Händelserika dagar.
I Måndags ringde en gammal chef till mig på P&B turbutik och sa att de behövde hjälp Onsdag och Torsdag. Ringde runt till mina hundvaktande vänner men ingen kunde. Ringde tillbaka till chefen och sa, "tyvärr, hittar ingen hundvakt.." Chefen svarade "Ja men hundvakt. Hunden kan väl vara med? Våran hund är alltid med. Lås butiken när du går ut med honom och ring om det inte funkar så kör jag hem honom" Men jisses vad snällt! Fixar jag bara någon som kör mig dit första dagen så går det väl bra. Kvällen innan var jag lite orolig och kunde inte sova så bra. Tänk så står Liam och gnäller vid dörren hela dagarna. Eller tänk så vankar han bara runt och är orolig. . .
Snälla, snälla Frida steg upp klockan 08 och körde mig och Liam dit kl 08:00. Tog med biabädd, kompostgaller, och massa massa gottisar. Liam nosade runt i hela kontoret och tittade förvånat på mig. "Vad handlar det här om?" Ställde upp dörren och satte för kompostgaller och började öppna butiken. Liam sa ingenting utan fortsatte att nosa runt. Vi har tränat myyycket, dagligen, och i långa perioder på att Liam ska ligga i biabädden medans jag gör annat i lägenheten. Efter många långa pass och efter endel tjat så har han stannat i bädden och kopplat av. Därför tänkte jag att det kan vara bra att ta med just biabädden och en liten snuttefilt som luktar hem. Vänder mig om då och då, och märker att Liam inte vill ligga ner i bädden, utan hellre stå vid gallret och försöka komma ut. Om inte det, så stod han bara och tittade, men sa ingenting.
Efter ett tag stänger jag till dörren lite men lämnar den på glänt. Kollar till Liam efter 20 minuter, och då ligger han i biabädden och sover djupt. Springer lite med tassarna i sömnen och drömmer antagligen om att kasta boll. :-) Första dagen gick jättebra, och vi fick till och med kärt besök som tog ut Liam en stund på eftermiddagen. En halvtimme innan stängning kom nuvarande chef och höll oss sällskap. Det tyckte Liam var skönt..
Idag har det gått lika bra. Dock kom Liam tillslut på hur man kunde få upp gallret, så två gånger fick jag jaga busig Liam. Inga kunder i butiken som tog illa upp utan skrattade mest och ville klappa honom. Barnen tyckte det var jättekul och som tur var så hade jag inte mer än 1 familj där. När det var en timma kvar på arbetsdagen ville Liam inte jobba mer utan blev lite gnällig och pratade endel. Men vilken tur att jag var förberedd med massa Liamfavoriter. Så när han satt ner och var tyst i biabädden igen så blev det gottis.
Nu ligger vi här i soffan och Liam sover gott. Det är jobbigt att jobba! :-) /Martina
Jag tycker det är ganska tråkigt att jobba när man blir rastlös. Inte får jag hjälpa till heller utan tjejen ska göra allt själv! Jag kan väl med sälja människogodisar och papperslappar med siffror på. Ibland stod jag parkerad och gav människorna de där snälla ögat för att se om någon ville släppa ut mig. Men det funkade aldrig så jag fick öppna själv. Och jag kunde, bra va? De senaste dagarna har det varit en tjej här med olika människor, Hon heter Hillevi, och ska bo här! Men . . Vart ska vi bo? Tjejen säger att vi ska bli riktiga stadsbor och få närmare till djuraffären. Det tycker jag är super bra! Och nära till den stora sjön som ingår i den här stan. . Imorgon ska jag nog få röra på mig tror jag. Hon säger det iaf. . Undra vad det blir för roligt! :-) /Liam
Ett, tu , tre . . Somna.
Hallå? Ska vi gå
hem snart?
Här sak vi bo snart!
Söndagsmys
Nu har Liam varit här en vecka och han visar ingenting vid hundmöten eller annat rent psykiskt sedan sankt bernads händelsen. Det enda jag kan tycka förändrats är att han blivit en riktigt mammegris. Han gillar inte alls att ligga för sig själv i tex bia bädden. Där ligger han bara korta ögonblick på kommando, men tröttnar och hoppar upp till mig i soffan. Han har alltid varit lite mammig, och om jag märker av det mer, eller om det har ökat kan jag inte svara på, men det känns som att det har ökat. Har jag folk omkring mig eller personer som tar min uppmärksamhet blir han ännu klängigare. I fredags träffade vi Mando och Jim, och Liam brukar vara glad i Mando, men då var han inte alls intresserad utan ville bara vara där jag var och ha koll på mig. Om jag busar med Mando blir Liam förvirrad och försöker antingen tränga sig in och ställa sig emellan , eller så blir han skällig. Detta gäller samma sak om man bara är människor. Liam måste komma först. Jag måste erkänna att det är lite jobbigt, för det känns som om man sitter ihop. Lite som om jag har en egen svans och Liam inte kan släppa kontrollen och ansvart över mig.
Biabädden skall vara Liams lilla myshörna och jag försöker göra den till något bra och positivt. Hans egna lilla "koppla av ställe", istället för som nu; soffan/sängen.. Vi började för några månader sen att göra biabädden till något bra och positivt; Där man äter gottisar som ben och annat. Han förstår nu automatiskt att när det är godis, är det bian som gäller. Även om han alltid försöker hoppa upp i sängen. "Kaaaan ju kanske gå denna gången.. inte det nä, då lägger jag mig i bia bädden."Att få Liam att lägga sig där och bara chilla är däremot svårare. Det är inte det att jag har något emot att han är i sängen eller soffan, absolut inte, det är lillkillens ständiga "måste vara nära, måste ha koll på" beteende som jag anser som lite smått problematisk. Att han alltid är där jag är, och MÅSTE vara det. Han måste vänja sig vid att kunna koppla ner och ha de gott för sig själv, utan kommandon. Stackarn kan ju inte må bra av att hela tiden ha koll på mig.
