Wikellis Liam O'Milo

Idag är det 4 månader sen Liam kom hit! :-D

Igår var en slapp dag med pizza, film och skratt med grabbarna grus! Liam kröp upp till Henning när jag låg och sov i sängen! Supermys!  /Martina

De säger att kärt barn har många namn. Jag har hur många som helst! Skrynkelfis, lillgäddan, Lillkillen, skruttlo, busenfisen, gosknorren, sötfis, älsklingssnuff, vaniljbullen, kanelbullen, kringelkrokarn, whippetrumpa. . . Mycket fis, men jag fiser ju så det är okej! :-D /Liam

18 Januari. Det var då Liam kom hit.. Han skulle bo hos mig i min etta i en månad, men tog istället en plats i hjärtat och stannade längre! Vänneras kommentarer lyder ofta "Men gud vad lugn han har blivit.." , och vist värmer det! Att andra ser att man jobbat som en tok, för och med denna underbara lilla varelse. Jag vet inte hur många gånger jag undrat över varför det skulle vara så jobbigt att ha hund? "Man måste gå ut med dem i ur och skur, man har inte samma frihet, det är mycket ansvar", och vist är det så. Men är detta jobbigt då menas det? För mig är det inte så. . Jag var så nervös när Liam skulle komma hit. Tänk så skulle det bli jobbigt som endel sa. Tänk så fungerar det inte, eller tänk om ditt, tänk om datt. . Idag finner man ingen förståelse. HUR i sjutton har man kunnat leva whippetlös så länge? Hur sjutton kan folk påstå att det är så jobbigt med hund. Man får ju så otroligt mycket kärlek tillbaka för allt man gör. Man har alltid sällskap, alltid någon att pyssla om, alltid någon som kryper ner i sängen. Stundvis har det varit jobbigt, men mest för att det varit en omställning. Nu är det i 49 fall av 50 bara underbart! Hur kan man leva utan hund?

Liam var hos vetrinären för någon dag sedan då hans ben inte blivit bättre. Han vill inte riktigt stötta på det när han står rakt upp, och vill heller inte sträcka ut det. Vi traskade iväg till djursjukhuset för att träffa en ortoped. De konstaterade att han har någon form av skada i knäleden. Så det blir fortfarande inget spring för lillknusen. :-( Inte ens hoppa upp i bilen själv. Remadyl och 2 veckors läketid, har det inte gått över då får vi gå in igen och röntga ect.  . De pratar om att söva vovven för att han antagligen inte kommer ligga stilla då det är ett svårt ställe att röntga. uuuh, läskigt! 

Leksakerna han fick kommer väl till pass nu för att fortfarande hålla honom aktiv. Godisarna går åt till hjärngympa. Så bra att Katta och Micke skickade träningsgodis! Man märker verkligen att han försöker mer om man har sånna där superduper mumsiga godisar i handen. :-) /Martina

Det har varit fint väder hela veckan! Vi har legat och solat på balkongen nästan varje dag. Har fått klapp på magen och har knorrat högt. Grannarna tror säkert tjejen sitter och fiser ute på balkongen.. hihihi, men det är ju bara jag som njuter! Igår kastade vi lite pinne, men tjejen kastade den inte långt, utan nästan bara en meter. Jag får bara röra på mig smått, men jag vill så gärna springa! Så nu för tiden blir det bara lätt , lätt jogging. Inte mer sa doktorn. Tråkigt... :-( I förrgår lekte jag med Mando. De kom hit och hämtade mig för tjejen jobbade. Och jag hade skällt så mycket på Mando att han blev rädd. Men så kan man faktist inte göra. Gå runt och nosa i MITT hem. Lukta på MIN biabädd, och dricka MITT vatten.. Men jag gillar honom, bara det att jag vågar inte visa det. Han dreglar mycket, och jag får dregel på mig när vi leker. Han är rolig, för jag är så snabb, och han är boxare. Han boxar på mig med framtassarna och jag går ner med framkroppen och dansar lite snyggt. Superkul! Boxare....humm.. är det därför rasen heter Boxer? /Liam

På väg hem från Vetrinären.
Hej pippin! Får jag hälsa?
inte det nä.. 

Hallååå? Vad gör du där ute?
Ytbehandlar möbler? Får inte
jag hjälpa till?

Sooola, soola sola! :-D

Oj så mycket som har hänt. Både jag och Liam har blivit äldre. Förra veckan bestod av mycket kalas, mycket tårta, och presenter. Både i människo- och hundform! I Onsdags morse ringde det på dörren. Där stod en söt liten post-tant med ett express till mig. Ett stort fint lila paket! Jag och liam satte oss på golvet och öppnade paketet. Lillfisen var jätte ivrig, han  kände nog att det luktade Malmö! :-) Han buffade, och puffade med nosen för att få bort pappret. I paketet låg massa små paket, 2 till mig och säkert 6 paket till Liam. Om inte mer! Jag fick en jättefin bok om whippets som jag tittar i nästan dagligen. Fina bilder och massa rolig fakta om rasen. Utöver bok fick jag världens finaste kollage på Liam som valp, och då måste jag faktist erkänna att jag blev lite tårögd. Fina, fina, fina familjen i skåne! Fina, fina, fina vovven som jag älskar så! Tänk så snälla familjen är, jag blir helt varm inombords!  

 I Fredags jobbade jag hela dagen, men hämtade Liam hos dagmatte vid 16 tiden. Nu skulle det kalasas! Jag gjorde en fin hund-tårta med lite torrfoder, blötfoder, köttbullar och korv. Placerade krovstumparna med en halv köttbulle på varje korvbit som fyra små ljus. Vilken fest! Tyvärr hade inte mitt paket kommit fram, men Liams snälla husse och matte hade ju skickat massa med paket så han blev ju inte utan i vilket fall! Sådan tur! :-D Liam fick massa goda godisar, en mjukis boll som piper och en liten gummiko som piper roligt. Liam är dödsförälskad i bollen. Så fort den ligger framme är det stoj och bus. Det där valpiga beteendet kommer fram igen, så otroligt kul att se honom sådan. :-) Man blir så glad!

