Julafton

Detta är otroligt! Det har snart gått ett helt år,
sedan jag satte min lilla tass här, jag minns det som igår.
Vi åkte flera mil hit, det var bara matte och jag,
vi stannade med bilen, för det tog ett himla tag.


Jag fick ett mumsigt ben, och sedan hon försvann,
och efter några dagar, hittade jag och tjejen varann.
I början var jag skällig, och jag fattade inte alls,
jag var ju smått orolig, vart var jag någonstans?


Tillsammans vi kämpat, för att få allt att fungera,
och jag har slutat skälla, och busar mest numera.
Men en sak vill jag säga, om tiden jag har haft här,
att vi många vänner skaffat och så otroligt snälla de är.


För allt har tjejen inte gjort själv, för att skapa min balans
och det hade aldrig funkat, om ni inte fanns.
Så nu vill jag er tacka, för allt ni gjort för mig,
för alla gånger ni hjälpt till, så att små kriser har löst sig.


Och framförallt familjen, ni är så otroligt underbara,
för jag är så himla lycklig, att jag i himlen slipper vara.
Ni bor så himla långt bort, men ni finns ändå altid här,
för att jag i mitt whippet hjärta, er alla fyra bär.


Tack för detta året, säger både jag och Martina,
vi älskar eder alla, för ni är så himla fina.
 /Liam



En hel filé

Oj, oj, oj, hundvakt för hela slanten! Och kul har vi alla tre. Leo och Liam kopplar av tillsammans nu. De har umgåts ganska intensivt och leker fint ihop. Ibland blir det som sagt lite väl hetsigt, då får man gå emellan och avbryta. Idag har jag och en vän Mia varit ute i det iskalla vädret med dubbla strumpor och vantar. Hundarna fick givetvis följa med. I över 1½ timme var vi ute, hon fotade, jag försökte få hundarna att synka i dragkamps VM. "vem går först?" . .


Släppte dem i hundgården en stund och Liam ville busa med Leo idag. Full fräs.. Kan ha varit för att Leo fick tag i en pinne och sprang omkring med den. Han är otroligt snabb och Liam hinner inte ifatt. Tillslut blev Liam trött och struntade i både Leo och pinnen, då gick vi vidare. Mia tog många fina bilder med sin super delux kamera, och vi bara njöt av att lite halft frysa ihjäl. .

Väl hemma igen väntade the och kaffe. Torkade 8 små tassar och knäppte av liam täcke och koppel. Swisch sa det sen var han borta... Tänkte inte mer på det tills det började låta i köket. Sprang upp och japp! Han hade norpat åt sig hela kycklingfilén jag gjort iordning tills imorgon. Välkryddad och allt. . Har aldrig under min Liamtid varit med om att han norpat mat från spisen. Lääängst in mot kaklet stod den.. Sedan Leo kom har han hittat på mer hyss än vanligt.. Man kan inte mer än att bli sur och hoppas på att Liams lilla mage mår bra efter den där stora kycklingfilén.

Nu ligger vi alla tre i soffan och myser. Leo är lite mattig och piper lite ibland. Men han hittar till slut ron och blundar en stund han också.. Liam är supertrött. Han brukar ju sova hela dagarna annars. När Leo är här och busar är han ju vaken hela dagarna istället så klart man blir trött. :) Tycker det är så kul att de är så lika. Leo kan också mysknorra tex. Och vänder gärna upp magen för att få kli, speciellt om Liam vänder upp magen.

Nu kommer Leos matte och klipper mig snart så det är väl dags att sluta.

 


Jul-Leo


Utomhusbus. .



 
Ja men du var ju rätt mysig att mysa med!



 
Så.. Vad åt du till middag?




Åh, gosigt!




Skönaste stilen.


Åh, vilken glädje!


Idag kom snön . . . Så det gäller att pälsa på sig! :-D


Idag har snön äntligen lagt sig sådär fluffigt mjukt och jag sprang runt i cirklar! Runt runt runt, så glad blev jag! Jag och tjejen var ute och kastade snöboll och så busade hon med mig och tog upp massa lös snö och kastade upp i luften. Jag försökte ta alltihop men det lyckades jag aldrig. Sedan kastade vi lite boll också. Rätt som det var låg tjejen på marken, platt som en pannkaka på rygg. Hon hade halkat och slått sig, så jag fick springa tillbaka och hjälpa till. Hon ramlade så hårt att hon tappade mössan.