När jag har besök höjs Liams "måste ha koll på" ribba. Lägger han sig i mitt knä när jag har folk på besök reser jag mig oftast upp och går därifrån. Just nu ligger Liam i biabädden (på kommando) och gillar det inte alls, för han har nosen ner i marken, och blänger på mig och inväntar kommando om att få komma och hoppa upp i soffan med mig. Det är svårt, jätte svårt.. Och man känner sig lite smått elak stundvis. Han ligger och tittar på mig och följer mig med blicken om jag går någonstans. Om inte det så gnyr och gnäller han. Vill inte koppla av och koppla ner alls. Tror vilken själ som helst hade tyckt att det var lite jobbigt om någon låg och tittade på en non stop. Jobbigt för mig, men utan tvekan jobbigt för liam, för han kan inte hela tiden vara på sin vakt. Hur jag ska träna på detta med Liam vet jag inte. Om jag säger att han ska lägga sig i biabädden eller i köket (för att få honom att förstå att distans är inte farligt) så börjar han gnälla och slutar inte, och tillslut lyfter han på baken och försöker komma upp till mig där jag är. Då börjar man om, går tillbaka in i köket, han vill inte lägga sig, så efter att man sagt långsamt och bestämt "Liam gå och lägg dig" så ställer han sig i buren, sen säger man "Ligg" och då lägger han sig, dock i en ställning som säger "jag tänker lyfta på baken när du gått härifrån". Att träna på att ligga i buren i köket är svårast. För så fort jag lämnar rummet och tex sätter mig ner är han uppe på alla fyra igen och på väg in i vardagsrummet.
Samma sak om jag ber någon hålla Liam för att jag ska ex; gå in i en affär i någon minut, köpa fika, hämta jobbgrejer i skåpet ect, så får han panik. Ställer sig på bakbenen , gnyr och skäller. Att en hund uppmärksammar att deras husse matte eller "ledare" går är naturligt, men jag vet inte om jag ser den grad av oro Liam visar som rättvis. Stackarn måste ju kunna ligga i ett annat rum iaf. :-/ Tips och träningsråd önskas, för jag tvivlar lite när jag inte vet exakt hur man går tillväga. Svårt, svårt, svårt. . . /Martina
Tjejen är tråkig, hon vill inte kelas med mig! Jag måste ligga i bia bädden och koppla av säger hon. . Tråkigt. I fredags gick dammsugaren sönder. Den sprutade eld ur baken, då tyckte jag synd om den, så när tjejen skulle slänga den, la jag armen om det för att visa att han var min kompis. :-( Vem ska jag bus-skälla på nu när det är dags att dammsuga soffan där jag ligger och sover.. / Liam
Regn och åter regn
På vägen hem träffade vi en gubbe som satt med två fina whippar på en bänk. Liam blev superglad och hasade sig fram mot kompisarna som inte blev lika glada och morrade lite. Liam tog avstånd och gömde sig lite bakom mig men vågade sig till slut fram för att nosa och bli nosad på. Vi pratade en stund och gubbens vän sa att han ofta såg mig och Liam ute. Alla tanter och gubbar ville klappa på honom och sa om och om igen hur len han var. Liam stormtrivdes bland alla gamla människor som påminnde honom om hur fin han var.
Idag var vi på biblioteket och lämnade lite böcker. Svängde även förbi jobbet för att hämta lite grejer jag lämnade där i fredags. Och vilken tur, Margot var på jobbet. Liam for upp i famnen på henne och gav henne massa pussar. Margot blev lika glad över att se oss. Vi beslöt oss för att ta en fika på stan, perfekt tillfälle för att öva lite med Liam på att ; inte göra något. Han vankade mest fram och tillbaka och ville inte riktigt finna ro. Men efter en kvart la han sig ner en stund och då fick han också lite fika. Duktig Liam. Efter det gick vi hem, och hemma har vi varit hela dagen. . Tänk om solen kunde titta fram lite i morgon. / Martina
Idag har tjejen städat, och då har jag jagat moppen. Skällt på den och försökt ta tag i den, men jag vågar inte riktigt.. Den är blöt och svänger fram och tillbaka.. Blött är det ute också, så jag vill inte gå ut och kissa. . Men, måste man så måste man. Tjejen har även städat mig. Borstat mina tänder, borstat pälsen och tvättat mina öron.. Efter att tjejen städat färdigt både mig och hemmet bäddade hon ner mig bland massa kuddar och filtar. . åååh så mysigt det blev. /Liam
Whipparna vi
hälsade på.
Dummemosse!
Efter en lång prommenad och massa hundprat släppte vi lös Liam och Yazid. Jag förväntade mig att båda skulle springa iväg och busa i fullt ös iom att Yazid peppat Liam under hela prommenaden. Yazid tog språng iväg och Liam stod vid min sida och bara tittade på. "Men kom då Liam, så springer vi.." Och så satte vi iväg.. Men när jag stannade, stannade även Liam. Han var inte sugen på lek med Yazid alls. Det blev att kasta pinne istället.. Vilket inte intresserara Yazid så hemskt mycket. Så Liam sprang efter pinnen, och Yazid efter Liam. Nåväl.. :-)
Va jätte kul att träffa Yazid igen. Han har vuxit till sig, och har ingen valp päls kvar. Han är heller inte lika blyg, utan mycket mer nyfiken och frammåt. Otroligt kul att se. :-)
Tjohej! Här kommer jag Liam!!
Yazid i full fart.
Och vist klär han i
slips? :-)
Ska vi redan hem? :-(
plocka, plocka blåbär!
Efter 2½ timme i skogen samlade vi ihop oss och fikade på parkeringsplatsen. Några av mina lägerledar vänner kom förbi och hälsade på mig och Liam. Pratade en stund med kaffe i ena handen, kaka i andra, och Liam fastspänd i skärpet. Liam satt fint bredvid och la då och då tassen på mitt knä för att få en liten bit av fikat. Men det fick inte, chokladmuffins är väl bland top 10 av det sämsta hundfikat. Vilken tur att jag hade med mig godis i fickan.