Efter det lilla kalaset kom några vänner över. Vi satt och kollade på talang, drack lite vin och hade jätte trevligt. Efter några timmar beslöt vi oss för att gå ut en sväng. Kvällen var lyckad fram till kl 00 då någon som inte kan skilja på "mitt och ditt" hade lyckats ta min plånbok, mobil, och nycklar! Då greps jag lite av panik. Jag hade ju haft handväskan stängd hela kvällen, hur kunde jag missat det? Gick runt och letade i säkert en timme på krogen vi var på, och vägrade inse att någon stulit mina saker. Tänkte att jag måste ha tappat dem. Till slut insåg jag att jag kommer inte komma in i lägenheten i natt. Jag kommer inte in till Liam. Och det var nog den värsta känsla jag haft på länge. Efter 1½ timme frågade jag personalen igen om de fått in något, och vid det här laget hade jag spärrat mitt visa kort. Servitrisen gick och kollade med kollegorna och kom tillbaka med min plånbok. Kontanterna var borta, men resten låg i. När jag var på väg hem för att på något sätt komma in (ringa brandkår eller vad man nu gör), så kom servitrisen springandes med min nyckelknippa. Vilken lättnad! Jag kommer in till vovven! Hon sa att plånboken låg slängd i ett hörn, och nycklarna inne på herrtoan! Lyckliga mig som hade råkat ut för korkade sjuvar. Leg + nycklar = hitta.se  = Komma in i lägenheten med nyckel. Men de tänkte inte så långt och jag tackar gudars för det. Men det tråkigaste med denna histora är att mobilen är borta, dvs ALLA Liams födelsedagsbilder. Kan säga att detta stör mig dagligen. . :-( Filmade när han öppnade sina paket från familjen, men inget finns kvar. Buhuuu! :-( /Martina

I morse stötte vi på den engelska bulldogen som jobbar här nedanför. Han är så himla morgonseg och vill inte leka med mig då. Han vill mest sova! Igår fick jag paket som var försenade. Vilken superduper fest i efterskott! Fick färgglada hundbajspåsar, massa leksaker, massageborste och tjurmuskler! Åååh, så snälla alla är när man fyller år! Man borde fylla år varje dag! Igår var vi ute och busade vid munksjöparken i det fina vädret. Saknar verkligen att springa. Tjejen tycker inte jag ska göra det så länge jag visar på ont i benet. Så nu ska hon ringa vetrinären så vi får kolla vad det är. Jag vill inte riktigt stå med hela foten i marken. Vill inte riktigt stötta på det benet jämt... Gillar inte vet, men vi måste  nog den här gången! /Liam

Jag tror att man fortfarande får jubla när man fyller år. Iaf ett par år till! ;-) I förrgår kom Liams mega påse med mat. 15 kilo ringde på dörren runt lunchtid. Smidigt med hemleverans. Lär beställa från foderbilen.se fler gånger. Bra tips för er som inte har bil.. Så runt lunch städade jag och Liam ut mitt skafferi och möblerade om för att få plas med den enorma foderpåsen. Liam var bra nyfiken och hjälpte minsann till. Hjälpsamma vovven! 

Igår kväll var vi hos en kompis och åt kyckling och potatissallad. Åh så mums! Liam fick också smaka, vilken fest. Fick även en tidig födelsedagpresent som jag ska ha på mig när jag spelar skivor på lördag. Mys i soffan och Kvateret Skatan efter maten. Kunde knappast bli bättre va? :-)  Ikväll kommer närmaste vännerna och det blir tårta och kaffe. Köpte lite tårt-dekorationer igår. Ska bli kul att baka tårta. Liam får dock vänta på sin tårta tills på fredag, men givetvis får han också fika på något gott ikväll. /Martina

Hurra! Hurra! För tjejen idag! Väckte henne med en födelsedags puss och så låg vi och mös en stund i sängen. Igår satt kompisen och tjejeni soffan och jag fick inte plats, så jag envisades med att krypa upp iaf och la mig på tjejen. De skrattade åt mig, men jag förstår inte varför. Jag ville ju bara kela! I morgron och på fredag ska jag vara hos Martin och Maya. Det är kul där. De har så mycket natur runt omkring. Och en kille som bor i samma hus har en svart tjej-hund jag sprang omkring och lekte med förra gången. Hoppas hon är där nu med! På fredag fyller jag fyra, då väntar överraskning säger tjejen. Undra vad det kan var! :-D /Liam

Efter mycket slit på jobbet hela förra veckan blev det äntligen helg. Glass på piren, bad i sommarstugan, och lek med boll i Tenhult. Det kan knappast bli bättre. I fredags gick jag och Liam ner till stan och piren för att ta en glass. Otroligt varmt och skönt ute. Gott med glass, tyckte voven. I lördags tog vi bilen ut till sommarstugan och hälsade på min kära mor och Johan. De är alltid lika glada när Liam kommer och busar. Liam var superglad när selen åkte av, och sprang omkring runt huset och ner i skogen för att nosa. Mamma som hade gäster frågade allt om Liam, och var så nyfikna på honom. Men Liam ville mest busa, och det förstår jag iom att det inte varit mycket spring och lek det senaste då han sträckt sig i benet ganska duktigt. Vi gick ner till vattnet och kastade lite boll, och Liam for i sjön som om  han inte gjort annat än att bada. 

Söndag, och vi tog bilen ut igen till en kompis mamma. Grannbarnen var så nyfikna på hunden och kastade boll med honom mycket och länge. Liam lekte försiktigt med de små knattarna och barnen var så glada. Alla ville kasta boll med Liam. Efter lite lek gick vi ner och kollade på ett nybyggt hus, stort som en herrgård. Där stötte vi även på en häst som nyfiket kollade på Liam, och Liam på honom. 

På torsdag har Liam varit här i fyra månader. Helt otroligt hur snabbt det går. Och snart är det dubbla födelsedagar att fira, hoppas Liams paket anländer i tid. Idag kommer klasskompisarna och det är plugg på hög nivå. Lillskrutten ligger i soffan med kattfilten på sig. /Martina

Hurra hurra för mig ! På fredag fyller jag fyra! Jag börjar bli stor nu. Livet funkar bra här i Jönköping. Träningen fortsätter att rulla på bra, och tjejen tycker jag sköter mig super! hi hi. . I fredags träffade jag en liten svart valp i en träningsaffär. Han var så glad och busig, men han var väldigt liten. Ville busa med honom men han sprang bara under magen på mig. Så liten var han. Men han var världens gladaste, och vi lekte försiktigt i shoppen. Jag har börjat träffa många vovvar nu, och har börjat få många vänner. Folk känner igen oss på gatan där vi bor och kommer gärna fram och hälsar! Superkul med hundkompisar! /Liam

Glass på piren

Solning på balkongen.

Badning och bus i sommarstugan! 

Lek med små människor.

Jag och Jim var ute med Liam och Mando för tre dagar sedan och lekte på fältet. Fint väder, en aning kallt, men ändå superkul. Jim och Mando rullar runt och brottas i gräset, jag och Liam kastar boll. Hade jag gjort som Jim gör med Mando på Liam hade han nog skällt på mig. :-) Men det ser kul ut när de leker och brottas.  Otruligt nog sträckte Liam vänster bakben, så han har varit halt ett par dagar nu. Inte alls kul. Men vi har fått leka inomhus istället, och Liam har fått massage dagligen. Han har nog tyckt lite synd om sig själv med för han har sovit extra nära mig om nätterna ;-) Han vet att han får klapp och gos om han ligger nära så jag når. . 

