Wikellis Liam O'Milo

Igår var en bra dag. Liam och jag gick in till stan och mötte upp Jessie och hans husse för lite fika i hovrättsparken. Det var behaglig värme och solen sken. Utanför Mc Donalds stod vi och pratade om vad vi skulle fika då en kille kommer fram till oss och säger - Hej! Jag placerar inte alls. "Justus husse, Martin". Men shit, vad pinsamt! Men det är inte lätt att känna igen hussar och mattar utan deras hundar alla gånger. Liam kände igen och pussade lite på Martin. Och efter lite snack med Martin gick vi vidare för att parkera oss i parken. Liam envisades med att stå upp när vi andra satt, och ville också ha av det goda. . Lååångsamt sträckte han sig efter mitt salladslock där det låg lite gott. Men tyvärr kompis, detta var inte till dig. Som tur var hade Jessies husse med sig godis, och Liam fick ju också! Så snällt. Idag har vi bara tagit det lungt. Kollat på dokumentärer och ätit pannkakor. Givetvis fick Liam sig en pannkaka också! mums!

Nu har Liam varit här en vecka och han visar ingenting  vid hundmöten eller annat rent psykiskt sedan sankt bernads händelsen. Det enda jag kan tycka förändrats är att han blivit en riktigt mammegris. Han gillar inte alls att ligga för sig själv i tex bia bädden. Där ligger han bara korta ögonblick på kommando, men tröttnar och hoppar upp till mig i soffan. Han har alltid varit lite mammig, och om jag märker av det mer, eller om det har ökat kan jag inte svara på, men det känns som att det har ökat.  Har jag folk omkring mig eller personer som tar min uppmärksamhet blir han ännu klängigare. I fredags träffade vi Mando och Jim, och Liam brukar vara glad i Mando, men då var han inte alls intresserad utan ville bara vara där jag var och ha koll på mig. Om jag busar med Mando blir Liam förvirrad och försöker antingen tränga sig in och ställa sig emellan , eller så blir han skällig. Detta gäller samma sak om man bara är människor. Liam måste komma först. Jag måste erkänna att det är lite jobbigt, för det känns som om man sitter ihop. Lite som om jag har en egen svans och Liam inte kan släppa kontrollen och ansvart över mig. 

Biabädden skall vara Liams lilla myshörna och jag försöker göra den till något bra och positivt. Hans egna lilla "koppla av ställe", istället för som nu; soffan/sängen.. Vi började för några månader sen att göra biabädden till något bra och positivt;  Där man äter gottisar som ben och annat. Han förstår nu automatiskt att när det är godis, är det bian som gäller. Även om han alltid försöker hoppa upp i sängen. "Kaaaan ju kanske gå denna gången.. inte det nä, då lägger jag mig i bia bädden."Att få Liam att lägga sig där och bara chilla är däremot svårare. Det är inte det att jag har något emot att han är i sängen eller soffan, absolut inte, det är lillkillens ständiga "måste vara nära, måste ha koll på" beteende som jag anser som lite smått problematisk. Att han alltid är där jag är, och MÅSTE vara det. Han måste vänja sig vid att kunna koppla ner och ha de gott för sig själv, utan kommandon. Stackarn kan ju inte må bra av att hela tiden ha koll på mig.

När jag har besök höjs Liams "måste ha koll på" ribba. Lägger han sig i mitt knä när jag har folk på besök reser jag mig oftast upp och går därifrån. Just nu ligger Liam i biabädden (på kommando) och gillar det inte alls, för han har nosen ner i marken, och blänger på mig och inväntar kommando om att få komma och hoppa upp i soffan med mig. Det är svårt, jätte svårt.. Och man känner sig lite smått elak stundvis. Han ligger och tittar på mig och följer mig med blicken om jag går någonstans. Om inte det så gnyr och gnäller han.  Vill inte koppla av och koppla ner alls. Tror vilken själ som helst hade tyckt att det var lite jobbigt om någon låg och tittade på en non stop. Jobbigt för mig, men utan tvekan jobbigt för liam, för han kan inte hela tiden vara på sin vakt. Hur jag ska träna på detta med Liam vet jag inte. Om jag säger att han ska lägga sig i biabädden eller i köket (för att få honom att förstå att distans är inte farligt) så börjar han gnälla och slutar inte, och tillslut lyfter han på baken och försöker komma upp till mig där jag är. Då börjar man om, går tillbaka in i köket, han vill inte lägga sig, så efter att man sagt långsamt och bestämt "Liam gå och lägg dig" så ställer han sig i buren, sen säger man "Ligg" och då lägger han sig, dock i en ställning som säger "jag tänker lyfta på baken när du gått härifrån".  Att träna på att ligga i buren i köket är svårast. För så fort jag lämnar rummet och tex sätter mig ner är han uppe på alla fyra igen och på väg in i vardagsrummet.