Lekte lite på fotbollsplanen och övade lite kommandon. Har försökt få Liam att krypa här hemma men har aldrig lyckats. Detta visade dock Liam upp att han kunde idag, och det hade jag inte en aning om. Han klämmer på många dolda talanger den här hunden. :-) Efter fika och bus gick vi ner till stranden. Där fick Liam springa lös och fick givetvis synd på några ankor ute i vattnet. Så fort plockade jag upp en pinne och kastade den åt ett annat håll. Liam dundrade i för glatta livet och hoppade omkring i vattnet som om han aldrig har badat i år.
Nu är vi hemma igen och jag har rensat två liter blåbär som ligger i frysen. Liam ligger i sängen och drömmer om kaniner, därför kan han inte blogga just nu. Men jag tror han är mycket nöjd över dagen i skogen. / Martina
Nu är Liam i Jönköping igen.
Klockan två ringde det på dörren igen och där stod Jessie och hans husse. Liam satt kvar, men lyfte några gånger på baken. Sedan började han göra gurgel-morr-skall som antagligen sa "släpp mig jag vill hälsa!". Så de fick hälsa. Och vilket ös det blev. Whippar flög både kors och tvärs. Bus, bus, bus! Glada hundar.
Alla whippetägarna satte sig ner i köket för att fika lite. Jessie gned sig mot min matta i hallen, Liam låg i buren, och Oscar stod under bordet i hopp om att någon skulle tappa något. Efter fikat blev det en massa bus och lek med pipleksakerna. Även en del whippetfotografering...
Vi vinka adjö till familjen och Liam följde dem ända ut i trappen, sedan vände han och stälde sig bakom mig. "här ska jag vara.." Lite oroad har man varit, tänk så ville han följa med hem till Malmö igen. Men han slappnade av väldigt fort här hemma. Tror han saknat duntäcket lite. Efter att familjen åkt tog jag och Jessies husse bilen ut till Taberg för att plocka blåbär. Åh, så gott. Liam var jätte duktig. Stod bredvid och bara tittade till en början utan att ens gnälla. Sedan kom han på att man kunde äta bären, så då började det betas blåbär. Åh, så mumsigt. . Trött whippet i sängen. /Martina
Hallå? Jag fattar inget. Nu är jag i Jönköping igen! i tre veckor har jag varit i Malmö hos Kattas föräldrar. Det har varit super mysigt.. Med magen full av blåbär ligger jag nu och lyssnar på någon jazzig bit tjejen spelar. Snart kommer hennes bästa kompis och hälsar på. Vad kul att folk saknat mig och vill träffa mig igen! Eller.. hum.. det är kanske tjejen hon vill träffa.. /Liam
"åh slicka mig i örat, brorsan"
Oscar bjuder in Jessie på lite lek.
Fullt ös i och vid sängen.
Där det finns godis, finns whippets! :-)
Blåbär, en trött liam, och världens finaste halsband som jag fick från
Katta och micke! Tusen tack!
Det är närmare nära än långt bort.
Usch, det är lite småtjurigt hemma på Björngatan i Jönköping. Det känns konstigt att sakna voffe, och det känns som om saknaden bara växer för varje dag som går. Men det är nog för att varje dag som passerar, bidrar till att komma Söndagen och Liams hemkomst närmare. Man börjar bli otålig.. Ja, det är nog så det är!
Har inte haft något hundliv alls mer än lite kel med Vidis kelgrisar under lägerveckan, och en klapp på Jessie igår. Vi busade lite med Liams pip-ko. Vist är det skillnad på whipp och whipp :-)
En vecka utan Liam
Det är lite svårt att blogga när Liam inte är här. :-) Ringde till Inger och Gösta, Kattas föräldrar, som har lillskrutten i Malmö. Liam har det bra, och har snott mat, i vanlig ordning. Fick även prata med Liam, men han sa inte så mycket i telefonen.
Det enda jag kan åstakomma här de här tre veckorna är skvaller. Som att Liam har busat mycket och lekt med Oscar. Här kommer lite bilder från soliga Malmö!
Liam airlines.
Kasta gris? ;-D
Jag tror någon förväntar sig att en
boll ska trilla ner från taket.
Precis som det gör i vår sommarstuga!
Liam är i Malmö
Efter ett tag åkte vi hem till Kattas föräldrar. Kul att få ett ansikte på folk man hört talas om. De bodde i en kvart från Katta och Micke och hade världens finaste trädgård! Tror aldrig jag blivit så förälskad i hela mitt liv. . Eller jo, i Liam då! ;-D Vi småpratade lite och jag kunde väl berättat en hel del om hur jag gör med Liam, men eftersom Liam aldrig varit speciellt stökig hemma hos mormor och morfar kände jag att det löser sig säkert jätte bra. Hundmöten är väl det enda jag berättade något om över huvudtaget vid närmare eftertanke, men mer behövs nog inte.
Pussade och kramade Liam lite och gosade honom i nacken. Kommer sakna, muuhuuu! Sedan gick Katta och Liam ifrån oss, istället jag från dem.. Har tydligen bra effekt om hundar har lätt för seperationsångest och för att dämpa oro. Då är det inte jag som lämnar honom, utan han som går. Lite så.. Och det gick bra.
Ringde vid sju tiden och allt hade gått jätte bra. Liam var nog väldigt trött igår, men han kommer ha det så bra i de fina trädgårdarna hos både familjen och mormor - morfar! Hört att han även ska få träffa Justus, då blev jag lite avis! Vi borde skaffa fler vinthundsvänner här i stan . . . :-)
Var lite blödigt att åka hem och det kändes inte så roligt att lämna Liam. Är väldigt fäst vid honom, och har aldrig gillat att sova utan honom sen han kom hit och bosatte sin lilla whippetrumpa i min säng. Men han kommer ha 3 fantastiska veckor i Skåne. Har påbörjat boken jag lånat på biblioteket och den är super bra. Tycker alla borde läsa den boken innan eller i ett hundägandeskap. För även om den är väldigt basic får man saker svart på vitt. Och det kan vara skönt att friska upp minnet om man fastnar i rutiner och olösta situationer. Mycket tips och steg-för-steg förklaringar till lösningar. Väldigt bra bok för oss kvinnor också, för det står alltid varför.. Varför hunden gör si, varför hunden gör så, varför denna lösning oftast fungerar, varför man inte bör, och varför man bör! ;-) /Martina
C. Trennant. 2002.
Träna bort hundens ovanor
ISBN 9132330286,
B. Wahlströms Bokförlag AB
Sommarlov
Nu är veckan slut, oj oj! Liam har varit hos Martin och Maya igen i två dagar då jobbet krävt sådär mycket igen. De har busat massvis och varit på långa promenader i det stekheta!