Idag verkar Liam inte ha speciellt ont, men vi ska nog avvakta veckan ut. Dessa dagar utan långa promenader och utomhus bus har jag parkerat mig framför datorn. Läst endel på vinthund.se , kikat på hundleksaker och annar skoj, samt badat bland böcker jag är sugen på att köpa. Det lär inte bli den här månaden heller då lönespecen var en besvikelse igen. Urk. . Har även suttit ett antal kvällar i rad nu och dreglat över småsaker på www.djurmaxi.se 

Idag har Liam borstat sina tänder, och det gick bättre än det brukar! Tror han tycker det är lite mysko, men samtidigt kul för han försöker inte fly. Kanske kittlas lite, vad vet jag. . ? Har inte hänt, och kommer nog inte hända så speciellt mycket mer denna vecka. En ganska lugn period helt enkelt.! /Martina

Nu är det bara 15 dagar kvar tills jag fyller fyra! ! Oboy, oboy, oboy, oboy! Undra om jag får tårta! Undra om jag får paket! Den 8:e maj, en fin och solig dag, det är vad jag önskar mig! Tjejen fyller två dagar innan mig, så hon har lovat dubbelt kalas! Vi har kramats ganska mycket nu när jag bara legati sängen och knorrat. Tycker det är så festligt när hon är hemma bland alla sina böcker! /Liam 

Jag förstår inte hur han
kan tycka att detta är bekvämt. . .

Igår pep mobilen till. Viktoria som ville ses med sin 6 månader gamla salukikille som anlände till stan förra veckan. Hon sa även att det var hundträff i stan, så jag släppte mina böcker och slängde mig istället i duschen. Fint väder, Viktoria och Yazid, hundträff i stan! Vi ringer Jim också! Klart han och Mando ville följa med. 


Jag och Viktoria gick i förväg med våra fina voffar in mot stan. Det kryllade av hundar och när vi nästan var framme vid hamnparken stötte vi på 2 killar med 4 små svarta skällglada hundar. Liam blev lite stressad, men skällde inte tillbaka. Duktig vovve! Solen sken men det blåste kallt, Liam var så nyfiken när vi kom till parken, "åhå, massa hundar, vem ska jag skälla på? Oj det är så många, det går inte... Jag sätter mig ner istället! "  Hurra! Ett sitt bara sådär. . En tjej från Huskvarna kom fram till mig och Viktoria och jublade "äntligen någon med fina hundar!!! Heej, åh hej på er!" Kul att någon blir så glad över att se två stiliga vintisar! ;-)

Det var tävlingar och uppvisningar. Massa duktiga hussar,mattar och hundar. Jim och Mando kom efter en timme. Då hade vi hälsat på massa fina hundar, och hittat massa vinthundskompisar. Hälsade även på en stor varghund på 78 kilo som inte växt klart än tydligen.. Och så hälsade vi på en 10 årig gammal greyhound tik som jag sett många gånger i stan. Kul att få prata lite med husse och matte. 

Efter 2½ timme gick vi hemmåt men stannade i Munksjöparken. Jim gav som vanligt massa hundråd till både mig och Viktoria, och varje gång man träffar Jim och Mando blir man inspirerad till mer träning med Liam. Jim är fruktansvärt duktig, och jag tror inte att en lydnadskurs med Liam behövs just nu, för han svarar otroligt bra på vår träning redan nu. Efter en vecka kan man redan märka skillnad. Han respekt för mig och mina kommandon har växt, han går otroligt fint i koppel (vilket han gjorde redan från början, men jag har slarvat lite så han är van vid att få sin slit-vilja igenom när han ser något av intresse.) Det är det slut med nu. Och det här med hundmöten som jag kommit så långt med. Nu har vi kommit ännu längre, eftersom Jim guidar oss igenom hundvärlden och framförallt säger till mig hur jag ska göra, och petar på mina fel! Jag förstår Liam, men Liam förstår inte mig, och det är inte Liams fel. Jag övar med Liam, men egentligen med mig själv kan man säga. :-) Nu är det jag som ska utvecklas.. Och igenom små förändringar ger det stora resultat.

Idag var vi ute och kollade på fotboll, jag och Liam. Träna att bara sitta ner och göra ingenting, för oftast blir han rastlös och börjar gnälla lite när inget händer. Och att se folk sparka boll är väl ändå en grymt bra övning för Liam. Och det gick faktist bra, tills dess att han hoppade upp i mitt knä och ville kramas istället. Och så klart vill man kramas tillbaka, men det är där jag oftast gjort fel. Att när han tröttnar kommer han ofta och kelar istället, och då struntar man i träningen och kelar. Aja baja, Martina! Men vi tar det i små perioder, 5 minuter, 10 minuter, 15 minuter osv. Vi befinner oss nog på 4½ minut nu, innan Liam undrar varför inget händer.  På vägen hem stötte vi på en jättestilig hund. Lite rävliknande, vet inte vad rasen heter. Jag går helt neutral mot dem och märker att Liam börjar spänna sig lite och stoppar jag honom inte kommer han skälla. Snabbt som blixten säger jag åt honom att stanna och sitta. Husse och rävhunden väntade på bussen, helst hade jag sett att dom gick förbi oss. Men Liam fick sitta där och tråka i 30 sekunder, sedan gick vi mot dem igen, och passerade helt felfritt! Liam tittade lite på hunden, och hunden på honom. Och det är detta Jim har sagt till mig gång, på gång, på gång på gång, och jag tror jag börjar lära mig. Agera snabbt, inte gå förbi kommando utan sagt komando står fast även om jag gör eller säger fel.  Liam förstod och det märktes.

En annan liten skillnad jag märkt sedan vi börjat träna alla de där små och stora grejerna är att Liam har börjat kolla upp mot mig ibland när vi är ute och går. Han söker självmant kontakt med mig, och har dessutom "börjat fråga" om saker. Tex det här med benet i soffan och sängen. Han tar inte benet, rusar in i vardagsrummet och lägger sig i sängen. Utan nu springer han bara superglad in i vardagsrummet och lunkar lite mellan soffan och sängen och försöker smyga upp utan att jag ser. Men när han märker att jag ser, går han och lägger sig i biabädden. Oftast får man visa var benet ska vara, men han börjar förstå, och det går så otroligt snabbt! Och jag är så superduper stolt över Liam.. Och Liam är stolt över sig själv och jätteglad, för han får så mycket beröm när han beter sig bra. Och inte bara beröm i matform. :-) Klapp, kel och lek! /Martina

Äntligen har jag fått träffa Yazid. När de kom gående på gatan började jag sjunga. Precis som jag gör när tjejen diskar. Han var så fin och hade sin valp päls kvar.. Lurvig som en liten kyckling! Han fick inte springa lös med mig än, men en dag ska vi förhoppningsvis göra det. Yazids matte pratade om en liten vintis träff framöver, och då ska vi komma! Superkul, hoppas jag får springa! Igår träffade jag massa av min sort. Bland annat en liten whippet som hette Lukas. Han blev jag vår-kär i så jag ville göra valpar med honom.. Men de fick jag inte. Sen kom Chrille med Jessie och Milo, jag är nog dubbelt deras vikt tillsammans. . Men den där Milo är en liten kaxig sak. Han skäller på mig, men låter inte lika mycket som jag. . Min pipa är betydligt kraftfullare.. Men jag gillar dem båda! Vi har tränat mycket och det tycker jag är kul. Men nu ska vi ta en liten paus har tjejen sagt, så att man inte tränar sönder mig.. Fast jag tycker det är så kul så det spelar ingen roll. :-) Men bäst att göra som hon säger, då får man beröm! /Liam

Ibland kan jag explodera i mitt lilla hjärte-bo! Tex när Liam tar och kastar med det lilla lejonet och leker för sig själv. Upp i luften och när lejonet landat från sin lilla flygfärd, tittar han länge på den med uppfällda öron.. "Hallå? Du rörde dig nyss ju!!" Eller när han står i soffan och tittar på mig när man krypit ner i sängen för att sova. "Får jag också krypa ner?" Sen lyfter man på täcket och han kringar ihop sig vid benen. Eller när han ställer sig rakt upp och ner och sjunger när jag diskar ibland.. "lolloo louulololo gurgel."

