be om röntgen efter att de klämt på liams knöl utan de sa att det är bäst att göra det iom att det inte känns som en svullnad, utan för att det är hårt som brosk. De sa att de eventuellt ville ge honom lugnande men det har han inte behövt när vi röntgat innan (förutom bernadshändelsen men det är lite skillnad på situation.) Då frågade de om jag var säker, och åter igen sa jag ja. Var dock lite osäker för liam var otroligt pipig och skakade som ett asplöv. Men efter att han hoppat upp på röntgenbänken blev han hur lugn som helst. Tjejen som röntgade var supertrevlig och positiv. Visade sig senare vara en nära väns syster, lite kul.

Efter röntgen tittade vet + ortoped på bilderna, så vi fick vänta lite. Vi satt inte i väntsalen utan i en korridor. Liam stog och pep då och då, men fick ibland syn på en stor planch med massa kissar på och glömde bort pipet i någon sekund. Tillslut hoppade han upp vid mig och Sofie och la sig i mitt knä. Längst ner i korridoren hörde vi ett ynkligt litet pip. Sofie sa att hon sett en whippet valp där för en stund sedan. Och vist var det de! Tillslut stack ett liiiitet whippethuvud fram i dörrposten och han var så söt! Samma färg som liam med svart nosrygg. Liam stog och tittade på valpen och valpen på honom och tillslut började de prata med varandra. "uuuuuh, våra mattar är så dumma, piiip"

Tillslut kom vetrinären tillbaka och sa att det verkar vara en vädligt irriterad belastningsskada som bildat hård vävnad omkring leden. Ingen benskada eller dylikt! Underbart.  Remadyl i 21 dagar + sjukjympa hemma. Dvs böja och sträcka tår, (vilket jag ofta gör när vi myser i soffan.. vet inte varför.. antagligen för att pilla med något..) Återbesök om 3 veckor för att se om Liams lilla tå svarar på behandlingen. Det skönaste var att höra att Liam ska röra sig som normalt så länge han inte visar tecken på att han har ont eller att det blir mer svullet. Ah, mitt hjärta lättade 20 kg. Imorgon ska vi ut i kylan minsann! Ta en liten promenad för att fira :)

Liam ligger bedvid nu och är dötrött. Kanske borde börja sjukjympa tån nu när han ändå inte bryr sig så mycket! :) Hoppas att tån svarar på behandling så att vi slipper vetrinär och problem med den framöver! Nu ska vi gosa, jag och favoritfisen!

 

Ett riktigt "kör försiktigt" väder.
- 9 "bara" om man jämför med
tex uppsala som hade -29 igår.

Oftast försöker man hålla hakan uppe i bloggen, men i vissa tillfällen känns detta tungt. Som nu.. Mycket motar och frågan är ju om man ska låta bli att blogga eller inte. Men alla inlägg kan inte vara glada inlägg som visar utveckling och framåtsträvan. Detta känns inte som en jordbävning, mer som ett skak på marken. Tanken med flytten var att få mer yta. För både mig och Liam. Närheten till hundhäng, sjyssta rundor och till andra dragplåster satte spiken i kistan. Såhär i efterhand försöker man att inte ångra sig, men nu börjar även den tanken att sina. Lägenheten vi bor i nu är bara problem som resulterat i ett opepp. Det är kallt, jag har fula hål i väggen, och det råder säkerhetsbrister som värden inte vill stå för. Omtapetsering har väntats på i ca 2 månader. Fastighetsskötaren nekade till att det var kallt (ursäkta, men är 15 grader standart att leva i?) Igår var han här till och från hela dagen och det slutade med ett brummande el-element som gör en både en aning fattigare och bidrar till att man har svårt att somna ect.

Liams icke amputerade tå på baktassen har även blivit stor och svullen och under en tid har man försökt hålla koll och tagit det väldigt piano med både spring och promenader för att se om den reagerar på detta. Detta har den inte gjort och resultatet blir en väldigt skällig,uttråkad och smått stressad whippet som får för sig att göra fler hyss än vad jag är van vid. (Bortsett från första perioden då han kom.) Detta känns som en utveckling bakåt även om det bara är en period, men det är väldigt tufft och man tampas med att inte vilja vara hemma med lillfisen konstant, men även för hans egen skull inte lämnas ensam för mycket. (Ja, jag vet. Det där mänskliga samvetet...) Vetrinär på torsdag.

Samtidigt som man vill släppa/gå långrundan för att stimulera Liam så är det bästa att inte göra. Delvis för att jag inte vet vad det är än, och för att vetrinären inte ska titta på tassen och sedan be oss gå hem och vila, för det har vi redan gjort i mängder. Man vill alltid det bästa, men ändå blir det pannkaka av beslut man tar och tampas med att inte tänka att man gjort fel beslut osv.

Jag hoppas liams lilla tå inte är illa däran. Oroar mig inte speciellt mycket för det brukar inte ge så mycket, men ändå så har man det i bakhuvudet att det kan vara något som inte direkt går att lösa med medicin eller dylikt, och då är det inte lika kul längre. Delvis för att han det senaste visat att han har ont.. 

Aj aj , lille tån. :(

Tjohej! Ser ni! Nu finns det 13 månader att välja på i bloggarkivet! :) Japp! 18:e januari har Liam varit här ett helt år. Pratade lite med Katta om det och vist känns det konstigt! Jul och nyår har varit helt fantastiskt! Vi har fått många fina paket både jag och Liam! Vi har även passat på att hundvakta Leo lite i dagarna, och vilat både tassar och huvud i soffan. Supermys! Det är det bästa.

På nyår skulle Liam varit med oss här hemma hos mig, men eftersom Margot inte hade några planer och inte skulle ha besök så åkte Liam ut till Tenhult och gjorde henne sällskap. Kanske var lika bra det så slapp han både folketstimm och fyverkirier.  De hade busat massor. Letat godisar och kastat boll men även bara myst i sängen. Liam har det så bra där ute. Han var supertrött när han kom hem och sa och gjorde ingenting när han var hemma. Bara låg och sov.. :)

Hoppas på ett bra år! Fast det är nog svårt att slå 2009. :) Det var då han kom hit, lillfisen!

 
 

Fotopromenad med Mija 21/12 2009.
(för fler fantastiska bilder besök www.bilddagboken.se - Mijasdesign)

 
Busdags i ena sidan av hundgården. Den ena delen
är i fruktansvärt tillstånd.


 
Älskar de faktum att Liam dundrar förbi hunden
som står utanför hundgården och kikar utan att
ens bry sig! Då blir man själaglad! :D


Leo är en liten hund med
stort hundsinne. Var på väg fram
några gånger men lyssnade på
dagmatte och struntade i det tillslut.



Traska vidare runt rocksjön