Samma sak om jag ber någon hålla Liam för att jag ska ex; gå in i en affär i någon minut, köpa fika, hämta jobbgrejer i skåpet ect, så får han panik. Ställer sig på bakbenen , gnyr och skäller. Att en hund uppmärksammar att deras husse matte eller "ledare" går är naturligt, men jag vet inte om jag ser den grad av oro Liam visar som rättvis. Stackarn måste ju kunna ligga i ett annat rum iaf. :-/ Tips och träningsråd önskas, för jag tvivlar lite när jag inte vet exakt hur man går tillväga. Svårt, svårt, svårt. . . /Martina

Gnäll och gny, denna träning är inte rolig.

Tjejen är tråkig, hon vill inte kelas med mig! Jag måste ligga i bia bädden och koppla av säger hon. . Tråkigt. I fredags gick dammsugaren sönder. Den sprutade eld ur baken, då tyckte jag synd om den, så när tjejen skulle slänga den, la jag armen om det för att visa att han var min kompis. :-( Vem ska jag bus-skälla på nu när det är dags att dammsuga soffan där jag ligger och sover.. / Liam

Vädret är inte vad man önskar när man har semester. Regnar det inte så hänger det iaf i luften. Igår var vi ute på Liams favoritfält en sväng. De hade klippt gräsmattorna och det var givetvis populärt att rulla sig i. Träffade på en kvinna med en renrasig labrador som var jätte snäll. Liam hälsade glatt och bjöd in till lek. Efter det kastade vi lite pinne och lekte sök i gräsmattan. Detta är dock allt för lätt för Liam nu för tiden, så jag antar att man får utöka sökområdet något framöver.

På vägen hem träffade vi en gubbe som satt med två fina whippar på en bänk. Liam blev superglad och hasade sig fram mot kompisarna som inte blev lika glada och morrade lite. Liam tog avstånd och gömde sig lite bakom mig men vågade sig till slut fram för att nosa och bli nosad på. Vi pratade en stund och gubbens vän sa att han ofta såg mig och Liam ute. Alla tanter och gubbar ville klappa på honom och sa om och om igen hur len han var. Liam stormtrivdes bland alla gamla människor som påminnde honom om hur fin han var.

Idag var vi på biblioteket och lämnade lite böcker. Svängde även förbi jobbet för att hämta lite grejer jag lämnade där i fredags. Och vilken tur, Margot var på jobbet. Liam for upp i famnen på henne och gav henne massa pussar. Margot blev lika glad över att se oss. Vi beslöt oss för att ta en fika på stan, perfekt tillfälle för att öva lite med Liam på att ; inte göra något. Han vankade mest fram och tillbaka och ville inte riktigt finna ro. Men efter en kvart la han sig ner en stund och då fick han också lite fika. Duktig Liam. Efter det gick vi hem, och hemma har vi varit hela dagen. . Tänk om solen kunde titta fram lite i morgon. / Martina


Idag har tjejen städat, och då har jag jagat moppen. Skällt på den och försökt ta tag i den, men jag vågar inte riktigt.. Den är blöt och svänger fram och tillbaka.. Blött är det ute också, så jag vill inte gå ut och kissa. .  Men, måste man så måste man. Tjejen har även städat mig. Borstat mina tänder, borstat pälsen och tvättat mina öron.. Efter att tjejen städat färdigt både mig och hemmet bäddade hon ner mig bland massa kuddar och filtar. . åååh så mysigt det blev. /Liam

Soffmys

Idag när jag loggade in på facebook hade Viktoria skrivit till mig. Det vankades vinthundssläpp och en träff med numera unghunden Yazid. Efter lunch hämtade de upp oss och ut bar det till Dummemosse. Liam och Yazid nosade lite på varandra men sedan la de sig båda tillrätta. Väl ute vid Dummemosse kopplade vi våra små och begav oss ut mot den fantastiska naturen. Ord kan inte beskriva den otroligt vackra naturen där ute. Det känns som om man är långt upp i Svergie, och inte alls i Jönköpingsområdet. Vi gick länge länge, och då och då skuttade Yazid till ihopp om att få igång Liam på lite bus. .