Vi är två personlighetsstarka figurer, jag och Liam. Och ofta blir det lite tamp om vem som ska få sin vilja igenom.

- "Gå ner från soffan med benet, gå och lägg dig i biabädden.."
- "Dååååå går jag och lägger mig i sängen istället"
- "Men snälla Liam, gå till biabädden och ät benet.."
- "Suck.. okej då......"
Stund senare.
- "Tjena tjejen! kolla vad jag har! Ett ben, och jag är i din säng!
   Jag gick hit när du var i köket! bra va?"

Men jag skrattar nästan alltid inombords, för han agerar precis som jag. Försöker alltid med något annat än det man egentligen vill, innan han gör som han blir tillsagd. Lite som att han måste ju försöka innan det är kört.. Kan ju vara så att han faktist får ligga i sängen och äta benet även om han aldrig får.. Men kanske den här gången! Och när katten är borta, dansar råttorna på bordet. Gäller att passa på när ingen ser! ;-D

Hade en skön promenad med Liam hem från dagmatte idag. (Man får nog börja kalla Maya för dagmatte.) Och när man gick där och gnola, och Liam bara lunkar med, så börjar man fundera på allt som hänt sedan i Februari. När Liam kom hit var det snö för det första. Jag hade ingen aning om hur det var att ha hund.. "Peace of cake." Ah just det! Kom också att tänka på hur mycket Liam växt, hur han har förändrats, och framförallt hur mycket jag har förändrats gentemot hundar, Liam, och hur ska man förklara.. Personligheten.. alltså hur jag är och agerar. Jag trodde aldrig att en hund skulle ge mig så mycket som det faktist gett. Man ändrar synsättet helt, lägger om livet helt, prioriterar en promenad med Liam framför en dag framför datorn. Och det är banne mig så skönt att känna att det finns någon i min lilla lya på torpa och väntar efter jobbet. Man har något att längta hem till förutom väggar och tak. En liten person som uppskattar att man kommer hem! 

Jag kan ibland inte sätta ord på känslor man har. De utan hund tror att man är helt och hållet galen, "det är bara en hund". .  Men de som har hund förstår precis vad jag menar. Hur galen kan man bli i en hund? Hur i hela friden kan man bli så bananas i en svans och fyra ben? Förstår inte! Men samtidigt är det helt logiskt! Underbara, fantastiska, kärleksgivande, rogivande, glädjesprudlande, envisa, tjurskalliga, supermysiga, kelfulla, morgonsnuttiga, älskade hundskrutt! Så fantastiskt bra du är Liam!  <3

Ta hand om tjejen
när hon är sjuk..



 

 Oscus Plantan 

Påsken har varit kanon fin, och Liam har fått vara ute i solen mycket! Söndags var nog den bästa. Jag, Susanna och Frida packade på oss kaffe, filtar och leksaker till Liam för att gå ut till fältet och mysa i solen. Köpte lite glass och gifflar, frisbeen var givetvis med. Men "någon" har tyggat så mycket på den, att det är nästan omöjligt att kasta den rakt. :-) Syns på filmen tror jag.  Liam var superglad och gick på lite egna äventyr. Han gick bland annat bort till gösselhögen och la till ett bidrag, så när han kom tillbaka luktade han inte så himla gott. 

Han satte sig fint när vi fikade, tror han var lite avis över allt gott vi satt och mumsa på, så han fick faktis det sista på min glass. Sedan sprang han på äventyr igen och rullade sig i gräset. Åh så gott! åh, så vårmysigt, gräääääääs!! Efter ungefär 1½ timme gick vi hemmåt, för att Sigge skulle komma på eftermiddagen. 

 Påsk = leka

På kvällen när vi var ute på kvällskissen stötte vi på en liten hund och en boxer, och Liam blev ... skällig. Dock inte okontaktbar. Typiskt.. när han skött sig så bra och allt, så trillar han tillbaka lite i det gamla. Men det var bara att fortsätta som vi gjort innan. Markera, stanna/sitt. Pratade med tjejen och killen med hundarna som Liam börjat skälla på, och när Liam lugnat ner sig fick han gå fram till boxern, (som uppenbarligen var den han skällde på.) Och som alla andra gånger gick det hur bra som hellst. Liam bjöd in till lek och boxern svarade. Så där dansade de runt en bra stund. 

Boxern hette Mando och var 2½, ägarn hette Jim, och bor rakt över gatan i princip. Vi gick ner till Friadalen för att släppa Liam och Mando som verkade komma överrens jättebra efter att de fått hälsa. Mando använde sin boxningsteknik mot Liam, medans Liam använde sina snabbhet. Var superkul att se. .  Vi var båda överrens om att det inte var någon fara att släppa dem nu. Jim hade superkoll på Mando, och han lyssnade på allt han sa.

På vägen ner mot Friadalen pratade vi mycket om Liams rekation på Mando och jag fick lite tips från Jim. Han tycker att jag är för snäll, så Liam fårt fortfarande rum att "komma förbi".  Jag förstår vad han menar. Man kan inte säga "nej, stanna" med den kvinnoröst man har, man måste visa ordentligt. Han sa även att det märktes lite att Liam är lite dominant, flockledaren. . Kan nog hålla med om

det lite med. .  Allt detta pepp-talk fick mig att verkligen tända till på det här med hundkurs. Jim hade gått på ett x antal och det är därför Mando är så duktig som han är. Film finns på Mando och Liam precis här under. Synd att jag precis missade när de plaskade ner i ån. hi hi hi...

Bus med Mando.

Jag och Jim har varit ute med Liam och Mando efter i söndags, och det går jättebra. Liam var inte så leksugen sist, utan skällde mest på Mando. Han var mer intresserad av att kasta pinne och snika godisar från Jim. Mando stod mest vid mig och fick mys och kli, och jag fick hundslem som tack.. Måste erkänna att Mando är den första boxern jag klarat av att vara så pass nära. Har alltid varit lite rädd för deras stora otäcka mun. . iiihrr :-/ Men Mando är supergo! 

Utöver allt detta har Saluki killen Yazid har kommit till kära Jönköping i Söndags. Vi har inte träffat honom än, men vi har längtat, och äntligen är han här! Vi ska träffas snart, och jag kan inte berga mig att få se Liam springa med en ung, långhårig, fin vintis på fältet här nere!