På eftermiddagen åkte vi hem till Margot och där fick jag busa massa. Jag försökte nalla smör igen som jag gjorde en annan gång. Fast jag naggade bara kanterna lite..  Tyckte det blev fint då. Hos margot var vi i 2 timmar sen åkte vi hem till Henning och mös lite.. Sen gick jag och tjejen hem, och då låg snön kvar! Då blev jag så glad att jag tog sats och ville springa, men blev sådär "åh, ska vi springa, jag har rumpan ner mot marken, åh jag vill jag får fnatt, kut i bena, glad whippet". Tjejen skrattade så mycket att hon fick vika sig dubbelt.. Jag såg nog rätt konstig ut  när jag försökte ta sats men aldrig kom iväg för jag kom på att jag satt i koppel.. :) Så höll jag på ett tag för de var så kul. Hoppade lite på tjejen för att få henne att göra samma sak. Men hon kan inte göra som jag. Hon har inget whippetrumpa! :)  /Liam


En pratig Liam

Idag har jag verkligen inte haft motivation till något som heter skola. Imorgon och på onsdag är de sista dagarna sen har jag "jullov". Dvs, plugga så mycket det bara går, men inga fläng till skolan. Förhoppningsvis släpper min benhinneinflammation snart, för jag vill röra på mig!

Julgranen här hemma har Liam låtit bli. Trodde han skulle börja leka med kulorna i granen, men icke sa nicke. Den står där den står, även om den stått snett en gång när jag kom hem.. humm, i wonder. ;D Däremot har jag vid ett flertal tillfällen hittat en tomte som jag har i ett fönster i vardagsrumet ute i köket, i sängen, på golvet, eller i Liams biabädd. Det är alltid den guldiga tomten, inte den silvriga.  Bara guldtomten..


I lördags tog vi en timmes utomhusbus med bollkast och annat skoj. Tex att få liam att gå runt en stolpe när jag står mitt emot och kopplet ligger runt om. Han hoppar mest och försöker gå rakt fram mot mig istället för runt, men i lördags kom brytpunkten när han förstod vad jag ville.

Idag har vi tränat på att prata. Alltså att på kommando börja prata, inte skälla. Eller sjunga kanske är bättre för att förklara, men vi använder komandot "tala". Första steget är att få liam att förstå vad det innebär. Att alltså inte skälla utan yla. Åter igen när vi gör något, så fattar han snabbt. Han blir lite frustrerad ibland och försöker hoppa upp på mig. Men lungt och stilla försöker man på nytt och när han lyckas blir det godis och busfest. Kram,klapp och kel. Såhär kan det se ut och låta vid ett första träningstillfälle (om man inte råkar trycka av kamerna mitt i vore ju himla bra..) Det kan även låta såhär. Höj lite så hörs de bättre. :D hahaha..  /Martina





Spej, spej !



Myys



Pussar från Henningen :)


Hundvakt

Igår kom Princess och Leo hit som vi ska hundvakta ibland. De är två söta pincher/ chiuaua hundar. Vi träffade dem ute i söndags morse för att se hur hundarna funkar ihop. Liam känner sig lite i underläge och de är ungefär lika lättantända som Liam. Så det blir att man får säga ifrån endel. När de kom idag så var det mycket nosande, skällande och inbjudan till bus. Leo skäller mycket när han är glad, eller det låter som att han skäller. Princess är lite som Liam och ska lägga sig i om det busas och stimmas. 

Mycket, mycket bus! Leo och Liam går bra ihop och busar tills Liam blir helt slut. Leo däremot skulle gärna kunna busa ett år till. Ett riktigt energiknippe. Princess gillar när hon kan ligga och chilla någonstans. Det var kul när hundarna busade, men ibland fick man avbryta då det blev för stimmigt  eller när man inte orkade mer oväsen och kanonkulerus i soffan. Någon måtta får det vara :) 

Tillslut låg vi alla i soffan. Liam på ena sidan, och princess och leo på andra. Jag i mitten. :) Supermysigt. Hoppas det kommer fungera bra framöver. Risken är att det blir lite för stimmigt, eller att Liam blir stressad. Men för att vara ett första möte hemma så gick det över förväntan. Lite spända hundar, men klart de känns konstigt för alla. Liam brukar aldrig ha hundbesök, och Leo och Princess matte bara försvann hux flux, och de är på ett nytt ställe de inte känner igen. Men som sagt; otroligt bra första hundvaktande. Kul att Liam får lite fler hundkompisar. Trött liam somnade fort igår. :)

 

 
Vilostund...


 
..Nos nos!


 
... och vilostund.


Pyssel lördag

Ja. Även jag har åkt på trenden att sy ett vinthundstäcke. Trodde aldrig i mina dar att jag skulle sätta mig vid en symaskin. De gånger jag har fått för mig att göra det, så har det aldrig blivit av. Jag är för ivrig och flexar lite med måtten. Till slut hamnar allt i papperskorgen och jag blir tjurig efter 2 timmars slit med ingenting. Men december 2009 bröt jag trenden. Jag har lyckats att sy en sak! Hurra!