Efter en lång prommenad och massa hundprat släppte vi lös Liam och Yazid. Jag förväntade mig att båda skulle springa iväg och busa i fullt ös iom att Yazid peppat Liam under hela prommenaden. Yazid tog språng iväg och Liam stod vid min sida och bara tittade på. "Men kom då Liam, så springer vi.." Och så satte vi iväg.. Men när jag stannade, stannade även Liam. Han var inte sugen på lek med Yazid alls. Det blev att kasta pinne istället.. Vilket inte intresserara Yazid så hemskt mycket. Så Liam sprang efter pinnen, och Yazid efter Liam. Nåväl.. :-)

Va jätte kul att träffa Yazid igen. Han har vuxit till sig, och har ingen valp päls kvar. Han är heller inte lika blyg, utan mycket mer nyfiken och frammåt. Otroligt kul att se. :-)

 

Fantastisk dag! Packade fikaväskan och tog bilen ut med Mija och Frida till Vidablick. Med Liam i långkoppel och en bunke i handen gick vi ut i skogen med solskenet i ryggen. Liam skuttade glatt omrking i skogen och gjorde tvärstopp när han hittat något intressant att lukta på. Mija hade med kameran och tog en massa bilder. Jag var så inne i blåbärsplockningen att jag knappt märkte att man hamna på bild. Släppte Liam lös en stund och han blev så glad att han drog 0 til 70 på två röda. Världens gladaste whippetrumpa flög förbi, och det var verkligen det där glada vinthundsruset som han bjöd upp på. Har aldrig sett honom i den farten innan.. Var nästan så att de rök om tassarna.

Efter 2½ timme i skogen samlade vi ihop oss och fikade på parkeringsplatsen. Några av mina lägerledar vänner kom förbi och hälsade på mig och Liam. Pratade en stund med kaffe i ena handen, kaka i andra, och Liam fastspänd i skärpet. Liam satt fint bredvid och la då och då tassen på mitt knä för att få en liten bit av fikat. Men det fick inte, chokladmuffins är väl bland top 10 av det sämsta hundfikat. Vilken tur att jag hade med mig godis i fickan.

Lekte lite på fotbollsplanen och övade lite kommandon. Har försökt få Liam att krypa här hemma men har aldrig lyckats. Detta visade dock Liam upp att han kunde idag, och det hade jag inte en aning om. Han klämmer på många dolda talanger den här hunden. :-) Efter fika och bus gick vi ner till stranden. Där fick Liam springa lös och fick givetvis synd på några ankor ute i vattnet. Så fort plockade jag upp en pinne och kastade den åt ett annat håll. Liam dundrade i för glatta livet och hoppade omkring i vattnet som om han aldrig har badat i år.

Nu är vi hemma igen och jag har rensat två liter blåbär som ligger i frysen. Liam ligger i sängen och drömmer om kaniner, därför kan han inte blogga just nu. Men jag tror han är mycket nöjd över dagen i skogen. / Martina

Vaknade rätt sent i morse. Tog lite extra lång sovmorgon. . Klockan halv två ringde det på dörren och där stod familjen och hundarna. Liam for upp och hoppade på mig för att få pussar. Tre hela veckor, hur har jag överlevt? :-) Lilla Oscar blev lika glad som Liam, men undra om han förstod varför. ha ha.. Sötfis!

Klockan två ringde det på dörren igen och där stod Jessie och hans husse. Liam satt kvar, men lyfte några gånger på baken. Sedan började han göra gurgel-morr-skall som antagligen sa "släpp mig jag vill hälsa!". Så de fick hälsa. Och vilket ös det blev. Whippar flög både kors och tvärs. Bus, bus, bus! Glada hundar.

Alla whippetägarna satte sig ner i köket för att fika lite. Jessie gned sig mot min matta i hallen, Liam låg i buren, och Oscar stod under bordet i hopp om att någon skulle tappa något. Efter fikat blev det en massa bus och lek med pipleksakerna. Även en del whippetfotografering...

Vi vinka adjö till familjen och Liam följde dem ända ut i trappen, sedan vände han och stälde sig bakom mig. "här ska jag vara.." Lite oroad har man varit, tänk så ville han följa med hem till Malmö igen. Men han slappnade av väldigt fort här hemma. Tror han saknat duntäcket lite. Efter att familjen åkt tog jag och Jessies husse bilen ut till Taberg för att plocka blåbär. Åh, så gott. Liam var jätte duktig. Stod bredvid och bara tittade till en början utan att ens gnälla. Sedan kom han på att man kunde äta bären, så då började det betas blåbär. Åh, så mumsigt. . Trött whippet i sängen. /Martina


Hallå? Jag fattar inget. Nu är jag i Jönköping igen! i tre veckor har jag varit i Malmö hos Kattas föräldrar. Det har varit super mysigt.. Med magen full av blåbär ligger jag nu och lyssnar på någon jazzig bit tjejen spelar. Snart kommer hennes bästa kompis och hälsar på. Vad kul att folk saknat mig och vill träffa mig igen! Eller.. hum.. det är kanske tjejen hon vill träffa.. /Liam