 /Martina

Himla tråkiga tjej! Helgen som var så kul, slutade så tråkigt. Det började natten till måndag då Sigge började kräkas. Och han kräktes hela natten. Han mådde inte bra, så jag och tjejen sov i soffan, men vaknade varje gång stackarn kräktes. Sigge orkade åka hem måndag kväll, men sen på tisdag morgon var det givetvis tjejens tur. Och så sjuk hon vart! På morgonen klarade hon knappt att gå ut med mig, hon kräktes hela förmiddagen. Och sov resterande tid. Hon åt ingenting, och drack inget heller för den delen. Jag la mig vid henne och tyckte synd om henne. Där låg vi hela dagen tills runt 18 tiden då jag skulle ha mat. Då hasade hon sig in till köket och ramlade, så hon fick ringa en vän och be han gå ut med mig. Maten klarade hon av att ge, men hon kröp tillbaka till sängen direkt efter.. Kompisen kom med saft till henne. 39 graders feber. Idag mår hon bättre säger hon, men hon är fortfarande kelig.. Kramar mycket på mig och vill att jag ligger och värmer henne lite.. Iof gör det inget, jag gillar att ligga nära :-) Nu ska jag se till att hon blir frisk! /Liam

Jag har badat i ån!

Idag har jag och Liam varit ute på rejäla äventyr. Klockan 11 packade vi väskan och gav oss av på prommenad på över en timme till Ekhagen för att hälsa på mamma och hennes man. Det var fantastiskt väder så t-shirt och solglasögon var ett krav. Vi gick igenom stan och bort mot vätterstranden för att kolla när hundförbudet träder i kraft. Tänkte kasta lite frisbee  med Liam på stranden men vi var nog lite sena med den tanken för hundar fick inte vara i strandområdet efter den 1/4. :-( Vi traskade vidare och upp för den sega backen hem till mamma. Nu var vi trötta båda två, och när vi kom fram stod  mamma beredd med en skål vatten till Liam, och ett stort glas till mig. Vi fick påskägg och mat, och vi lekte en massa i mammas trädgård. Grannarna kom nyfiket fram och ville hälsa. De frågade om Liam var snabb och om de fick kasta lite frisbee med honom. Givetvis fick de det! Efter en stund sa de hej då och gick in till sig, och vi in till oss.

Vi stannade i 2½ timme och gav oss av hemmåt runt 15 tiden. Fortfarande riktigt varmt ute. Vid lekplatsen uppe vid mamma och Johan mötte vi ett gäng som spelade boul. Lös hund i sikte, så vi stannade och väntade på att de skulle kalla in deras hund. Men hunden hade redan fått syn på oss och sprang i full fart mot oss. Vi stod där lugnt och stilla, och jag rörde inte en min. Liam gjorde likadant.. Hunden kom fram och började nosa, och jag hade tänkt ställa mig imellan men hunden visade inga tecken på att vilja morra, skälla eller vara otrevlig. Man vet aldrig vilka hundar man möter, och tur var väl att hunden var trevlig.. Liam viftade på svansen och ville leka, sedan kom husse och hämtade hunden. Han bad om ursäkt och sa att han sett oss för sent.. Allt gick bra så jag undvek att sura, utan bara sa vänligt att hålla ett öga på omgivningen för han och hans egen hunds skull också. 

Efter det tänkte jag att det är nog bäst att ringa Katta och Micke för att avslöja vad vi sysslat med det senaste. Vi har tränat hundmöten för hela slanten, men hållt de lite hemligt för husse och matte. ;-) När Liam kom hit var hans två största problem att han snappade efter folk, och framförallt hundmöten. Snappandet fick jag bort ganska fort igenom en inställning som hette "vi ska klara av detta." Samma sak vad det gäller hundmöten. Jag bestämde mig för att ta tag i det, och verkligen träna! Och vi har kämpat och slitit, och tro det eller ej, men Liam skäller sällan på andra hundar nu. Innan skulle jag nog förklara Liam som en osäker hund, det är därför han skäller på andra hundar, nu skulle jag nog säga att han gått från att vara en 10 till iaf 1½ i hundskalls barometern. "Problemet" är inte ett problem längre, inte för mig, inte för Liam. Han sköter sig så otroligt bra, och bara med hundmötet idag som exempel kan jag klart säga att det ÄR inget problem längre. Vi har nått den nivå som heter totalt avslappnade prommenader. Han märks knappt längre när man går längre rundor utan bara traskar med och slappnar av. Skäller hundar på honom kan det hända att han skäller tillbaka, men det är allt mer sällan. Oftast bryr han sig inte alls.. Och om han skäller är det inte alls på samma sätt som förut.. Inga utfall, inget hets.

Hur har vi tränat då? Jag tror att en stor del av lösningen var att markera rätt och fel så att han förstår. Att jag som lådsasmatte inte tollererar att han gör utfall mot andra hundar. De tillfällen han skällt har jag petat honom i sidan för att få hans uppmärksamhet och sag "nej, sådär gör vi inte, och det vet du.."  Inga scener, utan bara "nej, fel" eller "bra ! Nu var du duktigt". Och de gånger vi bara gått förbi en hund utan att han gör något gett honom massvis med beröm och givetvis godis. Han söker inte bråk kan man säga. Liam har inte varit hetsig och hispig på över 2 veckor, inte gjort utfall, inte varit sådär okontaktbar pga hundmöten. Han är hur lugn som hellst. Vi har tagit rundor som jag vet varit hundtäta, och inte undvikit att passera andra, och oftast skyndar han lite extra när han ser någon han inte gillar, istället för att som förr; skälla. 


Vi har verkligen lyckats, och när jag ringde Katta idag var jag så stolt att jag nästan exploderade. Hur sjutton har jag lyckats med allt det här? Tänk när hela resan började, innan Liam kom hit. Lilla tjejen från Jönköping som inte haft en aning om hur man fostrar hundar, vad de kan och inte kan äta, hur ofta klor ska klippas, och framförallt hur man gör. Det är verkligen en resa det här, och nu ser jag Liam som en hund, och inte en som en "lite speciell hund.." Dvs, en hund med lite problematik, eller hur man ska förklara det. Jag lämnar bort honom utan oro vid de tillfällen jag jobbar länge eller ska resa bort, för jag vet att han sköter sig..  Och jag är så stolt över alla framsteg, han är så otroligt duktig. Tänk vilket team vi är! :-D Är grymt sugen på att ta detta till nästa steg och anmäla mig till någon form av hundkurs. Skulle verkligen vara det ultimata! Ska kika lite vad som kan tänkas passa. :-) /Martina

Gud jag är så trött! Ligger och slummrar i soffan. Solen har skinit på oss hela dagen, och jag har fått påskägg och leverpastej. Vi fick även besökt av ett ankpar som vi gav bröd till. Jag ville mest jaga dem men de fick jag inte. Nu är det bara två dagar kvar innan saluki-killen kommer. Här sitter jag och tjejen och räknar dagar! Nästa helg ska vi träffa den lilla killen, och jag längtar så jag spricker! Hoppas han gillar att springa! Hoppas vi kan leka ofta! /Liam

  

  

  

Runt 11 tiden fick vi tag i Kricke, och bestämde att vi skulle åka ut till min mamma och hennes man Johan som var i sommarstugan. Kl 12 satt vi i bilen med musik, solglasögon och en glad Liam. Väl framme kopplade vi lös lillskrutten som glatt började springa omkring och utforska det nya stället. 18 grader i skuggan, av med alla stickade tröjor och parkera sin bak i en solstol. Mamma började göra iordning fika. Vi lekte med Liam och bollen, kastade den ut i skogen och han hoppade glatt omkring som en liten hare bland ris och buskar.