Åkte till Huskvarna med Pappa och Birgitta och kikade på tyger. Ville ha något som sticker ut lite. Något lite roligt. . Hittade ett leopardmönstrat tyg som var rätt snyggt för 90 spänn. "Något att börja med.." tänkte jag.  Kom hem och la tyget på golvet som Liam luktade lite på, sedan la sig på för att mysa. haha..

Gjorde som de flest verkat göra när de syr täcken och ritade av liams nuvarande fleecetäcke men gjorde några ändringar då jag ville ha de lite tightare och något kortare där bak.. Jag . .  Göra ändringar på ett täcke.. Okej.. Here we go, bära eller brista. Liam fick pröva då och då och till sist tröttnade han helt och ville inte pröva alls. Men mot slutet hade han inte mycket val. Är faktiskt jäkligt nöjd med resultatet. :-) Liam bär upp det fint! Så nu kan vi flasha på stan! haha.. 

Imorgon ska det julpysslas här hemma. Förhoppningsvis kommer lite folk och bakar knäck och pepparkakor. Jag ska göra en krans av granris till dörren tänkte jag. Och Lisa, en kompis som numera bor i Göteborg kommer förbi också. Hon har " " köpt " " en gran av skogen till mig och Liam! Ska bli kul och se hur det funkar! haha..

 


"Hi, im a human-whippet"



"ååh, så myysigt.."



Jaha, vad det de här
du skulle ha mitt mystyg till..
(Obs, Nu finns jag på facebook också!)


Atjo, atjo!

Nu börjar året lida mot sitt slut hörrni! Den 18 Januari 2010 har Liam varit här ett helt år! Tänka sig. Lilla kanelbullen.. Du är väl ändå det bästa som finns! :)

Vad har hänt sedan sist? Egentligen inte speciellt mycket. Vi har mest varit inne och haft det mysigt med en massa skolgrejer och dylikt. I söndags var mamma och Johan här på lite glögg. Liam blir alltid glad när folk hälsar på här. Dock fick han varken pepparkakor eller glögg. Julpyntat har vi också gjort.   Liam tittade när jag satte upp gardinerna, sedan tog han tomten och sprang iväg.

I söndags bröjade jag känna mig lite risig men tänkte att det är väl bara en vanlig förkylning. Trodde jag ja.. Har varit sängliggnades (soffliggandes med pyret vid mina fötter) sedan dess.. Liam har trampat på mig halva natten då det blivit för varmt under täcket och han rest sig upp för att lägga sig på mig. Dock får jag typ blodstopp i benen, så han får lägga sig vid sidan av mina ben. Sen när han vill komma under täcket igen så trampar han på mig igen, och bufflar bort täcket från mina ben. Då vaknar jag och blir lite sur, ber honom gå och lägga sig i soffan. Han går upp och lägger sig.. och vaknar och går ner.. Ungefär så har nätterna sett ut. Men när man vaknat och är relativt pigg och glad igen skrattar man mest åt det. Inte alla som har en bulldozer i sängen. :)

Det värsta med att bli sjuk är att alla en planer för veckan blir fördröjda.. Skolan orkar jag inte med. Kan inte läsa. Hade planerat att gå ut med Liam på morgonen i måndags, länge länge.. Men inte har det blivit av heller. Iom att vi var inne till mesta delen hela förra veckan, och nu dessa dagar också, så blir Liam smått rastlös. Jag har busat och lekt lite med han här hemma, men det stillar ju inte ett whippethjärta tillräckligt. Fisen vill ju springa lite också :(

Liam är liam , och vist är det inte kul när han vill ut och springa men inte får. Däremot kan jag ha rätt kul åt hans tossigheter.. För det får man väl? :) Det kan låta ungefär såhär: Liam ligger i biabädden och får syn på pippin som ligger högt upp på dataskåpet. Han hoppar efter pippin och får tag i ett ben. Blir så glad att han springer ner på nedervåningen och upp i sängen. Där kastar han med pippin och det pips och det bufflas omkring i duntäcket. Tillslut blir det tyst. Man hör klor som nuddar plastgolvet.. sen blir det tyst igen.. Sen hör man från nedevåningen och upp ; tass, tass, tass ,tass , tass! Liam står i dörröppningen och med pippin i munnen. Tittar på mig, ett öra upp ett öra åt sidan.. Sedan sätter han igång på parketten: Såhär .

Jag måste få skratta lite. Även om det inte är kul när han gör sådär för det är tecken på att han inte är tillräckligt stimulerad. Jag lovar Liam. Vi ska gå ut och prassla i höstlöven snart... /Martina



Julpyntet


Delar av en hund


Tassaknyte


Tillsfredställd whippet


Virvelbörst


Varför ska jag ligga här? . .


När ni äter pepparkakor i soffan. . .

 

 

 


RSS 2.0