Imorgon packar vi väskorna och beger oss mot Ulricehamn för att hälsa på Hennings släkt och massa andra vofflingar. Kalas blir det minsann, men jag kommer inte ihåg vem det var som fyllde år. :-( Mot kvällen åker vi vidare till Varberg och solar benen ett tag. Margot och familjen är där och har semester. . Ska bli skönt att åka på roadrtip. . . På söndag, ja.. Det får väl Liam berätta! :-) / Martina
JAG KOMMER HEM!!!!!!!! Ja vist är det så! Jag ska hem till Malmö i tre veckor för tjejen får inte ihop sommarjobbet och allt annat. Var menat att en tjej skulle hundvakta mig vissa dagar, men hon flyttade till annan ort istället. Så det fick bli såhär och det är jag glad över! Tänk vad kul att få träffa alla igen! Har ju inte hört skånska sen i Januari! /Liam
Att älska ett djur.
Låg och läste i den fina Whippet boken jag fick av Katta och Micke i födelsedagspresent. Där står verkligen allt. Även boken "aktivering" har fått fokus nu det senaste då studentlitteraturen lagts på hyllan över sommaren. Har så många böcker jag vill läsa nu.
Imorgon ska vi in till vetrinären och plocka bort stygnen. Kikade till såret igår och det ser väl sådär halvmysigt ut, men väldigt mycket bättre. Liam är super duktig både hos vetrinären och här hemma när man försiktigt lägger om, luftar och kollar till. Står rakt upp och ner och bara väntar, inga liv, ingen oro.. Ibland tröttnar han och försöker gå iväg, men när man säger till lyssnar han och väntar tåligt en gång till.
Han visar hittils inga men från händelsen. Hundmöterna går bra och han reagerar inte när man går förbi. Är det tighta möten sträcker han lite på sig, men inget mer.. Det känns som att man kan börja pusta ut efter allt tråkigt. Saker börjar verkligen ta sin vändning nu och man vågar på något sätt slappna av. Liam visar inga tecken på ökad orolighet eller stress, utan är precis som vanligt. Mycket knorr och ofta magkli. . Precis som det ska vara.. Det är när olyckor inträffar som man verkligen får en knäpp på näsan om hur mycket man älskar "sitt" djur. Man slutar ta förgivet och tar vara på tid och stund på ett annat sätt. :-) /Martina
Ååååh, så varmt här är! Vilken underbar start på dagen. Ligger mest på balkongen och lyssnar på barnen som leker på dagis. Grannen vinkade till mig innan från sin balkong. . De gillar mig! Jag längtar tills vi kan åka ut till tjejens sommarstuga och bada igen. . Undra om Yazid vill följa med då, vore kul! Eller kanske Mando.. Han är lite roligt faktist.. Tjejen har bullat upp med massa kuddar och filtar i soffan, biabädden och sängen. Jag ska vara ensam idag när hon jobbar, så hon vill att jag ska ha det bra! Men herregud människa, den korta tiden klarar jag väl? Oroar sig i onödan gör hon! :- ) /Liam
Borta bra . . . Men hemma bäst!
2009-06-18. Idag är vi officiellt inne på månad fem i Jönköping. Ja, så här länge var det ju inte menat. :-) Men han råkade stanna, och det är jag glad över. Vi har firat lite idag med ett grisöra och lite lek. Mer än så har det inte blivit, båda är trötta. Liam har varit i Tenhult igen onsdag till idag förmiddag då vi åkte in till vetrinären för att titta till svansen och lägga om bandaget osv. Pratade med vetrinären som gick igenom journalen igen för att friska upp mitt minne. Var ju chockad då vi var inne första gången att jag i princip glömt vad de sa. Det var någon kota i svansen som sankt bernaden kommit åt som jag inte mindes de sa var för fel på.
På Onsdag ska vi in igen och plocka bort stygnen och kolla till kotan som vetrinären sa såg godartad ut trots skada, och det var därför de trodde svansen skulle läka igen och lät bli att amputera. Läkningen ser fin ut och svullnaden har gått ner. Svansen ser jättefin ut och pälsen har börjat växa ut där de rakat.. Känns så otroligt skönt att får höra att det verkar ordna sig, jag har varit så sjukt orolig.. Minns att jag sa till min mamma förra veckan då Liam låg sövd och på operationsbordet "Vad ska jag göra utan Liam?" Även om man inte vill, så tror man det värsta. . Att Liam läker och verkar må bra psykiskt är verkligen ett happy ending i den här röran. Pricken över i:et hade varit att få tag i husse eller matte till sanktbernaden, men det hoppet börjar sakta rinna ut..
Idag på djursjukhuset träffade vi en whippet tik som bodde på Öxnehaga. Tror hon var 2 år gammal.. Hon hade blivit biten av en Schäfer, som hade oprovocerat hoppat på henne (och var lös) , och bitit henne lite var stans. Ägarn till Schäfern har inte betalat några vetrinärskostnader och polisen anser inte heller detta var ett brott. Jag gav dem råden att stå på sig och kämpa för sin sak. För det finns regler, och ägarn till schäfern ska betala. Så är det, punkt slut. Tog dock inga namn, och har givetvis glömt vad tiken heter.. Typiskt.. På vägen ut träffade vi en tjej som hette Lena, hon var vetrinär och hade två whippar i Eksjö. Kiwi och Zoya. Googlade upp deras hemsida och kikade lite. Två superfina whippar!