Mamma tog fram en frisbee och Kricke lekte med Liam länge. Glad hund, skutt skutt skutt, efter frisbeen. . När vi satt och fikade strosade Liam runt och väntade på mer lek. Gick på upptäcktsfärd och hittade väskan med godis utan att jag hann se i tid. Mums, mums! Han åt nästan upp allt godis. . Det är ju ändå lördag, så mja.. Busfisen var väl bara lördagsgodis sugen! :-) 

Det är en trött Liam som ligger i soffan. Vi somnade tillsammans när vi var hemma och sov i 1½ timme. Att vara ute och leka en hel förmiddag tar på krafterna för både hund och människa. Skönt att låta Liam springa lös, och se en så glad voffe i den varma solen. Super bra lördag!

 Har glömt att skvallra! En Saluki-hane kommer till stan om en vecka! Ironiskt nog är det min kompis som skaffat sig en, och jag hade inte en aning om att denna ras är en kär del av familjen. Viktoria heter matten, och detta är hennes första egna saluki. Dock har hennes mor och far alltid haft salukis, och vad jag förstår är hon uppvuxen med rasen! Både jag och Liam längtar, räknar dagar tills han kommer, och inte minst till första salukiträffen. Åh, så kul!!!

/Martina

 I sommarstugan med Liam.

Ååh, jag har fått en ny leksak. En platt sak som man kastar.. Den är jätterolig att leka med för den flyger så långt och högt. . Förutom när tjejen kastar den för hon kan inte. Höll på att ta sönder ett fönster på huset.. Smart! Jag har haft en underbar dag, och nu är jag trött. Soffan är min bästa vän just nu! :-) /Liam

Oscus bara växer och växer.

Ja, jag är riktigt van vid att vara hundägare nu. Man planerar utefter Liam, och hittils har det inte varit några problem. :-) Jag trodde det skulle vara mycket svårare än så här, även om det vid vissa tillfällen varit sådär med motivationen. Men allt går bra och vi mår bra båda två. Somnar han inte i sängen med mig så känns det tomt. Man är van vid att vara två, och de dagar man inte har honom känns det anorlunda. . Fäst är jag, riktigt ordentligt. Han är min lilla pärla!

Vi firar vecka tio, jag och Liam. Tiden går fruktansvärt fort. Satt ner någon dag innan familjen kom och hälsade på för att rensa ut bilder till dem. När jag ser på bilderna från de första veckorna och jämför med nu, är det inte samma känsla man har för Liam som nu. Han var så skällig och orolig i början. Testade mig och kollade av vem jag var och vart mina gränser går. Och med tiden har man pälsat på sig, satt sina gränser och framförallt lärt sig Liam utan och innan. Nu ser jag honom som allt mer stabil, och jag är sällan på vakt, för jag vet att han sköter sig. 

Han är en busig liten själ, men hittar sällan på några hyss. Någon matbit man glömt har väl slinkit ner i min kära whippets mage då man inte sett på. Men i de tillfällen har man bara sig själv att skylla. :-) Han växer och är allt mer stabil ren psykiskt, som jag tjatar om nästan hela tiden.. Men det är så skönt att kunna känna utveckligen och verkligen leva på den. Jag är stolt över grabben som bor i mitt hem, och jag behöver aldrig vara orolig när jag lämnar bort honom. Underbara vänner, och underbar hund! /Martina

Jag älskar mitt lilla lejon jag fick av husse och matte. Jag kastar omkring med det i luften, snuttar på hans tussiga man, och tuggar på honom så man piper. Tjejen gillar också lejonet så vi tjivas lite om det ibland, men jag får det alltid tillslut.. :-) Eller så leker hon bara så, men hur som haver så är det kul att tjivas lite. Eller busa... hur det nu var. Jag har varit ute mycket och kastat pinne. Vädret börjar bli fint även om snön har tittat in, men det gör inget för jag älskar snö. Brukar springa runt, runt , runt med kopplet på mig för att det är så kul. Så brukar tjejen sparka snö upp i luften, och jag försöker fåna de. Men snö är listigt, för det särar alltid på sig och försvinner... Undra vad snö är förnågot! Är snö ett djur? /Liam

Du lyckades bra med

Vilken otroligt kul helg! Har fått höra att Liam utvecklast stort och att han ser mig som sin matte, och detta värmer i hjärtat må ni tro! Jag är galen i Liam och jag tror att Liam är lika galen i mig. Den senaste tiden med Liam har kännts otroligt bra då han verkar mer lugn och harmonisk, inte lika skällig och framförallt trygg och hemmastadd.  Att träffa familjen var otroligt kul, och jag är så glad för alla nya saker. Sitter och pluggar vid datorn och sneglar ut i köket på min fina blomma ibland.  

Liam ligger och sover i sängen. Han är fortfarande trött, så jag tog hans katt täcke och bäddade om honom. Då knorrade han och tryckte med tassarna på mina ben för att kunna komma fram med magen. "kliii kliii, snälla!" Klart han får kli och puss. Kröp ner en stund bredvid honom för att kramas. Massa nöjda knorr. 

Liam är galen i sin nya leksak. Den är så kul att kasta med, och han blir verkligen som en liten valp när han leker. Ögonen lyser sådär glatt och han roar sig själv med att kasta runt den. Drar den lite i håret och försöker tugga på bakdelen för att få pipljud. En till som är jätte glad över leksaken är jag, då den inte piper lika mycket som kossan. Kan vara lite sådär smått irriterande om man sitter och pluggar eller kollar på tv, för man hör knappt vad som sägs eller vad man själv tänker. Men oftast gör det ingenting, för Liams glädje av att leka med leksaker överväger. Han är så fin, lilla skrutten! :-) /Martina

Åååh, jag hörde att Oscar blivit glad för sina gotte grejer. Jag la ner min själ och mina smaklökar i att sätta betyg och skriva fina beskrivningar till honom. Var så himla kul att busa i sängen med min brorsa igår, men nu är jag nöjd att jag får ha den för mig själv. Jag ligger så skönt under täcket att jag enbart vill sticka ut nosen för att få luft. Bus tjejen pussar på den ibland när hon går förbi mig. Det tycker jag är festligt! /Liam

Idag kom Katta, Micke, Eliott och Oscar hit! Hela familjen, åh vad vi har längtat! Städade hela lägenheten tiptop ren och stod och skurade lite på balkongen när det ringde på dörren. Åh, vad kul! Vi tog en fika i köket och pratade lite. Liam och Oscar fick varsin grisfot att smaska på och vist blev det bus utav hela kalaset. Liam ville ha det Oscar hade, och vise versa. Efter fikat visade vi Liams favoritfält, samma fält som vi visade Justus igår. Där sprang Liam och jagade bollen, medans Oscar mest struttade runt och kollade läget. Så fina vovvar! Vi gick hemmåt och lämnade både Oscar och Liam hemma hos mig för att äta lite på Chicki mama. Supermums, jag lär vara mätt för resten av mitt liv känns det som nu. 