Imorgon ska vi vara hos min systers pojkvänn och fira midsommar. Antagligen i regnet.. Liam får följa med och jag kan ana en och annan kötbulle och korv kommer att slinka ner. Tror inte lillkillen har något emot det. ;-) Just nu ligger han här bredvid och drar långa suckar. Han är trött efter både Tenhultsvisit och vetrinärsbesök. Men han är så duktigt, och hittils har inte hundmöten varit några problem. Han uppmärksammar dem mer, och några steg tillbaka har nog tagits.. Men klart att han är lite rädd igen, det förstår man ju. Men detta är inget som inte går att hantera, varken från min eller Liams sida. Duktiga, duktiga Liamffis! /Martina
I Tisdags kväll var vi hemma hos Henning. Tjejen gick ut för att göra något och när hon kom tillbaka skrattade hon åt mig. På bilden nedan ser ni varför. Men jag tycker liksom inte det var konstigt, vad var det att skratta åt? Tror hon tycker jag är lite tokig, för hon skrattar ofta åt saker jag gör. I Tenhult ville jag inte sova själv. Hela familjen låg i sängen så jag hoppade upp bland både moster, hennes man och barnen. Vadå? Om ALLA ska ligga där vill jag med vara med. Men det fick jag inte.. Så jag grät lite, och hoppade upp igen. Men det funkade inte på dem , så jag fick gå ner igen.. Då grät jag en skvätt till.. Då gick Moster och la sig i ett annat rum med mig, och där sov vi hela natten! Suuupermysigt! Skam den som ger sig! ;-D /Liam
Varför skrattar du?
Gäsp i trattomofonen!
Borta bra... Men
hemma ÄR bäst!!
En tös och en tass
Hann inte innanför dörren innan telefonen ringde och erbjudande om att ta med lillkillen till vattenledningsparken med whipparna Milo och Jessie erbjöds. Givetvis, hurra vad kul! Skönt och behagligt väder och glada voffar som trippade omkring och nosade. Träffade grandanios och hästar, och när vi satt oss ner på en bänk för att njuta lite, tyckte Liam att lådsasmatte skulle visa brö´na, så han hoppa upp i knät och lyckades komma åt urringingen på mig... Bra där! Nu är vi trötta och ikväll ska jag ut i skogen igen. Dock får Liam vara hemma med sin tratt som alltid hittas i köket när man kommer hem. Tycker jag knyter den så ordentligt, men Liam vill verkligen inte ha den på..
Har fått många kommentarer om scarfen jag knutit tratten med. Mitt mål var inte att smycka liam. Det bara blev så för jag hade faktiskt inget annat att knyta med! :-) /Martina
mrrrrraaaaaaaaauu gäspknorr! Idag har varit en bra dag. Det måste jag hålla med om. Väntar fortfarande på mitt lördagsgodis, men tjejen verkar ha glömt det hela dagen. Och jag måste ha nån himla tratt så jag gnäller så att tjejen ska ta bort den, men hon gör inte det.. Himla taskigt /Liam
Jobbiga dagar
Konstigt matt i kropp och huvud. Sov som en stock, vaknade med ett gökur i huvudet. Höll om voffen hela natten.. Jag är så sjukt orolig på något sätt, orolig på ett vis som inte Liam märker, för man skjuter det åt sidan tills man går utanför dörren och han inte är med. Och då biter jag ihop istället för att kunna göra det jag ska..
Jag trodde att JAG var den som skulle gå smärtfritt förbi, men på något sätt har jag påverkats i en större grad än vad jag var beredd på. Försöker vänja mig vid tanken att saker kanske inte blir så bra, bara för att vara förberedd på det värsta. Men egentligen känns det helt fel att tänka så.. Men samtidigt tänker man på allt, och det är därför det blir vimms av hela situationen. Försöker kämpa på och vara stark, och det var nog inte förrens idag jag verkligen kom och tänka på att kolla till mitt eget bitmärke.. Usch det är verkligen tråkigt.. Blir lite ledsen när jag läser på face och här.. Otroligt berörd av allas omtanke.. Verkligen.. Är absolut inte ensam, men ändå själv i situationen vissa stunder.. Går inte beskriva. Det känns förmycket helt enkelt... :-(
Värsta hunddagen i våra liv!
Jag och Liam hade varit ute på morgonrundan och t.o.m hittat en boll som vi lekte lite med. Spelade lite fotboll (dagen till ära) för att värma upp ordentligt, sen kastade vi boll och hade super kul. Liam var pigg och alert. På väg in från vårt morgonäventyr får vi "krökmöte" (gå runt hörnan och får möte) av vad jag tror , nästan är helt säker på, en sanktbernad. De gick i rask takt och så jag satte Liam ner som jag brukar göra när vi får möten. Trottoaren utanför mig är smal, och det är bilar pakerade längst hela vägen. När Bernaden är 5 steg ifrån oss märker jag att han blir hispig, Liam sitter kvar hur duktig som hellst, öronen är vikta uppåt-framåt och han visar tecken på nyfikenhet, men inget annat! Han spänner sig inte, rör sig knappt utan bara sitter där, tyst och stilla och väntar.
Tjejen som håller i bernaden har kort koppel, men inte kontroll. Då funderar jag på vart jag ska ta vägen iom hundens reaktion vid syn på liam vågar jag inte möta, utan försöker snabbt men lugnt hitta ett alternativ.. Tjejen säger till mig "Han vill bara hälsa!", innan jag vet ordet av det, och mitt i mitt svar "Nej!" släpper hon från tight koppel till fullt koppel, och det säger bara pang. Hennes hund blir helt tokig, och Liam går i försvar. Hennes hund sliter sig och får tag i Liams svans, då får jag panik och tryck-sparkar bernaden i bröstkorgen.. Tjejen får tag i hundens nacke efter mycket fiskande med kopplet för att få på det. (HELT ABSURT!! Ta tag i hund f-n, sen koppel!)