Även Eliott fick äta av vår mat när han vaknade. Mumsiga gurkbitar som han snuttade lite på.  Vi gick sedan hem till vovvarna för att säga lite hej då osv. Klockan sprang för fort tycker jag. Så otroligt kul att träffa hela familjen och det är jag säker att Liam tyckte också. Han var så glad och hoppade upp och ner när hela familjen kom. Sprang omkring med Oscar och visade "här är min säng," och "här är min biabädd, och min nya vattenskål". 

Och så fick han massa goda hjortben, en liten torka tass duk och annat gott. Och jag fick en jätte fin påskblomma av familjen. Så gulliga de är! Lekte lite med både Oscar och Liam innan de åkte. Visade tålamodsövningarna jag övat med Liam och han visade stolt upp sina kunskaper helt felfritt även om Oscar var i krokarna och kunde norpa upp godisbiten så låg liam kvar stilla och lugnt. Kul! :-)  Vi har vilat lite och nu snart är det hockey! Liam ligger och snuttar än, han är super duper trött efter helgens alla kalas stunder! /Martina

Åh vad kul det var att träffa familjen! Och jag fick springa efter bollen tills tungan var som en lång slips. Jag såg till så att alla var med när vi gick hem. Försökte hämta Micke när han tog en omväg med barnvagnen för att komma upp från fältet, men det fick jag inte. De sa att han kommer snart, och det gjorde han iof, men det är viktigt att alla är med! Nu är jag så trött.. Undra när jag får hjortben! /Liam

 

Whippet träff på fotbollsplanen!

Fick höra att Justus och husse var i stan idag så jag tog kontakt med dem för att träffas och kasta lite boll. Justus och Liam var superglada och sprang omkring och busade på fältet. Justus vågade aldrig ta bollen, så Liam hade den mest för sig själv. Chrille ville komma förbi med sina två whippar Jessie och Milo. Super kul att träffa Milo och Jessie igen. Dans, voff och glada hundar! Underbart att vara ute och träffa andra whippets, och framförallt super skoj att äntligen få träffa Justus! Bilder och filmer från vårat lilla kalas finns nedan. :-) /Martina

Justus och Liam leker.

Vecka 9 har snart gått och jag tänkte att en liten utvärdering kunde vara på sin plats.

Jag försöker att uppdatera och skvallra så mycket det går, men det blir mest om vad vi gör, folk vi träffar, ställen vi besöker eller annat. Som många vet lägger jag ner min själ i att öva med Liam och hans små laster. Mycket fokus på att få bort snappandet efter folk som går förbi, även på hundmöten. Brevbäraren och när det ringer på dörren är också ett litet moment där Liam blir hyper och skäller. När folk kommer hit på besök hoppar han alltid upp på dem och det uppskattas inte alltid då jag har vänner som 1. aldrig träffat Liam, 2. är lite hundrädda. 

Snappa efter folk.
Detta är väl det jag lagt mest fokus på då prommernaderna inte blivit avslappnade och roliga iom att man inte kände att man kunde lita på att Liam lät bli. Det har hänt att han snappat efter personer, och en gång blev jag lite rädd när han kom åt en tjej i baken. Helt oväntat. Det var nog då jag insåg att detta problemet får vi nog ta tag i på allvar, för det väger ganska mycket i att kunna slappna av och gå i lugn och ro med Liam utan att oroa sig när någon går förbi. Likadant med barn som springer förbi, eller cyklar. Klickern var något jag var lite skepptisk till. Trodde inte det skulle funka så värst bra på Liam, varför vet jag inte utan det var bara en känsla. Kanske i sammband med att han blir "okontaktbar" under de tillfällen det inträffat, och att det sker så snabbt. Långa rundor, klicker, och envishet. Jag skulle nu efter 6 veckor utan att något snappande inträffat säga att problemet är borta. Cyklister kan cykla förbi bakifrån och Liam bryr sig inte speciellt mycket. När vi går förbi någon syns det att han är nyfiken och sträcker lite på sig för att få en sniff av personen, men inte mer än så. Han vet vad som gäller.

Hundmöten.
Detta är väl något jag kämpar med nästan dagligen, men även om problemet kvarstår, så har stora framsteg gjorts. Även här är klickern ett utmärkt redskap i sammband med att inte dra i kopplet eller visa några som hellst känslor eller framförallt nervositet. Vi passerar och om han agerar felfritt, klick och sedan godis. Går han därimot upp i varv, börjar sträcka på sig, spänner sig och är fullt redo för att göra utfall gäller det att agera snabbt. Markera tydligt att nu gör du fel, sådär vill jag inte ha det. Och även om han blir hispig, skäller och blir knasig, så är han i alla fall kontaktbar. Detta var han inte i början när jag fick honom. Så en viss respekt har skapats för mig känns det som, och han lyssnar även om vi får hundmöte. Vid de tillfällen då mötande hund och dess husse/matte trots Liams skäll och hets, haft viljan av att låta dem hälsa, har jag aldrig låtit dem göra det förrens Liam är lugn och avslappnad. Jätteviktigt, annars tror han att han tjänar på att hispa upp sig och åla sig mot den andra hunden. Och ibland tar det tid, men tålamodet med en hund är människans bästa vän har jag fått lära mig. 

Brevbäraren.
Detta är lite svårt då man inte alltid är hemma. Men vid de tillfällen man är, är det faktist ganska lätt att agera då man hör när brevbäraren springer i trappen. Liam fäller upp öronen och visar väldigt tydligt att nu tänker jag skälla om det kommer något i brevlådan. Kommando "stanna", och han tittar på mig. När brevbäraren stoppar ner breven börjar Liam skälla och precis när han ska ila iväg till dörren säger jag "Nej, stanna". Han tittar oftast förvånat på mig, och jag väntar tills man märker att han stannar kvar, går sedan och hämtar posten. Följer han med, så börjar man om. "stanna," och gå ut mot dörren.  Problemet kvarstår, men även här börjar han förstå. Och jag förstår honom, då han aldrig bott i lägenhet innan och detta är ovant för honom. Därför är det för mig väldigt viktigt att lära honom redan från start att detta är inget du ska reagera och skälla på. Även om det är fullt normalt att vakta, så måste han förstå att det är fel tillfälle att agera på. Det är inte farligt med brev.

Ringklocka och besök.
I början av Liams vistelse här gjorde jag inte mycket åt att han skällde på ringklockan och att han hoppade upp på folk mer än att säga "gå ner". Men med tiden insåg jag att även detta kan tränas bort. Hade en liten teori om att han ska sitta ner och vänta i hallen medans jag går och öppnar, men det funkade i 2 fall av 10, och för mig är det förlite. Höll ändå kvar vid denna övning i ungefär en månad, och då den kostade förmycket, och gav förlite tillbaka insåg jag att jag måste byta ut detta mot någon annat. Såg på hundcoachen och fick ett superbra tips som vi kör med nu varenda gång det ringer. 