Jag lyckas komma loss med Liam och jag ser på en gång att han gjort sig illa. Tjejen går iväg med sin hund, och då kokar det över för mig. Jag ropar alla fula ord i världen och ber tjejen stanna. Istället skyndar hon på lite extra för att komma där ifrån. Jag säger igen att hon ska stanna, hon kan väll i alla fall fråga hur det gick. Då stannar hon och frågar "Hur gick det då?!" Då sa jag att det ser inte bra ut, stanna där du är, för jag vill veta vad du heter.." Då får hon eld i baken och försvinner. Jag var helt själv, och hade jag haft någon med mig hade jag sprungit efter.. Men med en Liam som är både skadad och chockad, prioriterar jag ett akut besök hos djursjukhuset framför något annat..
Jag och Henning åker in och efter många om och men får vi komma in till vet-rummet. De hade ovanligt mycket att göra så vi fick vänta även där. Händelsen inträffade vid 10, vi var inne vid 11:30... Får träffa en vetrinär som tittar på Liam och sedan gör bedömningen : Ser inte bra ut.. Hon tittar sedan på mig och säger "Du får förbereda dig på att vi kanske behöver amputera..." En kalldusch över hela mig sen börjar jag tok-lipa. Jag hade kämpat för att inte göra Liam mer orolig och försökt att gång på gång inte börja grina, även om jag var ledsen både när jag ringde mamma, henning och katta. Men nu gick det inte.. Jag greps av panik. .
Inte en gång till. Inte svansen!! Vetrinärerna pratar med mig om varför och hur svårläkt osv. Och jag förstår ju, helt klart, men jag inser även att detta kommer eventuellt inte gå Liam smärtfritt förbi.. Så det är inte bara svansen vi pratar om, utan hela Liam-livet.. Och den känslan jag hade i kroppen under de sista minuterna innan Liam togs omhand för operation och röntgen, var nog bland det värsta jag upplevt! En slags Hat-sorg känsla i kombination med oro,ängslan, och framförallt hjälplöshet. Vad ska jag göra nu? Hur ska jag göra något? Jag kan inte göra något , och vad gör man när man känner att man måste göra något, men man faktist inte kan?
Gick ut från salen med mascara ner till knäna ungefär.. Grinar som en bebis.. Försöker samla mig för att ringa Katta men i sammband med att hon svarar så brister det för mig.. Stackars Katta! Få hantera både chockbesked och en chock-Martina som bara gråter. . Får även samtal från mamma och Chrille som pratar med mig hela vägen hem från vetrinären.. Tror inte jag hade hittat hem om jag inte pratat med någon.. Jag var så arg.. Så arg att jag hade kunnat gå flera 100 mil av ren ilska.
Lyckas käka lite och somnar runt 15 helt matt. Vaknar halv fem av att telefonen ringer och det är DSH. De säger att Liam har kvar svansen, men att det kan vara så att den inte läker okej.. Men de ansåg att det gick att avvakta, så därför gjorde de det. Jag kunde hämta Liam vid 17:00. Ringer Katta, som i sin tur får ringa DSH och prata med dem lite för att kunna avgöra hur man skall agera. Ska man ta beslut nu, eller vänta? Vi bestämde gemensamt att vänta och se hur han mår..
Liam är såklart väldigt trött men mår bättre än vad jag trodde. (Jag trodde nog det värsta.) Han har ätit normalt och druckit vatten som han ska. Har tog även en runda i lägenheten för att se om det fanns någon matbit eller annat gott tappat på golvet, framförallt vid soffbordet där jag i princip alltid äter. . Vi la oss och vilade ögonen en stund och när jag kröp upp bredvid honom suckade han lite lätt och gav ifrån sig liten mysknorr.
Saken är polisanmäld, men vad kan dom göra utan namn på varken hund eller ägare? Jag har spridit ordet till alla mina vänner, och även varit och pratat med kvinnan som har den engelska bulldogen. (som hon bekräftat att det är.) Hon och tanterna där nere ska hålla koll. Även mina hundägande grannar, + hundägande kompisar. Jag SKA helt enkelt ha tag i den där tjejen.. Hon kommer inte komma förbi det här, det är en sak som är säker.. Polisen sa att om de får tag på henne kommer hunden antagligen att tvingas avlivas. Detta grundat på 3 saker.. 1. Den attackerar sittande hund. 2. Den lyssnar inte på kommando. 3. Den biter människa vid försvar... Mig är det ingen fara med rent fysiskt.. Och psykiskt mår jag helt ok, jag är mest arg och irriterad, men samtidiigt tacksam för att Liam är hemma.
Jag håller alla mina tummar och tår för att han ska klara sig undan den här händelsen utan större men. Kan väl säga att jag är en aning kritisk, men jag är inte ensam om detta.. Igår var jag och handlade för att fylla upp tränings-skafferiet. Köpte även mer blötfoder och massa gottiga liam-favorit-gnagar kext, och säkert 6 grisöron. Vi måste ju klara oss i sommar nu när Liam fått en bra dagmatte och allt! Så bra allt löst sig! Älskade vovve!
Jag skulle kunna kämpa mig både blodig och blåslagen för Liams skull, i alla situationer i världen. Så mycket betyder han för mig.. Och senast igår när jag och Liam låg och skulle sova tänkte jag hur bra allt var. Hur duktig han blivit och hur mycket han betyder för mig, och att jag inte kan tänka mig att vara utan honom.. Och när jag tänker på det där, så känns det verkligen som någon form av straff att råka ut för en sån här sak idag.. Och även om det är skönt att han är hemma nu, så vet man ju inte hur allt kommer gå framöver. Tänk så blir hans osäkerhet så stor att den inte går att hantera.. Fyy, vill egentligen inte tänka på det alls..
Nu ska vi bara mysa, och jag ska ta hand om lilla pyret. TUSEN tack till alla! Tack till Micke och Katta, Chrille, och kära, kära Henningen med familj! Jag är verkligen dränkt i omtanke och kärlek från alla möjliga håll, grannar som nära och kära! /Martina
Omplåstrad och trött knotte.
Blommor från familjen
i Malmö! <3
Även min mor kom och
familj kom med blomma.
En i ljusfrom..
Tankar till Gråbo och familjen!
Solen skiner men det är kallt.
Fredagen på vidablick var kul och mycket bollkastning. Liam var dock jätte orolig när han skulle vara själv i den lilla stugan så Liam får nog vara hos Margot och mormor vecka 28. Men det gör inget för han kommer ha det fantastiskt ute på landet. Vi var ute och gick längst stranden och vovven plaskade gott i den lilla bäcken som når vättern precis vid strandkanten. Vi kom hem kl 00 på natten och somnade gott i sängen. Liam kröp upp och la sig bredvid mig och jag kunde krama på han hela natten. Supergos!
I morse var det mannligt hundmöte ute i parken. Vi skulle gå ut på morgonkiss och mötte den engelska bulldogen (tror det är engelsk) , en svart cokerspaniel, och den lilla och väldigt försiktiga shih tzu killen som bor här bredvid. Liam var superglad och ålade sig fram till gänget. Bus, bus, bus. Det var bara mattar där, och shih tzu matten berättade att hennes lilla pärla brukade sitta i fönstret och titta på Liam när han kissade på "hans" gräsmatta. Det var ju hans park tyckte han, och så skällde han lite där han satt. Men när man träffas ute visas ingen kaxighet mer än att retas lite med Liam och springa under magen på honom. Shih tzun är bara 1 år och så fruktansvärt buskär. Den engelska bulldogen växer så det knakar och han blir alltid lika glad när Liam kommer. Han jobbar här nere. Matte berättade om mötet med Liam i början på februari. Hur orolig och osäker han var, och vilken skillnad det var nu. De andra höll med för de hade tydligen sett Liam ute ibland, och de tyckte han var så duktig nu. Cockerspanieln hade vi aldrig träffat innan men Liam gick glatt fram och hälsade och nosade nyfiket. Sen blev han så glad att han dansade runt, runt, runt och bjöd in till lek med alla polarna. Den engelska bulldogen var först att besvara inbjudan så han boxade på Liam och skuttade omkring, varav Liam fortsatte och dansa runt. Vi sa hej då till alla gamla och nya hundvänner och gick in igen. Liam tog sängen och ligger nu och snarkar sött. /Martina
Hå hå, vet ni vem vi stötte på när vi gick runt Munksjön i förrgår? Zaid!! Saluki-killen som tjejens kompis skaffat. Han hade förändrats jätte mycket. Han var inte blyg alls utan kom fram och hoppade glatt när han såg mig. Viftade på svansen och tog för sig när en godis erbjöds. Inget av detta gjorde han förra gången! Så ståtlig han blivit, en riktigt karl-valp! Vi ska leka snart, och Viktoria pratade om någon hunduställning de skulle åka till på Lördag. Vi är såååå sugna på att följa med.. Undra om man ska försöka lifta lite? /Liam
En dag på Vidablick.
Idag bär det ut till Vidablick (lägret jag och Liam ska jobba på i sommar,) för äventyr och bus. Ska bli så skönt att komma ut i naturen och få röra på sig lite nu när studier och dator fått fokus. Tror att Liam kommer tycka det är super mysigt där ute, och det är bra att hälsa på där några gånger innan vi bosätter oss en hel vecka där ute i sommar.
Liam har fått ett nytt fint halsband som är skonsam för nacken. Inget fel på de jag har, och selen funkar superbt, men vill ha något lättare halsban dom inte skär in i halsen om han drar. Bilder på en stolt poserande Liam i sitt nya halsband finns nedan. :-) Dags att ge sig av! Har kameran beredd för många fina bilder i ett allt för tråkigt väder som förhoppningsvis blir bättre under dagen! /Martina.
Åh hej och hå! Vad trött jag var igår! Somnade i soffan direkt när vi kom hem från Margot och Hennings mormor. Jag var superglad när de kom och hämtade mig men jag har alltid superkul där ute på landet. Får springa fritt och nosa på alla harbajsar. Jag och mormor tog en lång promenad på förmiddagen igår och jag skötte mig galant. Vad annars? ;-D Nu tycker jag att Fredrik får hämta oss så jag får springa fritt igen! /Liam
Blåsig dag ute
Tjohej, här gäller det att hålla i hatten. Två dagar i rad har jag och lillkillen fått sova ut. Det har varit fint väder ute, förutom en stund igår då det regnade lite på eftermiddagen. Jag och Liam led av lite tristess här på Liljeholmen, så vi tog godis, koppel och ett glatt humör ut och gick mot Rocksjön. Hittade till min glädje en hundrastningsplat en bit på vägen runt rocksjön. Där gick vi igenom tunnlar, gjorde balansövningar, kastade pinne och busade. Borde finnas mer inhängnader där man kan leka med voffarna, varför tänker inte kommunen på det? . . Eller vem det nu är som ska tänka på det. . Vi hade jätte skoj ute idag i vilket fall. :-)
Här på Liljeholmen finns en hund och katt affär som heter framtassen. Stod och tvekade utanför om man fick ta med hunden in eller inte. Vågade inte chansa och gick hem och lämnade Liam hos Henning. Gick tillbaka igen och fick givetvis höra att djur får följa med in. Stod och pratade med en tjej i min ålder som jobbade i butiken. Jag sa att jag behövde ett halsband och var glad över att se att de hade precis det jag sökte. Ett bredare halsband som är skonsammare för nacken. Visade sig att hon hade en greyhound tik på 8 år som också blivit omplacerad. En söt och nett liten Nelly, spräcklig i grått och brunt. Jag lovade att ta med whippeten och presentera honom nästa gång. Butiksbiträdet blev jätte glad, för hon är ny vintisägare och har inte många vintiskompisar. :-) Superkul med en greyhound i krokarna! /Martina
åååh, men åhh! Himla tröga tjejen som inte trodde jag fick följa med! Jag ville träffa greyhoundtjejen ju! Det får bli nästa gång.. Jag ligger trött i soffan och drömmer om att springa. Det rycker lite i tassarna när man drömmer om sånt. :-) Jag har fått god grisgodis idag att knapra på. Tror det var en svans.. Hur som haver är det supergott! Jag är lite bortskämd här tror jag allt ;-D /Liam
Öronsnibbarna fladdrar.