1. Det ringer på dörren och Liam far upp och skäller. Springer mot dörren och vill att man ska öppna. 
2. Man tar godis, (eller har det i handen då man vet att någon kommer.)
3. Man kallar tillbaka honom till vardagsrummet, säger "tyst, och stanna". 
4. När han väljer att sätta sig ner av egen vilja, kastar man alla godisar över hela vardagsrummet och han börjar ivrigt att leta upp godisarna. 
5. I lugn och ro kan man öppna dörren och hälsa på den som kommer, Liam letar fortfarande.
6. Liam har letat klart och kommer ut i hallen för att hoppa upp mot personen och hälsa. Här gäller det att vara uppmärksam och agera snabbt.
7. Man säger "stanna" och nuddar eller puttar lite lätt på hans bröstkorg så att han förstår att när jag sa stanna förra gången menade jag att du skulle stanna tills jag sa till.

Han har lite problem med punkt 7 för han vill så gärna hälsa. Men samtidigt har vi börjat för drygt 2 veckor sedan med detta, och jag har inte haft mycket till besök under tiden. Ser dock stor utveckling här om man jämför med hur det var förut. Det gäller att vara klar och tydlig med vad man vill och aldrig låta han komma förbi ett kommando.  Anser att denna övning är bra på Liam då den tar bort hans fokus på dörren. Jag har hopp om framtiden. Jag tror att vi kan komma så långt att han slutar skälla när det ringer eller kanckar på dörren att han bara sätter sig lugnt ner och väntar. Ring/knack = godisregn, och detta är mycket roligare än att se vem som kommer. Stannar han dessutom kvar blir det ännu mer berömm och eventuellt lite lek och annat skoj, just för att signalera att nu skötte du dig perfekt! 

När jag sitter och tittar på bilderna när Liam kom får jag lite av en overklighetskänsla. Allt känns så anorlunda. Han har nu de senaste veckorna slutat agera svans efter mig. Han är mer avslappnad och är mer och mer för sig själv, även om jag pysslar med något. Liam är en social hund, och att han är det är inga problem för mig. Kul när han vill vara med och leka med dammsugaren ect. Men för hans egen del är det bra om han kan koppla bort mig också för att inte hela tiden behöva ha koll på vad jag är och vad jag gör. Det måste vara jobbigt att känna så.  

Jag blir mer och mer trygg med Liam, och i en kombination av stora och små steg känner man att man är på rätt väg. Och hur lång vägen är spelar väl ingen roll så länge det finns utveckling. För mig känns Liam mer lätthanterlig nu än någonsin, och då menar jag inte att Katta och Micke på något sätt agerat fel, eller gjort fel eller ens varit i närheten av att göra fel med Liam. Jag har mycket tid, jag har mycket ork, och jag har bara mig själv och Liam att ta hand om. Detta gör att det finns så mycket rum för att göra alla de här sakerna jag gör med Liam, och det är nog där lösningen på det mesta ligger. Tid. . Jag är tror nog även att han trivs bättre med att vara ensamhund, och framförallt att den andra hunden mår bättre av det också då Liam tar sin plats på jorden, om det så skulle betyda att knuffa undan en annan hund åt sidan.

Hur som haver. Liam är en fantastisk hund, och som jag sagt 100 gånger, och kommer säkert säga 100 gånger till  är att Katta och Micke har gjort ett jättefint jobb med Liam. Det råder ingen som hellst tvekan om det. Man får inte glömma att det är dom som lagt ALL grund för Liam. Allt han kan är deras tid och energi sedan han var en liten valp! /Martina

Hallå! Vet ni? Justus är i min stad! Vi har ringt husse, men han hade inte telefonen på. Hoppas, hoppas, hoppas jag får springa med honom ikväll! Det vore så otroligt kul! Chrille ville också vara med, och Jessie med. Chrille har tydligen TVÅ whippetkillar, och om dom följer med blir det värsta grabbkvällen! Jag, Justus, Milo och Jessie! Åh, vad roligt! Och i morgon kommer familjen! Hurra! Detta kommer vara den bästa helgen i mitt liv! /Liam

 
Soldykarn!

Trött Jesus-Liam.

Lämna Sigge på 
stationen! *gnyy* :-(

Omkring en vecka sedan jag och Liam bloggade. Anledningen till detta är att Liam varit hos Martin och Maya hela helgen, och jag tagit tåget till annan ort. Martin och Maya sa att Liam varit hur duktig som helst, men att de inte uppskattade äggskal i sängen. Busfisen hade kommit åt soptunnan och tuggat äggskal i sängen när de inte var hemma. mmm, mysigt!

De hade besökt stadsparken och Liam hade till och med fått vara hos Martins hund-tokiga föräldrar under tiden de stod på loppis i lördags. Vilket äventyr! Martin och hans bror David hade kastat boll med Liam, för de kastade mycket längre än Maya. (Jo men vist känner man igen det där.. Tjejer och kärringkast, Maya jag klandrar dig inte! ha ha! ) Liams helg var supermysigt, och han hade fått massa gott hundgodis och tuggispinnar som jag skickat med. Säger som Katta sa till mig ; Skäm bort honom hur mycket ni vill! Och tänka sig, han har till och med fått sova i Martin och Mayas säng! Vilka snälla människor du har varit hos i helgen, Liam!

När jag hämtade Liam igår var jag som ett barn. Helt pirrig av saknad och kunde knappt bärga mig. När jag ringde på dörren hörde man Liam tassa ut i hallen och börja gny lite.. "åh, tjejen är här, jag hör att det är hon! Hallå, Maya öppna!" Lyckomöte med lillkillen som for upp på mig och gav mig en hundpuss på näsan! Satte mig på huk när han lugnat sig (trodde jag) men då blev han så glad igen att han hoppade på mig så jag hamnade på rumpan. :-) Inatt har vi sovit näära nääära, och  när jag vaknade låg Liam och jag nästan omfamnade. Han brukar alltid sova vid mina ben. Men nu hade han kringlat ihop sig vid min överkropp och knorrade gott när vi vaknade. .  Sötfis!

I torsdags var vi hos vetrinären igen för att göra en vanlig koll.. Tydligen behövdes det för att få ut clomicalm. Stackarn var supernervös, men det var inte jag. De hjälpte till att klippa klorna på Liam också även om de sa att det inte behövdes ta så mycket. En liten trimm helt enkelt! :-) Liam var duktig så jag köpte hundkex och annat gott till honom. Kan inte förstå hur godislagret kan ta slut så fort.. Men samtidigt vi tränar ju endel.. /Martina

Jag har haft en sån super helg! Hur super super kul som hellst! Fått godisar, och tuggisar, och kastat boll, tittat på djur, hälsat på folk . . Ah, det har hänt så mycket att jag inte vet vart jag ska börja berätta om. Tror tjejen berättade det mesta. :-) Nu ni, nu kan man räkna dagarna! Bara 5 dagar sen kommer Husse , matte och resten av familjen! Guuud! Och Oscar har blivit äldre sedan jag var borta! Storebrorsan är stor nu! Större än sist! Undra om vi förberett en överraskning till honom när de kommer? hi hi hi! /Liam

 
Jag tog din plats så att 
du slutar läsa bok. Bra va?

 
Solsökarsötnos!
Undra vart vi ska. . .

Åh nej! Är vi här igen.
Gud vad taskig du är!

 
Du är inte min bästa
vän just nu . . .