Många glada nyheter
Häromdagen innan jag hämtade Liam var jag hos en kompis och tittade på hans villa som han gjort om till kollektiv. 12 personer i en stor kåk för 3,3 miljoner. De hade rustat upp den något grymt! Kollektiv låter väldigt hippie, det kan man inte sticka under stolen med, men det här huset var något jag aldrig sett förut. Lägenheter och studenrum som de hyrde ut. Fantastiskt fint. Just denna dag gick en liten dröm i uppfyllelse. Fredrik frågade om jag ville jobba på vidablick i sommar. (Läs gärna om sommarlägret Vidablick) Under vecka 28 ska jag och Liam få vara hyddledare för en grupp barn på ett sommarläger. Jag har själv varit där som liten, och det är helt fantastiskt. Under 2 veckor är en grupp barn ute i friska luften, nära vätten, och med tonvis av aktiviteter att välja på, och umgås, gör sammarbetsövningar, lär sig arbeta i grupp, och helt enkelt växa. Svårt att förklara så kolla gärna länken.
Förfrågan lät: "vill du jobba på Vidablick i sommar? . . . Liam får givetvis följa med, vi har haft hundar där innan." Men hallå? Detta är ju helt perfekt! Spendera en hel vecka med barn i naturen, nära sjön, massor utav aktiviteter, bus, bada i pool, spela spel, vara aktiv, ta promenader, och dessutom får Liam följa med! Detta kommer bli en helt fantastisk vecka! Rena rama drömmen. Gud vad vi längtar.. Lillkillen ska få följa med lådsasmatte på läger! Superspännande!
Hans ben verkar bättre nu. Vi ska faktist ut och busa lite på ängen. Jag tror vi vågar det iom att det gått över 2 sedan vet besöket, och att han ser ut att använda benet normalt. Det enda som han visar täcken på är minskad muskelmassa på högerbenet, men detta är ganska logiskt iom att vi bara gått ut och kissat och på sin höjd simmat i vatten någon enstaka gång. Vi har varit väldigt försiktiga och han har fått vila upp benet, men samtidigt ska man försöka hålla igång honom, men inte överbelasta.. Ja, vilken röra.. Att stretcha Liam har varit svårt, men vi har gjort så gott vi kunnat. . Nu är det sakta men säkert tillbaka på banan igen, och om en vecka eller så kan han säkert springa och busa igen.. Om allt ser fint och läkt ut dvs. /Martina
Hå hå! Vi ska ju ut nu! Då vill jag inte sitta här med tassarna på tangenterna! /Liam
Fortfarande inget spring
Både jag och Liam börjar tycka det är tråkigt att inte få springa. Han visar fortfarande lite halt, och vill inte sträcka benet upp mot magen när vi stretchar som läkarn sagt att vi skall göra. :-( I förrgår var vi ute i stugan. När vi svängde in på landsvägen började Liam gnälla. Han viste vart vi var på väg. :-) Gny, gny, gny, äntligen framme! Lillkillen rusade upp till mamma och styvpappa, och mamma var så glad att "barnbarnet" (som hon kallar honom) var med. Liam sprang in i boden och letade reda på en boll som han valde att tugga sönder. Gnällde lite på mamma och Johan för att de inte kastade boll med honom.
Liam fick bada lite i sjön istället. Det skulle tydligen vara jättebra att simma. Skonsamt har vetrinären sagt.. Världens gladaste hund simmande omkring som en liten utter i sjön. Det enda man såg var ett huvud, och 4 tänder som höll i en boll.. Simma, simma simma. Efter det var det grilldags, och Liam fick en liten gottetuggis som var helt ointressant. Bollen var det enda som han ville intressera sig av. . Men inge bollkast här inte.. Vi var ute i stugan i 2 - 3 timmar. Grillade, fiskade och busade med lillkillen. Packade ihop oss i bilen och åkte hem.. Liam ville gärna stanna, och det hade vi gärna gjort om det inte vore för ett stycke jobb kl 06:45 dagen efter..
Idag skiner solen och Liam ska få åka ut till ett annat landsområde. Idag ska jag på sån där tjej-fest, och Liam ska få vara i Tenhult med Margot och alla grannbarnen. Han älskar att vara där ute. De bor så fint.. Margot är en kollega till mig på posten som totalt älskar hundar. Ungefär lika mycket som jag. Hon brukar hundvakta världens mysigaste grand danio. Vi har därimot aldrig träffat denna omtalade vovve. Skulle vara kul att göra det dock! :-) De ska tydligen vara världens keligaste. Ungefär som Liam. Ligger gärna nära, och vill vara med i soffa och säng. Som det ska vara helt enkelt! :-)
Jag tror Liam kommer ha det jätte bra ute på landet med Margot och släkten. De bor i en gammal skola som de gjort om till små lägenheter. Men de har ändå sparat vissa skolsaker. Tex en skolbänk och gamla bilder på alfabetet som barnen använde. "a som är apa" och en bild på en apa ect. . Ska ta lite bilder när vi åker ut tror jag.. /Martina
Hallå bloggen! Nu är det jag som skriver! Jag ligger här vid datorn och myser i solen. Grannen spelar hög musik, tjejen tvättar, och fåglarna sjunger.. Det märks att det är helg, för tjejen springer inte runt med alla sina skolböcker. :-) Jag gillar när hon sitter här med mig och gör i stort sett ingenting. Inatt rövade jag ur papperskorgen, muuuums! Kycklingben över hela golvet.. Så går det om man inte stänger ordentligt, mohahah! Tjejen var ganska trött igår så hon såg inte att den inte var stängt. Inte mig emot! Det var längesedan jag träffade någon hundkompis nu. Vi borde åka ut till Barnarp och hälsa på saluki valpen som kom för ett tag sedan. Yazid, han vi var på hundträff med i stan. Jag har hört rykten om att han tappat bebispälsen! Yazids matte har tydligen föräldrar som har en gammal greyhound tik, henne vill jag träffa! Hon ska vara stor sägs det också! Gott med lite motstånd i eventuell racing framöver. Hoppas jag får springa snart! /Liam
